Så ska IOGT växa på Island

På Island lever gamla rörelsetraditioner kvar, men nu satsar man på nytt hus och nya verksamheter.
Av: Eva Ekeroth

Det är onsdagskväll i Reykjavik. Solen lyser från en klarblå himmel och det är varmt för att vara på Island. I IOGT-lokalen i centrala Reykjavik är det medlemsmöte. De fyra IOGT-föreningarna turas om att vara värdar och i kväll är det Einigens (Enheten) tur.

Ordföranden Kolbrún Hauksdóttir kommer in med regalier i röd sammet över axlarna. Hon öppnar mötet och alla läser Fader vår. Sångböckerna plockas fram och till tonerna av dragspel sjungs sång nr två, Eigið lag, på samma melodi som Auld Lang Syne.

Det är en stor kväll för några. De ska avge nykterhetslöftet och bli invalda som nya medlemmar. Yngst av de tre nya är Baldur Heiðar Einarsson som bara är 13 år. En och en går de fram och undertecknar löftet.

Efteråt är Baldur Heiðar Einarsson nöjd och glad.

– Det var roligt. Jag kände mig välkomnad. Jag har bestämt att jag inte vill bli full, säger han.

IOGT:s lokal är sliten och ganska trång. I tre år har de letat nytt hus. Äntligen har de hittat ett som passar.

– Det känns som om vi fått en nystart; nytt hus, ny styrelse, nya verksamheter och dessutom har jag fått tillåtelse att anställa Olga, säger Aðalsteinn Gunnarsson, chef för IOGT på Island, och ler med hela ansiktet.

Olga heter Pokrovskaya i efternamn och kommer från Ryssland. Hon har varit volontär hos IOGT i närmare ett år, men ska nu bli anställd på heltid.

Det nya huset ligger i en förort strax öster om Reykjavik. Det är stort. Hela huset är på 1 000 kvadratmeter. Huset ligger högt och genom fönstren skymtar både hav och snöklädda fjälltoppar. På framsidan brer en stor parkeringsplats ut sig.

– Vi har tittat på 63 objekt innan vi äntligen hittade detta. Parkeringsplatsen är nödvändig. Det har vi ont om vid det gamla huset. Det är viktigt att folk kan ta sig till oss, säger han.

Huset har tidigare inrymt en filmskola och när Accent kommer på besök håller det som bäst på att byggas om för IOGT:s behov. Det ligger mindre centralt än det gamla, men det ser Aðalsteinn Gunnarsson inte som något problem.

– Nej, här bor många unga familjer så vi tror att det kommer att vara lättare att rekrytera deltagare till barnverksamheten här, säger han.

På årsmötet kommer vi att få in mycket nytt blod i styrelsen.

Han slår ut med armen där han står i cementdammet i en enorm lokal. Här ska IOGT:s möten hållas framöver.

– Så vi måste bli fler. Annars kommer det att kännas tomt här, säger han och skrattar.

I dag har IOGT fyra föreningar med tillsammans cirka 500 medlemmar, varav ungefär 100 är aktiva.

– Av dem är 50 stycken hyperaktiva, säger Aðalsteinn Gunnarsson.

Ambitionsnivån är hög.

– Det är viktigt att det är aktiviteter här varje vecka. Jag tänker att vi ska ha disco, dans för äldre och kaféverksamhet, säger han.

Aðalsteinn Gunnarsson har nära till skratt och sprudlar av energi. Annat var det för ett år sedan.

– Då sa jag upp mig. Jag tyckte att det inte hände något i organisationen och allt hade gått i stå. Men så hittade vi det här huset. På årsmötet kommer vi att få in mycket nytt blod i styrelsen och vi har redan dragit igång en del nya verksamheter, till exempel cykelprojektet, säger han.

Det känns som om vi fått en nystart.

Han visar en lokal där det står cyklar i alla storlekar och färger – allt från fina racercyklar till små barncyklar och gamla slitna exemplar.

Till cykelprojektet skänker folk trasiga cyklar eller cyklar som de vuxit ur eller tröttnat på. Volontärer, både barn och vuxna, hjälps åt att laga cyklarna och utrusta dem med ringklockor och reflexer.

– Vi har några uppsamlingsställen för cyklarna och sedan är det två företag som kör hit cyklarna gratis. På bara några veckor har vi fått in 260 cyklar, säger han.

De flesta cyklarna är i gott skick, andra används som reservdelar.

– Det som blir över kommer skrothandlare och hämtar, säger han.

Socialtjänsten i Reykjavik tar emot ansökningar från föräldrar som vill ha en cykel till sitt barn. Barnen kommer sedan hit med sina föräldrar och får välja en cykel.

Varje barn får också med sig en cykelhjälm. Hjälmarna har skänkts till projektet av en butik.

– Projektet är väldigt populärt. Förutom företagen som hjälper oss med hjälmar och att köra hit cyklarna så är det många andra som vill hjälpa till. Företag skänker pizza, kaffe, läsk och choklad till dem som jobbar här.

Liksom hos svenska IOGT-NTO ligger en stor del av isländska IOGT:s fokus på alkoholpolitik. Försäljningsmonopolet på Island är ständigt hotat och när Accent besöker landet är hotet mer aktuellt än på länge.

– Vi gör vad vi kan för att rädda monopolet. Vi har ordnat möten för politiker och journalister och haft både Kristina Sperkova (ordförande i IOGT international) och Per Leimar (politisk sekreterare på IOGT-NTO) inbjudna som talare. Tillsammans med vår ungdomsorganisation, Null procent, och en föräldraorganisation har vi startat en namninsamling. Hittills har vi fått in nästan 4 000 namn, säger Aðalsteinn Gunnarsson.

Dela artikeln:
0