Nykter

Att komma ut som nykterist och behöva förklara sig

Hur reagerar du när omgivningen vill veta varför du är nykterist? Och hur berättar du för andra att du är nykter? Accent bjuder på strategier för nyktrare firande.

Accent bad Ingela Hjulfors Berg, kommunikatör och mindfulsobercoach, som driver alkoless.se och Anders Hammarberg, psykoterapeut och forskare, att resonera kring några vanliga dilemman för den som vill leva nyktert.

Jag var på en fest för ett tag sedan och återigen utspelade sig följande: När bordsgrannarna (för mig nya bekantskaper) förstod att jag inte dricker alkohol inledde ett par av dem långa ”försvarstal”, som för att ursäkta sitt eget drickande. Den tredje inriktade sig istället på att ifrågasätta min nykterhet och började fråga ut mig om orsakerna. Jag kände mig alltmer trängd och det förstörde min kväll. Ibland händer det också att människor är välment positivt intresserade av min nykterhet, men det kan ändå kännas påträngande och tjatigt. Hur skiftar man på bästa sätt fokus, både på ett tidigt stadium eller när ämnet blir tjatigt?

Ingela Hjulfors Berg: De här personerna finns överallt. Man träffar dem nu och då, de som ska bikta sig och tala om hur duktiga de är. Du kan säga: ”Du behöver inte bikta dig för mig, det är din ensak.” Är man vegan får man höra ”Jag äter inte så mycket kött”, vi ska rättfärdiga oss inför varandra. Det är svårt att gå utanför normen. Jag tycker att den som väljer att dricka måste hitta sina egna argument: jag dricker inte för att jag vill må bra, varför dricker du?

– Det som är jobbigt är att vi alltid tror att den som inte dricker har slutat för att hen har problem. Det är fint med stress, men fult att må dåligt av det. Det är fint med alkohol, men fult att må dåligt av det. Sedan får du säga ifrån: ”Jag har ingen upplysningsplikt till dig om mina egna beslut”. I tidig nykterhet är det svårare att ta de här diskussionerna. Sedan blir man starkare i att inte bry sig. Du får inte ta det personligt, sluta vara anonym nykterist. Våga berätta att du är nykterist. Ju fler som gör det desto större förståelse får vi i samhället.

Anders Hammarberg: Försök föra in samtalet på något annat: ”Just nu dricker jag inte, det är ingen stor grej för mig, så jag tycker vi kan lämna det”. Mycket beror såklart på i vilket sammanhang det hela är.

Illustration: Helena Davidsson Neppelberg

Hur gör jag när jag bestämt mig för att sluta dricka alkohol, men omgivningen är van vid att jag gör det. Hur ska jag berätta om beslutet på bästa sätt?

Ingela Hjulfors Berg: Det beror på vad du har för syfte med det. Det är bra att man talar om för sina närmaste och sin familj, så att de förstår vad orsaken är, och för att de inte ska truga. Du har ingen upplysningsplikt, men vill du få stöd då är det bra att tala om för alla, då kommer de att hjälpa dig. Men en del kan bli skraja, då blir man inte medbjuden på fester, vilket är jobbigt om man är en social person. Största ångesten i ett sådant här beslut kan vara rädsla att förlora hela sitt sociala umgänge om man inte partajar som förut. Det beror mycket på vilket sammanhang man har, och hur mycket man är beredd att förändra sitt umgänge.

Anders Hammarberg: Det här kommer upp ofta hos dem som söker hos oss. Ofta är det krångligare för omgivningen än för en själv att vänja sig vid ett nytt beteende. Det är svårt att ge generella råd. Du får lägga upp det utifrån hur väl du känner dem du ska berätta för. Man behöver inte tillstå att man skulle ha problem, om det nu är så, man behöver inte berätta allt. Tänk ut något som känns bekvämt innan du befinner dig i situationen, så att du är förberedd med en motivering som känns bekväm för dig: ”Jag avstår just nu av hälsoskäl, jag vill ta det lugnt ett tag, jag mår inte bra av alkohol”.

Mer från Accent