Olle Häggström, Drömme, IOGT-NTO:
– Nostalgikaféet. Att träffa dem som var med på 80-talet, det var det som värmde mest. Jag tycker inte att det var så bra med kalla luncher fyra dagar i rad. Sedan var det ganska långa köer och jag uppfattade de lokala arrangörerna som mer kontrollerande än välkomnande. Det viktigaste beslutet var den nya strategin och att förbundsstyrelsen förlorade ett antal omröstningar. Det är viktigt för demokratin att de inte får igenom allt, då behöver vi ju inte ha någon kongress.
Gunvor Nygren, Reftele, IOGT-NTO:
– Mitt bästa minne är när alla distriktsordförandena klädda i franska baskrar och randiga tröjor tackade av Anna Carlstedt med fransk sång. Stadgefrågan skulle jag önskat att man hade fått till lite bättre. Med så många motförslag blir ingen nöjd. Sedan skulle jag velat ha varm mat på lunchen. Å andra sidan var läget så centralt att jag lätt kunnat lösa det för egen del om jag velat. Den nya mål- och verksamhetsplanen var viktigast och att Josefine Bogelid som jag föreslog som ledamot fick så många röster fast hon låg utanför valberedningens förslag.
Anna Lundgren, Allingsås, Junis:
– Junisgalan var bäst. Till nästa gång skulle jag önska att boendet var mindre utspritt. Viktigast var den nya arbetsplanen. Den påverkar vårt arbete de närmaste åren.
Mats Gunnarsson, Örebro, Junis:
– Invigningsfesten och Mona Örjes avslutningstal. Eller kanske debatten om föräldrars missbruk där först en mamma som levt med en missbrukare och sedan en nykter alkoholist gick upp i talarstolen. Det var starkt. Något jag saknat under kongressdagarna är ett fik i anslutning till förhandlingslokalen där man kan sitta och prata. De viktigaste besluten var den nya arbetsplanen och ny ordförande. Det är viktiga beslut som kommer att prägla organisationen och sätta spår.
Arvid Leimar, Uppsala, UNF:
– När jag blev invald i förbundsstyrelsen är mitt bästa minne. Jag har saknat kaffebröd till förmiddagsfikat. Det skulle ha underlättat existensen. Vårt viktigaste beslut var att vi tog ställning mot Sverigedemokraterna.
Caroline Pettersson Kirik, Stockholm, UNF:
– Alla galenskaper under veckan var det bästa. Sämst var att jag hoppade på kryckor. Det hoppas jag att jag inte gör nästa gång. Det var många viktiga beslut som fattades, men jag vågar inte svara på vilket som var viktigast eftersom jag inte deltog så mycket i förhandlingarna. Jag har varit på UNF-lägret.