Nykterhet

”Det är oseriöst att dricka på jobbet”

På 1980-talet blev Monica Bergmark Sveriges första kvinnliga dj. I år firar hon 30 år i branschen – nykter i en värld där mycket kretsar kring alkohol och narkotika.

I hallen hänger en stor, graffitiinspirerad målning som föreställer Monica Bergmark. Hon kikar kaxigt fram bakom guldfärgade solglasögon, iklädd silvrig jacka, det långa blonda håret utslaget. Den ena sonen har målat.

– Jag brukar le och se glad ut på bild men Fabian ville att jag skulle vara allvarlig. Det är väl något konstnärligt, säger Monica på sin varma norrländska.

Lugn musik strömmar från de stora högtalarna i vardagsrummet. Monica har köpt dem begagnade från Sveriges radio, där hon jobbar som ljudtekniker, och vitlackerat dem hos en bilverkstad.

På bordet står hembakade bullar och ett örtte som Monica blandat själv av pepparmynta och kamomill. Det är en del i hennes hälsosamma livsstil, att alltid veta vad hon får i sig. Ekologiska frukter och grönsaker så långt det går. Inget halvfabrikat. Yoga och meditation.

I nöjesbranschen, där hon verkat som dj i 30 år, är det något annat som gäller. En värld av alkohol och droger. Långt borta från de egna sundhetsidealen.

Monica vänder sig mot att det är accepterat att dj:s dricker på jobbet. Det är vanligt att folk spelar för en låg lön och fri bar. Att dj:s står i båset med en öl är ingen ovanlig syn, och ibland blir de packade.

Det är oseriöst. På vilken annan arbetsplats är det okej att dricka på arbetstid? Kanske handlar det om att vi befinner oss på en nöjesplats på kvällstid där alkoholen är tillgänglig. På ett vanligt kontor finns det ju ingen bar där folk kan köpa drinkar.

Att vissa tar emot alkohol som betalning försämrar arbetsvillkoren i branschen, menar hon. Det blir svårare att få en bra lön. Men själv Monica har varit med länge, har numer även ett annat jobb och behöver inte ta en spelning till vilket pris som helst.

Hon upplever att hennes nykterhet genom åren mötts av en större acceptans på krogar och bland dj-kollegor än privat. Frågan om hon vill ha något att dricka dyker alltid upp, men nykterheten blir inte en diskussion på samma sätt som i privata sammanhang. Där ska den alltid utredas, särskilt av nya bekantskaper.

– När jag var yngre förklarade jag ofta. Nu känner jag inget behov av att försvara mig utan brukar svara med frågan ”men varför dricker du?” Då orkar de inte fortsätta.

Även de som har känt henne länge kan glömma. Som när systern och svågern kom med en flaska vin till den senaste födelsedagsfesten.

– Jag tar inte illa upp, men skulle inte själv ge vin till en nykterist. Det känns också lite tråkigt att de köpt ett fint vin och så häller jag det i köttfärssåsen.

En lördagsmorgon bläddrar en 12-årig Monica igenom Västerbottens-Kuriren och fastnar för en annons för en dj-anläggning.

– Jag hade inte tänkt tanken att bli dj men annonsen gav mig känslan att det här är min grej. Men lika snabbt kom insikten att det inte gick, jag var ju tjej. Jag glömde snabbt annonsen och ägnade all energi åt hästar i stället.

Fyra år senare tar Monica jobb i garderoben på stans största uteställe – Universum. Det finns en anledning: på rasterna får hon springa upp på dansgolvet. Laddad med sina egna favoritskivor tjatar 16-åringen på dj-killarna – för det är alltid killar – att spela dem. Till slut ringer hon upp chefen för stället och får en egen speltid nästa kväll. De gamla klasskompisarna förundras över att blyga Monica står däruppe på scenen och pratar i micken. Men alla tar det inte lika bra, vissa gäster kommer fram frågar ”var är han som spelar är någonstans”.

– Men chefen Sven Lindahl stod bakom och försvarade mig. Om någon kille mopsade sig åkte han ut. Det byggde upp min självkänsla.

I högstadiet sågs det som fränt att dricka alkohol, och hasch hade precis kommit till Umeå. Alla skulle testa.

– Jag var för feg och inte alls intresserad. Höll på med hästar och var nöjd med det. Till slut ljög jag och sa att jag hade provat, då slutade alla tjata.

Beslutet att låta alkoholen vara tar Monica som 16-åring. Det är nyårsafton och Umeåkvällen är kall. Termometern sjunker ner mot minus 30. När hon kommer till festen är klasskompisarna berusade och vill supa ner henne. Till middagen serveras körsbärsvin i stora glas tillsammans med lakritsshots.

– Det var ingen som direkt tvingade mig men de skämtade om att ”om du inte tar den här snapsen slänger vi ut dig i snödrivan”. Det fanns en press jag inte kunde stå emot.

Alkoholen får Monica att må så dåligt att kompisarna får turas om att valla runt henne på promenader i decemberkylan. Klockan elva ringer hon gråtande sin mamma och ber att få komma hem.

– Jag mådde fruktansvärt dåligt och tänkte att jag aldrig skulle dricka igen.

Och så har det blivit, av flera anledningar. Monica vill ha kontroll, koll på läget och kunna stå för sina handlingar. Hon gillar inte heller att må illa och känner sig inte särskilt attraherad av alkoholruset.

1985 väntar storstaden och jobb på Stockholms innekrogar. Monica följer sin längtan efter att utvecklas ljudtekniskt och få jobba med sina dj-förebilder. Här förekommer det mycket droger men det är inget som 20-åringen märker av. Det viktiga är att få spela musik.

Jag är blåögd. Dels tror jag inte att folk håller på och dels ser jag det inte. Nu på senare år har jag lärt mig hur marijuana luktar och kan se skillnad på om någon är drogpåverkad eller full. Men på 1980-talet hade jag ingen koll. Det är efteråt som folk har berättat hur mycket som pågick.

Om droger vid den här tiden är vanliga i storstan blir folk mer berusade på spelningar ute i landet.

– Det är stor skillnad när jag spelar i Umeå nu jämfört med 1980-talet. Folk dricker fortfarande men blir inte fulla på samma sätt. Eller så gör de andra saker som märks mindre.

Tekniken har utvecklats en hel del sedan tiden på Universum. Monica behöver inte släpa med sig tunga väskor med vinylskivor och det finns mycket nytt att lära sig. Yrket har blivit tillgängligt för fler.

– Det finns fler kategorier. Förut var en dj synonymt med genuint intresse och kunnighet i yrket. I dag kan alla ladda ner musik och spela från ett gratisprogram eller Spotify. Klubbar marknadsför sig också genom att säga att en kändis ”är dj” hos dem.

Monica är fortfarande svuren till funk och soul, men har sökt sig mer mot hiphop och r’n’b, och utvecklats genom utflykter till bland annat house. På senare tid har det dock blivit mycket låtar från 1970- och 80-talet.

– Det kan vara svårt att mixa äldre musik eftersom den inte har gått igenom en sequencer, alltså att låten varierar i hastighet. Takten är olika beroende på var i låten du mäter. Ska du mixa ihop två sådana låtar svajar det. Det krävs ett särskilt sätt att mixa som de flesta inte fixar, och det är jag bra på.

Sin egen hemmastudio har Monica i köket. På en bänk under några skåp står en dator, en keyboard och en liten maskin som används för att lägga på olika ljud, som bland annat trummor.

– Här blir jag ett med musiken och glömmer tid och rum. Det är extremt roligt.

Mer från Accent