Hillevi Wahl, författare: "Ensamheten var värst"

Av: Pierre Andersson
”Jag minns att jag hade ont i magen mest hela tiden och att jag på jullovets första dag bara ville sova och sova, så att det skulle vara över när jag vaknade igen.”

Hur minns du barndomens jular?
– Upptrappningen inför julen innebar ju för de flesta av mina kompisar roligt julpyssel och pirrande förväntningar. Själv väntade jag mig det värsta, samtidigt som också jag hade förväntningar. Jag hoppades ju att det ändå skulle bli bra. Jag minns att jag hade ont i magen mest hela tiden och att jag på jullovets första dag bara ville sova och sova, så att det skulle vara över när jag vaknade igen. Säkert var julen ångestladdad för mina föräldrar också, de kunde väl inte hantera den.

Vad var det värsta?
– Den enorma ensamheten. Det lyste så vackert i alla fönster, men inte hos oss. Mamma försökte pynta lite ibland och fixa julmat, men för det mesta orkade hon inte bry sig. Det enda hon brydde sig om var flaskan. 
– Och sedan i skolan efter lovet; skammen. Alla hade fått roliga julklappar som de berättade om. Själv brukade jag ljuga ihop någon historia om att jag hade fått något fint, men att leksaken gått sönder och att jag därför inte kunde ta med den för att visa. Men inombords var det bara ett enda stort ångesthål.

Finns det något gott minne?
– Jo, jag minns en helt fantastisk jul, som vi firade med släkt i Göteborg. Det var sådär som man drömmer om, trevligt, varmt och mysigt. Huset var fullt av luckor överallt, precis som en julkalender, det var spännande. Jag fick ett dockskåp som jag blev otroligt lycklig över. Men den julen var ett undantag. För det mesta stod flaskorna i centrum. I vardagen blev det mest vin och öl, men till julen köptes brännvin och whisky. Som dracks upp nästan genast och så fick de åka och köpa mer. För mig var kontrasten hur jag hade det hemma och bilden som förmedlades på teve – ljus och glitter och gemenskap – enorm. Besvikelsen är mitt starkaste minne. Efter 12 års ålder tappade jag tron på att det skulle bli bättre, jag gick mest och väntade på att bli vuxen.

Hur firar du jul i dag med din familj?
– Julen triggar igång en hel del ångest, det går inte att resonera bort. Men numera blir det bra! Vi dricker inte alls på julen och aldrig med barnen. Jag har taggat ner på kravet att allt ska vara perfekt. Vi firar väldigt enkelt hemma. Vi äter julmat och har julgran och barnen får presenter, kanske lite mer än vad som är brukligt. Det är nog så att jag vill ge dem det jag själv inte fick. 
– Ibland firar vi med vänner. Jag kan känna en sorg över att inte ha en stor släkt, för barnens skull. Men det är bara att acceptera. Så här är det för oss.

Maria Zaitzewsky

Dela artikeln:
0