I sextio år har Inga Gustafsson från Väddö varit aktiv inom nykterhetsrörelsen. Hon har varit juniorernas trygga famn i alla år. Nu, 84 år gammal, lämnar hon över stafettpinnen till tre yngre förmågor.
– Det är dags nu. Orken tryter, säger Inga och berättar att hon varit ordförande i IOGT-NTO-föreningen i 13 år och kassör i Väddös fyra föreningar sedan 1962.
– Men kassör tänker jag fortsätta att vara, så lätt kommer ni inte undan, skojar hon med sina tre vapendragare som ska ta över: Susanne Åkerlund från Junis, Olle Åkerlund från IOGT-NTO och Gunilla Lundin från UNF.
Nej, Inga har inga planer på att dra sig tillbaka helt. Hon kommer även fortsättningsvis att finnas med bakom kulisserna som rådgivare och stöd för verksamheten. Har man varit aktiv sedan barnsben är det svårt att bara lägga av från en dag till en annan.
Hon började som ungdomsledare som 16-åring och var med och bildade den första Junis-föreningen här på ön 1938. Senare träffade hon sin blivande man genom öns IOGT-NTOförening. De gifte sig och fick två barn.
Någon yrkesutbildning har hon aldrig skaffat sig. Hon kallar sig diversearbetare och har bland annat jobbat som biträde i en järnhandel och frilansat för Norrtälje tidning.
– Egentligen ville jag bli småskolelärare, men vi hade inte resurserna. Jag tycker om att ha hand om barn, så därför föll det sig naturligt att engagera sig i föreningens ungdomar, säger Inga som i alla år har brunnit för Junisverksamheten.
Men det har aldrig varit några vattentäta skott mellan förbunden. Och det är mest Ingas förtjänst. Samverkan över gränserna har gått som en röd tråd genom Väddös nykterhetsarbete.
– Vi är föregångare i Sverige med att jobba över gränserna, säger Gunilla. Genom sitt jobb som fritidspedagog kommer hon i kontakt med ungdomar, andra organisationer och idrottsföreningar. På så vis kan man dela lokaler och samverka kring exempelvis sportlovsaktiviteter för barnen på ön.
– Barnen struntar ju i vem som är arrangör av en bussresa. Då behöver ingen känna att man måste vara med i en viss grupp för att få göra roliga saker, säger Gunilla och berättar att man även kör fester, ledarträffar och arrangemang gemensamt över förbundsgränserna. På så vis blir det också lättare involvera ungdomarna.
Vad har de lärt sig av Inga, förutom att samarbeta?
– Empati, värme och engagemang, säger Gunilla.
De tre efterträdarna är handplockade av Inga, som föll för deras punklighet, plikttrogenhet och intresse. Gunilla har varit aktiv längst, i 22 år. De andra två i 4 år.
– De är färska, men mogna, sammanfattar Inga med ett leende.
– Och vi är förstås glada att Inga lämnar över medan hon fortfarande är pigg. Det är skönt att veta att hon finns där om man behöver fråga om något.
Maria Zaitzewsky Rundgren