Vägen fram till konkursen av det IOGT-NTO-ägda behandlingshemmet Nya Nyhyttan har periodvis kantats av problem. Få klienter i behandling har lett till dålig ekonomi och man har drabbats av incidenter som har resulterat i anmälningar. Bolagets ledning tyckte sig se ljuset i tunneln och körde vidare.
När den numera sparkade föreståndaren Louise Ornell i början av april i år valde att tömma behandlingshemmet på klienter blev det spiken i kistan för det redan ganska drabbade Nya Nyhyttan. Under de drygt fyra år som man har bedrivit verksamhet här har det inkommit en rad anmälningar till Socialstyrelen och Arbetsmiljöverket av varierande allvarlighetsgrad.
I mars 2014 lämnas en klient, enligt egen utsago, ensam i en bil med en olåst medicinlåda. Några medföljande anställda kommenterar att de agerar fel, men väljer ändå att lämna mannen ensam för att gå och handla. Klienten anmäler händelsen till IVO (Inspektionen för vård och omsorg). En månad innan inträffar en allvarlig incident med en klient som stjäl medicin ur ett medicinskåp. Personal hålls fast med våld medan klienten tar medicinerna. Polis tillkallas och händelsen anmäls till Arbetsmiljöverket.
Under de perioder som Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket har haft pågående ärenden som rör Nya Nyhyttan uppger styrelsen att de har legat lågt med att kontakta kommuner för att få klienter – eftersom anmälningarna har legat dem i fatet. Det menar man är förklaringen till att det stundom har varit dålig beläggning på behandlingen. Nyligen hade man dock fått ramavtal med sammanlagt 24 kommuner, som under våren skulle börja skicka klienter för behandling. Det hade genererat pengar och verksamheten skulle ha kommit på fötter – ljuset syntes där borta i tunneln.
Men det finns före detta anställda som har en annan bild.
Barbro Boström är socionom och bildterapeut med lång arbetslivserfarenhet. Hon arbetade mellan februari och mars 2014 som inhyrd konsult på behandlingshemmet och blev oroad av vad hon såg.
– Styrelsen driver en verksamhet för vilken den saknar kompetens. De kan ingenting om missbruk och har inte förstånd att ta in folk som kan sin sak. De har anställt en erfaren och kompetent föreståndare som inte har fått insyn i budgeten, vilket har inneburit att hon inte har kunnat anställa behandlingspersonal, säger Barbro Boström.
Hon menar att det har saknats pengar och att personalen inte har något förtroende för styrelsen. Enligt några ur personalen, som Barbro Boström säger sig ha talat med, har det pågått ett maktspel, där delar av styrelsen har styrt genom att så split och misstänksamhet bland de anställda. Barbro Boström väntar fortfarande på de 35 000 kronor i arvode som Nya Nyhyttan skulle betala.
Per Holm, styrelseordförande i Nya Nyhyttan fram till konkursen ställer sig helt oförstående till Barbro Boströms kritik. Han menar att hon arbetade endast några få timmar. Och i föreståndarens anställningsavtal stod det svart på vitt att hon inte hade eget budgetansvar, utan att hon och styrelsen gemensamt skulle ta beslut rörande budgeten.
Accent har även tagit del av kritik som rör innehållet i behandlingen; att det helt skulle saknas vettigt innehåll i den och att styrelsen ignorerat personalens upprördhet över att klienter i behandling fått sysselsätta sig med ”meningslösa” promenader och krattor och att det saknats kompetent personal.
Detta stämmer inte , menar Per Holm.
– Vi har haft utbildade terapeuter och socionomer på plats för det relativt låga antal klienter på behandling som vi har haft. Under de 7,5 månader som vår senaste föreståndare var anställd hade vi endast åtta klienter på behandling och den sista skrevs ut i februari. Vi har varit fullt bemannade och har haft rätt kompetens och hade gärna anställt fler om vi hade fått fler klienter. Vi har till och med vidareutbildat undersköterskor i återfallsprevention, så att de ska kunna arbeta med behandling, säger han och tillägger att föreståndaren av någon anledning ratade de förslag på nyanställningar som styrelsen presenterade.
– Hon var emot att anställa personer som haft ett missbruk. Men vi i styrelsen anser att personer med rätt utbildning och egen missbrukserfarenhet kan vara en stor tillgång och är ett led i IOGT-NTO:s vision att ge alla en andra chans, säger Per Holm.
Att allt inte har varit konflikter och kaos vittnar Maria Öberg om, som fram till årsskiftet 2012-2013 arbetade som föreståndare på Nya Nyhyttan. Hon slutade efter 1,5 år av personliga skäl.
– Min bild av Nya Nyhyttan är positiv. Vi hade under min tid en fungerande behandling med anställd behandlingspersonal. Dessutom vidareutbildades några anställda inom behandling. Vi hade inte full beläggning, men ändå ganska många klienter och vi hade bra kontakt med socialtjänsten, säger Maria Öberg och tillägger att även om det förekom att hon och styrelsen hade olika uppfattning om vissa saker så behöll de alltid en god dialog.
Hon upplevde aldrig att det saknades pengar till verksamheten, även om hon inte hade full insyn in budgeten.
Konsulten Olof von Kugeler är av samma uppfattning. Efter flera år som inhyrd läkare på behandlingshemmet anser han att verksamheten fungerade acceptabelt och att han tveklöst skulle arbeta där igen, om han fick frågan.
Han medger att det fanns ekonomiska problem, men att personalen var duktig och kompetent nog för att hantera avgiftningen. Det flesta stannade kvar över tid och verkade trivas. Däremot saknades fast personal till behandlingen.
– Styrelsen beslutade att inte ha behandling den sista tiden på grund av att de fanns för få förfrågningar. Tiden före konkursen fanns det endast fyra klienter på avgiftning, säger han.
Per Holm berättar att han är bestört och ledsen över kritiken som kommit fram, då hans uppfattning är att styrelsen har kämpat hårt och har haft ambitionen att bedriva en bra verksamhet. På grund av en rad olyckliga omständigheter med felrekryteringar av två föreståndare och incidenter med klienter har det inte rullat på som önskat.
– Vi har verkligen försökt komma igång med behandling och har också haft några klienter, men inte under de senaste månaderna. Hade det inte varit för föreståndarens illojalitet hade Nya Nyhyttan överlevt och tagit sig igenom motgångarna. Nittionio procent av klienterna och de anställda tyckte att Nya Nyhyttan var en bra anläggning, säger han.
Den tidigare föreståndaren Louise Ornell menar att hon tvärtom tagit fram namn på personer med rätt utbildning att anställa, men att svaret blev att det inte fanns pengar.
– Jag kände att jag inte längre kunde ansvara för klienternas säkerhet och beslutade då att tömma avgiftningen, säger Louise Ornell till Accent. Jag anser inte att jag har varit illojal, jag har bara gjort det jag måste göra.