Fredrik, grovarbetare: "Jag fick min första julklapp när jag var 21"

Av: Pierre Andersson

Hur minns du din barndoms jular?
– Minns? Jag har inte så många minnen. Vi firade inte jul när jag var barn. Bägge mina föräldrar var missbrukare, även om min mamma la av när jag föddes. Men pappa knarkade och det gör han fortfarande. Mamma brukade jobba på julen. Hon arbetade inom åldringsvården och kunde tjäna bra med pengar när det var storhelg. 
– Så jag lämnades ensam eller med min pappa, som tog hem sina polare. De brukade gapa och skrika och spela hög musik. Då låste jag in mig på toaletten. Det hände att farsan blev förbannad och slog in dörren. Då fick jag spö. Farsan slog mig en hel del under barndomen. Men när jag var femton slog jag tillbaka. Och sedan rörde han mig inte mer.

Fick du inga julklappar?
– Nej. Men för mig var det normalt. Jag kände inte till något annat. Jag hade ju aldrig firat jul och visste inte riktigt vad det innebar. Jag kollade i och för sig på Kalle Anka på teve. Det var väl det enda som är förknippat med julen för mig. Vi hade ingen julgran, åt inte julmat och mamma pyntade inte. Det var bara så det var.

Men hur kände du när alla kompisar hade firat jul och fått presenter, men inte du?
– Jag var utanför och lite udda i skolan. Jag gick i töntiga manchesterbyxor när alla andra hade coola och snygga kläder. Det blev aldrig så att vi pratade om julen. Jag hade väl inte direkt några nära kompisar när jag var liten. Senare blev jag strulig och började sniffa bensin.

Har du någonsin upplevt en riktig jul?
– Jag firade jul för första gången när jag var 21 år. Då hade jag en flickvän som kom från en fin familj. De bodde på Östermalm. Hon är den enda tjej jag har haft som har varit skötsam. Hennes familj köpte en massa fina presenter till mig.
– Jag var hel chockad och kände mig som en bov, eftersom jag höll på med droger då. På något vis kändes det som att jag drog ner deras dotter i skiten. Jag hade väldigt dåligt samvete.

Du är 31 år nu. Hur firar du jul i dag?
– Jag brukar hänga hemma hos min syrra. Hon har ett bra liv, har två ungar och en sjysst snubbe. Jag trivs med dem och är jäkligt stolt över att det har gått så bra för syrran. Men jag inga egna jultraditioner.

Varför har du valt att vara anonym under den här intervjun?
– Jag vill inte att mina gamla knarkarpolare ska hitta mig. Jag är ju drogfri sedan fem år och det viktigaste för mig just nu är min motorcykel och musik. 
– Jag vill inte att andra ska veta om hur jag har haft det. Det är ju inget jag är direkt stolt över. 
– Ändå tycker jag inte att jag har haft det så jävligt. Jag känner till folk som har haft det ännu värre.

Maria Zaitzewsky

Dela artikeln:
0