Fokus på teknik i Bjursås
Sara Ahlstedt spelar ett spel med VR-glasögon och touch-kontroller som går ut på att utforska en ny värld, lyfta och känna på saker. Daniel Folkesson, Jonathan Samuelsson och Herman Andersson tittar på. Foto: Maria Hansson

Fokus på teknik i Bjursås

På teknikklubben i Bjursås vässas deltagarnas kunskaper i allt från programmering till lödning. Både nybörjare och kodningsproffs är välkomna.
Av: Karin Jansson

Det är torsdag och i IOGT-NTO-­lokalens kök står smörgåsar och choklad framdukat. I datorsalen är det redan fullsatt framför skärmarna. Deltagarna skriver kod i program som Python, och Scratch för olika datorbaserade rollspel. Valter Samuelsson har varit med i teknikklubben sedan den startade för lite över ett år sedan och kommer hit varje torsdag.

– Jag har förlagt handlingen till ett slott, det är lite fantasymiljö, förklarar han.

Han visar hur rollspelet på skärmen är strukturerat.

– Man kommer fram till slottet Hondiu, men blir stoppad vid ingången. Då kommer en vakt fram och frågar ”vem där?” Och då får man tre olika val. Det blir tre olika vägar som spelet kan ta och som jag ska programmera nu.

 

Ledare för teknikklubben är programmeraren och egenföretagaren Emil Österlund. Han är född och uppvuxen här i Bjursås i Dalarna, gick med i Junis, IOGT-NTO:s juniorförbund, som ung och efter det blev det Ungdomens nykterhetsförbund, UNF, och IOGT-NTO.

– Vi har alltid haft en väldigt aktiv IOGT-NTO-förening här. Jag tror att det beror på att det har funnits ett antal personer som har hållit igång en bred och bra verksamhet, vilket i sin tur har lockat fler och fler, säger han.

När Emil Österlund var ung var det mycket filmverksamhet i lokalen och ”megahelger” med spel och film, och flera hundra personer sov över.

– Vi lagade all mat på fyra plattor och sov på golvet, säger han och ler åt minnet.

Därför kändes det naturligt för honom att engagera sig även som vuxen.

– När jag blev pappa började jag fundera på vad jag kan bidra med. Att jag håller i teknikklubben är lika naturligt som att fotbollsintresserade pappor blir fotbollstränare för knattelaget, resonerar han.

Och intresset är stort.

– Vi har aldrig behövt göra någon reklam. Tvärtom har vi fått säga nej till några eftersom antalet datorer inte räcker till, säger Emil Österlund.

Einar Lindberg och Daniel Folkesson får hjälp av Emil Österlund att komma vidare i programmet Python. Foto: Maria Hansson.

Från början tog deltagarna med egna datorer, men förra våren fick föreningen ett bidrag från Sparbanken i Bjursås, vilket innebär att de har kunnat köpa in datorer, VR-glasögon och en tv.

– Sedan vi fick teven är det lättare att visa och undervisa. Jag brukar ha en genomgång i början av varje tillfälle, vissa kör på själva och andra behöver mer hjälp. Vi har inga förkunskapskrav, alla är välkomna.

Finns det inte en risk att de som inte kan så mycket om datorer inte vågar sig hit?

– Absolut, men vi gör ju andra saker också, till exempel spelar brädspel och löder ihop byggsatser. Genom att variera aktiviteterna tänker jag att alla blir nybörjare på något. Helst skulle jag vilja ha tid och möjlighet att ha verksamhet fem dagar i veckan och försöka få hit så många som möjligt, men det går ju inte när man jobbar heltid som jag gör.

Genom att variera aktiviteterna tänker jag att alla blir nybörjare på något

Alice Lindgren har varit teknikintresserad så länge hon kan minnas. Nu bygger hon ett rollspel vid datorn. Foto: Maria Hansson.

En viktig del av träffarna är också att fika och hinna prata lite om Junis värdegrund.

– Vi gör det inte varje gång, men då och då sätter vi oss nere i soffgruppen och pratar. Jag tycker att det är viktigt att väva in de här frågorna. Senast pratade vi om internationell solidaritet och allas lika värde, berättar Emil Österlund.

Alice Lindgren är en av två tjejer i gruppen. Hon har varit med till och från sedan förra sommaren.

– Jag har varit kompis med flera av de andra sedan förskoleklassen och jag har alltid varit intresserad av teknik, så det har blivit att vi har gått hit tillsammans, berättar hon.

Även hon skriver ett rollspel i Python.

– Här skriver man orden i stället för att programmera block som genererar ord och händelser. Jag tycker att det här är lite roligare. Men jag har inte programmet hemma så jag behöver lite hjälp när jag är här, säger hon.

 

På tisdagar huserar teatergruppen i lokalerna, och i julas samarbetade de båda ungdomsgrupperna när teknik­klubben fick i uppdrag att fixa rekvisita till teatergruppens juluppsättning.

– Vi skulle göra blinkande belysning till en julgran, en trollstav och en bok med lysande bokstäver, berättar Valter Samuelsson.

Han lade ner många timmar på att programmera belysningen till julgranen i ett program som heter Adreno.

– Trollstaven fick vi aldrig att lysa, men resten fungerade fint, sammanfattar han nöjt.

 

Vill du läsa mer om alkohol och andra droger? Prenumerera kostnadsfritt på Accents nyhetsbrev och få veckans nyheter direkt i din mejlbox:

»
Dela artikeln:
0