Rörelsen

Digitalisering lyfter nykter bio

När biobranschen digitaliserades ställdes nykterhetsrörelsens biografer inför valet att köpa dyr utrustning eller lägga ner. I det lilla samhället Horn tog man steget – och fyrdubblade omsättningen på köpet.

Klockan är kvart i fyra när Börje Carlsson parkerar cykeln och låser upp dörren till den 110 år gamla IOGT-lokalen i det lilla samhället Horn i sydöstra Östergötland.

– Jag var hemma och bytte tröja, förklarar han och pekar på texten på bröstet: ”Hornbio” med svarta bokstäver mot gul bakgrund.

Börje Carlsson är föreståndare för en biograf som inte borde finnas. I samhället finns inte mer än 500 invånare, räknar man hela socknen kommer man upp i knappa 900. Ändå kör bion här 130 föreställningar per år med ett snitt på 32 besökare per visning.

För två år sedan bestämde föreningen sig för att ta steget att digitalisera bioanläggningen. Det var vinna eller försvinna – biobranschen har på bara några år blivit helt digital och filmrullarna som förr skickades land och rike runt går nu knappt att få tag på.

Den nya anläggningen kostade en miljon. Med hjälp av en rejäl egeninsats, kommunen och bidrag från Svenska Filminstitutet roddes satsningen i land. Resultaten lät inte vänta på sig: första halvåret efter digitaliseringen hade bion en omsättning som var fyra gånger högre än samma period året innan.

– En stor skillnad med det digitala är att det är så enkelt att köra repriser på en film som går bra och är efterfrågad, säger Börje Carlsson. Förut var vi ju tvungna att skicka vidare filmrullarna till nästa biograf som skulle ha dem. Och ibland fick vi rullarna först en timma innan vi skulle starta, då blev det svettigt. Nu har vi precis installerat utrustning så att vi även slipper skicka hårddiskar med filmerna, nu laddar vi ner dem direkt till vår server via bredbandet.

Börje Carlsson tar Colin Nutleys senaste film ”Medicinen” som exempel:

– Där var vi med på premiären och så har vi kunnat peta in några repriser när vi märker att det finns efterfrågan. Det är ett litet ställe så det är ganska lätt att lyssna av vad folk vill se.

Digitaliseringen av biograferna i Sverige började omkring 2002 när Folkets Hus och Parker bestämde sig för att köra ett pilotprojekt på sju försöksorter – långt före de kommersiella biografernas digitalisering.

– Det var stora och jättedyra anläggningar, säger Anna Schönbeck, biografkonsulent och filmsättare på Våra Gårdar, en organisation för nyktra samlingslokaler.

– Tanken var att få ut filmerna snabbare i biograferna men i början var det jättesvårt att få distributörerna att skicka digitala kopior. Sen hörde Metropolitan i New York av sig och undrade om de var intresserade av ett samarbete kring livesänd opera. Jag vet att de var tveksamma till en början men när de väl insåg att det gick jättebra så började de satsa stort på ”live på bio”.

Nästa steg i utvecklingen var att folket i Hollywood bestämde sig för den digitala så kallade 2K-standarden. Bollen var i rullning och 2010 bestämde sig Sveriges största biografkedja SF för att gå över till digital distribution.

– Då förstod alla att tillgången på vanlig film skulle komma att strypas, säger Anna Schönbeck. Och att det skulle behövas ett rejält stöd till mindre biografer för att klara av omställningen om man i Sverige skulle kunna se film utanför de större städerna.

Våra Gårdar uppvaktade kulturdepartementet tillsammans med Folkets Hus och Parker och Bygdegårdarna och fick gehör för sin begäran – det blev möjligt att söka stöd för upp till halva investeringen, resten måste täckas av egna medel och eventuella medfinansiärer. En del IOGT-NTO-drivna biografer fick också projektpengar från IOGT-NTO-förbundet.

– I och med det stöd som kom har faktiskt även ett antal av de allra minsta biograferna lyckats digitalisera. Men visst, ett antal biografer försvann på vägen. Antingen för att de inte trodde att kostnaden för en digitalisering skulle bära sig eller för att de tyckte att teknikskiftet var för jobbigt.

Även Anna Schönbecks jobb har påverkats av digitaliseringen.

– När ”Sagan om Ringen” gick upp på svenska biografer ville förstås alla våra biografer, de var ett sjuttiotal då, ha den direkt. Vi fick sju kopior. Filmrullarna skickades i en kedja som vi gjorde upp här och med så populära filmer handlade det om någon dag per ställe. Nu kan plötsligt även väldigt små biografer visa världspremiärer!

Innan kvällens föreställning måste Börje ställa ut de nya stolarna. 32 riktiga biostolar, men på hjul så att de kan rullas undan. En nödvändighet när lokalen används för allt från möten med långbord till marknad eller fritidsgård för samhällets ungdomar.

– Det måste vara fria ytor. Planen är att bygga ut ett litet förråd för stolar här borta, säger Börje och pekar på en rullstolsramp längs sidan av lokalen. Vi har blivit lovade pengar från Boverket för att bygga en ny lösning för funktionshindrade vid huvudentrén.

Börje Carlsson är inte ensam om att sköta bioverksamheten. Den lokala NSF-kåren (Nykterhetsrörelsens Scoutförbund) arrenderar lokalen från den ålderstigna IOGT-NTO-föreningen och står som arrangör för bion. Det praktiska står kårens biogrupp för, 15–16 personer i alla åldrar som ställer upp var tredje vecka.

– Vi har fått med många ungdomar i gruppen också, det är en styrka.

En av dem är Amanda Landucci, 13 år. Det är inte hennes tur att jobba, hon är här med sin lillebror och några kompisar till honom för att titta på kvällens film: ”Flygplan 2” i 3D.

– Jag var med i scoutkåren men ville gärna vara med och jobba med bion. Jag och en kompis frågade för ungefär ett år sen och då fick vi vara med, berättar hon. Det är kul, och så känner man att man bidrar till samhället. Vi som är i den yngre generationen måste börja hjälpa till vi också.

Mer från Accent