Maria Hampusgård är till vardags genuspedagog i Linköpings kommun. Under IOGT-NTO:s kongress i Lund har hon anförtrotts uppdraget att mäta hur lång tid manliga respektive kvinnliga ombud talar. Som Accent skrivit tidigare visar mätningen att jämställdheten lyser med sin frånvaro.
– Talartiden är väldigt snedfördelad. Det började ganska bra med 65 procent av tiden för de manliga talarna mot 35 procent för de kvinnliga. Ungefär 60 procent av ombuden är män så 60–40 är en rimlig fördelning, säger hon till Accent.
Men sedan blev det sämre.
– När vi kom över från verksamhetsberättelsen till att avhandla distriktens organisation blev fördelningen 85–15 och när vi sedan kom till det alkohol- och narkotikapolitiska programmet blev det ännu sämre, 89–11. Man måste komma ihåg att resultatet påverkas av vem som går fram och föredrar. Den räknas också in i talartiden, men det är ändå en orimlig skillnad säger hon.
Hon har inte gjort någon analys av om kvinnor och män gör olika slags inlägg.
– Men min uppfattning är att kvinnorna talar kortare tid och kommer snabbare till sak, säger hon.
Hur kan det bli så här i en organisation som har så stor medvetenhet att man håller koll på fördelningen och alla dessutom vet att någon mäter tiden?
– Det beror på hur vi blivit bemötta under tiden vi fostrats, vilket tillträde vi givits till talarutrymmet, och om vi blivit lyssnade på eller inte. Som den demokratiska organisation vi är har vi alla möjligheter att lära om. Vi måste våga öva och våga misslyckas.
En svårighet är att mönstren är så invanda att ingen reagerar.
– I morse när jag drog gårdagens siffror för ombuden fick de gissa vad statistiken visade. Majoriteten trodde att fördelningen var jämnare än den var. De uppfattade inte att det var så ojämnt, säger Maria Hampusgård.