De förtappade driver verksamheten framåt i Falun

Av: Pierre Andersson

I Gamla Elverket i Falun är det musik- och kulturverksamheten som dominerar. IOGT-NTOs lokaler är gigantiska men här lyckas kamratstödet med det som många andra misslyckas med: Här är det fullsatt gång efter gång.

Text och foto: Pierre Andersson

Mitt i centrala Falun, alldeles invid Faluån, ligger ett gammalt elverk. En röd tegelbyggnad från en tid då industribyggnader fortfarande kunde vara pampiga palats. Över tvåtusen kvadratmeter, fördelat på två fastigheter och såväl större salar som mindre rum och prång.

Här finns de förtappades kafé. Ja, den heter så, den lilla serveringen i rummet som vetter mot ån. Ett kafé för dem som tappat fotfästet och som har svårt att hitta tillbaka till sin plats i samhället. En nykter kulturmötesplats.

När jag kommer till lokalen, de kallar den just för Gamla Elverket nu för tiden, håller Tommy Johansson på att lasta in tolv flak Godtemplaredricka och ett par gitarrer i sin Volvokombi. Det är förmiddag och än så länge en av sommarens varmaste dagar och Tommy håller på med de sista förberedelserna för en musikfestival strax utanför stan. I örat sitter mobilens handsfree som klistrad, och det går inga långa stunder mellan samtalen.

– Det blir mycket planering när man jobbar med det här, nästan alla inblandade har ett missbruk med i bilden.

För drygt tio år sedan kallades den stora tegelbyggnaden vid Faluån fortfarande för Globen, ett traditionstungt namn som inte är alldeles ovanligt på gamla ordenshus. Tommy Johansson, som just hade tagit sig ur ett långvarigt missbruk, såg lokalen och blev intresserad av att göra något där.

– Lokalerna såg tomma ut, det var inte så mycket verksamhet. Allt började med att jag gick på en massa föreningsmöten, jag minns att det var väldigt ordningsamt allting, säger han och skrattar. Men medlemmarna jag träffade där var väldigt positiva till att göra något. De var glada att en ny generation kom in.

Tommy Johansson och ett gäng kompisar, tolvstegare som han kallar dem, fick tillgång till lokalen och de förtappades kafé var ett faktum.

– Föreningen som fanns här då var ett gäng pensionärer. Jag har jättestor respekt för dem och har fått mycket hjälp därifrån. Det här är en grupp medlemmar som verkligen ska äras, de har varit aktiva länge på ett mycket imponerande sätt. Och de var redan från början glada att det kom in nytt folk som kunde föra traditionerna vidare.

Sedan dess har kamratstödsverksamheten på Gamla Elverket utvecklats och idag är det den verksamhet som syns mest i huset. För några år sedan fick Tommy Johansson chansen att börja arbeta heltid med verksamheten, till sin hjälp har han ytterligare tre som är anställda med hjälp av lönebidrag.

– Jag har haft många fördomar om IOGT-NTO men jag måste säga att jag har mötts med stor tolerans och respekt. Det har hela tiden varit högt i tak. Nu är jag i och för sig en person som är väldigt noga med ordning och reda och det har nog hjälpt.

falun_8Kulturverksamheten dominerar i huset. Här arrangeras konsertkvällar, soppkafé med musik och teaterföreställningar. Här ordnas också kamratstödsmöten, föredrag och debatter.

– Jag ser kulturen som ett språk för den förtryckta människan. Många av dem som kommer hit har inte fått en miljö de kunnat växa i. De har varit utstämplade av samhället och det är fantastiskt kul att se vad som händer när de kommer hit.

Med en lokalförening som främst bestod av medlemmar som varit med i organisationen väldigt länge ligger det nära till hands att fundera på kulturkrockar. Här fylls föreningens lokaler plötsligt av en massa människor med missbruksproblem. Men Tommy Johansson har inte sett några problem.

– Jag har inte märkt mycket av någon kulturkrock mellan den traditionella föreningsverksamheten och det sociala benet. Vi har inte haft några konflikter, snarare är det så att det vi gör har fått mycket uppskattning och uppmärksamhet både inom och utanför organisationen.

Idag är nästan all verksamhet i huset öppen. Vem som helst är välkommen, man behöver inte vara medlem för att dyka upp.

– De som kommer är inte alltid nykterister men alla vet vad som gäller när de är här. Jag är säker på att den här typen av verksamhet stärker organisationen och dessutom värvar vi många medlemmar som sen blir aktiva i föreningen här.

Jag frågar vad det är som gör att den sociala verksamheten i Gamla Elverket blivit så framgångsrik. Tommy Johansson funderar ett par ögonblick innan han svarar.

– Vår människosyn. Vi gör inte skillnad på folk och vi har tydliga regler kring det här. Vi jobbar hårt på att ingen är värd mer än någon annan. Samtidigt är vi väldigt noga med att sätta gränser där det behövs.

