Sociala företag

Socialt företagande: Fix och framtidstro i Söderköping

Hos IOGT Qul i Söderköping tycks det mesta vara möjligt. De som jobbar här syr, snickrar, lagar datorer, bakar, lagar mat och städar, med både kompetens och entusiasm – och växer samtidigt som individer.

Det tar på krafterna att dammsuga en stor femrummare. Men nu är Anna Süveges äntligen klar och snor ihop dammsugarens sladdar och munstycken i ett enda svep. Dagens uppdrag – en flyttstädning – är avklarad och hon hoppar in i skåpbilen tillsammans med sin jobbarkompis Ronnie Löfvenberg och far tillbaka till arbetsplatsen Möjligheternas Hus, som ligger lite i utkanten av Söderköping.

Hon är nöjd med sin insats och ser fram emot att ta en välförtjänt fikapaus tillsammans med föreståndaren Marie-Louise Linné, snickaren Rickard Andersson, ordföranden Jerker Weström samt Ronnie Löfvenberg, som helst av allt står i köket. Han har en bakgrund som kock och smider planer inför kommande måltider. Men det hindrar honom inte ifrån att hugga i där det behövs, som i dag på flyttstädningen.

För det är just så det fungerar här på Möjligheternas Hus, IOGT-NTOs sociala företag vars officiella namn är IOGT Qul Söderköping. Var och en har sin specifika kompetens och talang. Någon är jättebra på att sy, någon annan på att snickra eller laga teknikprylar. Men alla hjälper varandra utifrån förmåga och behov.

Marie-Louise Linné nickar.

– Vi erbjuder ett smörgåsbord av varor och tjänster. Vi lagar kläder på beställning och syr nytt av skänkta tyger. Vi snickrar, städar, utför trädgårdsarbeten, lagar trasiga datorer, bakar och vi hjälps alla åt med det mesta, säger hon.

Hon berättar att Möjligheternas Hus sedan starten 2011 har vuxit, blommat och blivit välkänt bland ortsbefolkningen. Många hör av sig och beställer tjänster till priser som oftast ligger snäppet under andra företag. Möjligheten till ROT och RUT bidrar förstås till populariteten. Kundnöjdheten är hög och ryktet om de duktiga medarbetarna på Möjligheternas Hus sprider sig som ringar på vattnet. Vid sidan av mun-mot-mun-metoden marknadsför man sig via lokalpressen och reklam.

– Vi får mycket positiv respons och många tycker att det vi gör är jättebra. Inte bara för att vi gör ett gott jobb utan också för att vi gör en social insats för människor som annars skulle leva i utanförskap, säger Marie-Louise Linné.

Vi gör en social insats för människor som annars skulle leva i utanförskap.

Just nu arbetar 12 personer i verksamheten, varav fem är anställda. Övriga är här på lönebidrag, timanställning eller nystartsjobb. Möjligheternas Hus tar löpande emot personer via Socialtjänsten och Arbetsförmedlingen, och sedan 2011 har ett 20-tal personer gått vidare härifrån till vanliga anställningar. Sammanlagt har 40 personer haft sysselsättning här sedan starten. Verksamheten fungerar som en slags plantskola för personer som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Här får de möjlighet att arbeta i egen takt och får stöd och hjälp vid behov. Självförtroendet växer och efter en tid är några redo att söka sig vidare.

Snickaren och målaren Rickard Andersson stortrivs. Han har tidigare arbetat på byggen och har stor erfarenhet och branschkunskap. Men av olika anledningen fungerade det inte för honom att arbeta så hårt och inrutat som krävs på dagens byggarbetsplatser.

Fördelen med den här arbetsplatsen är att jag hela tiden får göra olika saker. Det kan vara målning några timmar och sedan lite snickeriarbeten. Jag tycker om att själv hålla kontakt med kunden och att ha frihet under ansvar. Det blir mer personligt, vilket passar mig bra, säger han.

Men trots att toleransen för människors tillkortakommanden och dagsform är högre här än på många andra arbetsplatser ställs det ändå krav på medarbetarna. Dagen börjar 07.30 med ett möte då man gemensamt går igenom dagens uppdrag, som fördelas utifrån arbetsbörda, önskemål och förmåga. Därefter åker några ut på externa jobb, medan andra blir kvar i den 180 kvadratmeter stora lokalen som rymmer såväl systuga som datasal och snickeriverkstad.

Det roligaste med det här jobbet är att se människor blomma, växa och få självförtroende.

Marie-Louise Linné och Anna Süveges gillar att hålla till i systugan, där det alltid finns något att hugga tag i. Blixtlås som ska på plats, lagningar eller skapandet av nya kreationer. Marie-Louise Linné syr just nu små färgglada hundjackor av skänkt material.

– I djurbutiker kostar hundkläder flera hundra kronor. Här kostar de mindre än hälften. Vi säljer mycket på Blocket och Tradera och det går jättebra. Vi börjar få en stabil kundkrets som gärna handlar av oss, säger hon.

Hon berättar att verksamheten växer sakta men stadigt. Årsomsättningen är två miljoner kronor. Nu har man äntligen ett litet överskott på banken, som kommer väl till pass under årets första ”fattiga” månader, men annars har man hittills gått plus-minus-noll.

Möjligheternas Hus är en ideell förening under IOGT-NTO:s flagg, men under 2017 planerar man att bli en ekonomisk förening. Det var medlemmen Marie-Louise Linné som 2011 såg behovet av skyddade, nyktra och trygga miljöer för människor i socialt utanförskap. Samtidigt tyckte hon att IOGT-NTO behövde förnyas. Med sin erfarenhet och kompetens från behandlingshem, i kombination med en entreprenörsanda och en vilja att göra gott, valde hon att i liten skala dra igång ett socialt företag med fokus på snickeri.

I djurbutiker kostar hundkläder flera hundra kronor. Här kostar de mindre än hälften.

Hon fick hjälp från privatpersoner och IOGT-NTO – och sakta men säkert växte Möjligheternas Hus fram. I dag ligger huvudfokus på att erbjuda arbetstillfällen och externa tjänster. Men många kommer hit för den sociala gemenskapen och kamratstödet är öppet varje dag för den som vill titta in. Demokrati, samarbete, moral och gemenskap är ledord som genomsyrar verksamheten.

Just nu flyter allt på väldigt bra. Men visst har det funnits dagar när det har varit tufft. Verksamheten bygger mycket på dem som är här och ibland har det inte fungerat. Det har uppstått konflikter och folk har fallit igenom och inte klarat sina arbetsuppgifter.

– Det är jobbigt förstås. Ibland kommer det folk med missbruksproblem och jag måste agera terapeut och stötta och hjälpa, men det är ju en del av mitt jobb. Men man måste skilja på person och arbetsinsats, säger Marie-Louise Linné, och poängterar att det är jätteviktigt med struktur, ordning och rimliga krav för att få allt att fungera.

– I början hände det att folk som skickades till oss blev förvånade över att de förväntades arbeta. Men de försvann snabbt. De som söker sig hit i dag vill jobba.

Trots allt tycker hon att det positiva överväger.

– Det roligaste med det här jobbet är att se människor blomma, växa och få självförtroende. Jag ser hellre möjligheter än hinder. Här finns så mycket kreativitet och framtidsplaner. Exempelvis har vi en tanke om att satsa på att baka gluten- och laktosfritt, säger hon.

Vill du läsa mer om alkohol och andra droger? Prenumerera kostnadsfritt på Accents nyhetsbrev och få veckans nyheter direkt i din mejlbox:

Din e-post

»

Mer från Accent