Vi pratar också om uthållighet. Om konsten att hänga i och jobba på även när de snabba kickarna är förbi.

– Det är uthålligt och svettigt arbete som har skapat det här. Kickfixerade människor tröttnar ofta fort så jag är noga med att tala om vad som gäller från början. Den som kommer hit och gör en insats får också bekräftelse. Men det duger inte att komma hit och glänsa och tro att man får en massa gratis.

Tommy Johanssons bakgrund kan med fog beskrivas som brokig. Från stökig småkille till elevrådsordförande på gymnasiet till folkhögskola och ett möte med spriten som drev honom mot den absoluta botten.

– Jag började röka hasch när jag var tretton år och mina högstadieår var hemskt stökiga. När jag sen blev elevrådsordförande på gymnasiet trodde nog alla att det var frid och fröjd men i själva verket satt jag och rökte på inne på elevrådets expedition. Jag blev tidigt väldigt bra på att manipulera folk. Efter gymnasiet gick han på folkhögskola och utbildade sig till dramapedagog.

– Jag brukar säga att det var spriten som räddade mig. Jag började tycka att det var jobbigt att hålla på och knarka så jag tänkte att jag kunde dricka istället. Då tappade jag fullständigt kontrollen och slog i botten rejält. Jag tror att det är nödvändigt att hamna allra längst där nere innan man kan ta sig upp igen, jag har åtminstone aldrig hört någon berätta något annat.

Framåt lunch blir det dags att åka upp till Lilltorpet, en folkpark i utkanten av Falun som också den ägs av IOGT-NTO-rörelsen. Här arrangerar folket från Gamla Elverket för femte året i rad Slaggstensfestivalen.
Slaggsten är en festival där alla artister ställer upp gratis. Publiken betalar vad de tycker att det är värt i inträde och alla pengar som kommer in går direkt till den sociala verksamheten .

Lilltorpet ligger idylliskt vid en liten badsjö. Så här på sommaren håller man öppet i kafét varje dag och det ordnas nykter dans på helgerna. Här finns timrade, faluröda hus och en gammaldags dansbana. Den blå himmeln från förmiddagen börjar bytas mot allt svartare moln. Regnskurarna avlöser snart varandra och presenningar åker fram för att skydda utrustningen på scenen.

– Typiskt Slaggstensväder, säger Andrew Scott, ideellt arbetande ljudtekniker.

falun_9Efter lunch är det dags för genomgång med alla volontärer som är på plats för att genomföra festivalen. Influenserna från tolvstegsrörelsen är tydliga, mötet inleds med att alla får presentera sig och tala om hur de mår. Praktiska detaljer avhandlas och dagens lokaltidningar visas upp, festivalfolket är intervjuade i både Dalademokraten och Falukuriren.

– Vi startade den här festivalen för några år sedan för att vi såg att det fanns så bra förutsättningar, säger Tommy Johansson. Och för att det är viktigt att visa upp att IOGT-NTO kan göra sådant här. Det attraherar nya målgrupper.

När de första artisterna går på scenen sent på torsdagseftermiddagen har regnet precis upphört och solen börjar titta fram. De stora publikskarorna lyser med sin frånvaro än så länge, men Tommy är inte bekymrad.

– Förra året hade vi 500 besökare och jag skulle gärna se en fördubbling i år förstås. Men samtidigt kan vi inte bara hålla på och mäta hur många som kommer på arrangemangen, vi jobbar med människor här. Processen är målet och ofta är det i det småskaliga som kvalitén finns.

***
Fakta / Gamla Elverket
Här bedrivs en omfattande social verksamhet sedan tio år tillbaka. Idag är man omkring 300 medlemmar i föreningen och arrangerar mellan 100 och 120 kulturarrangemang samt mellan 2000 och 4000 studietimmar varje år.
Varje år arrangerar föreningen också Slaggstensfestivalen, en musikfestival där artisterna ställer upp gratis och intäkterna går till social verksamhet.
Läs mer på www.gamlaelverket.se och www.slaggsten.se

***

Det här händer på Gamla Elverket
* Egen alternativ kulturverksamhet med De förtappades café som nav på Gamla Elverket. Omkring 120 arrangemang per år med musik, teater, konstutställningar och föreläsningar.
* Föreläsningar och utbildningar för föräldrar, skolelever, arbetsförmedling, polis, politiker, försäkringskassa, socialtjänst osv.
* Praktikplatser och placeringar från arbetsförmedling, försäkringskassa, socialtjänst, kriminalvård med flera.
* Kulturgrupper för barn och ungdomar från dysfunktionella miljöer.
* Konferensverksamhet med hemlagad mat och hembakat bröd.
* Rådgivning för människor som har ett eget beroende eller lever nära aktiva beroende. Fyra jourtelefoner finns.
* Nybyggd semiprofessionell inspelningsstudio för ljud och film. * Man utför även målning, bygg och snickerier, el och nätverksinstallationer och diverse andra tjänster.

Dela artikeln:
0