Vill få anhöriga att tänka på sig själva
Foto: Spektra

Vill få anhöriga att tänka på sig själva

Beroende är förknippat med skam. Också för de anhöriga. Men det går att ta makten över sin situation.
Av: Anna Fredriksson

Vi människor har stor förmåga att anpassa oss. Det gäller också om vi hamnar i en situation med en partner, eller annan anhörig, med beroendeproblem. Kanske tjatar vi för att få partnern att låta bli att dricka, vilket oftast är fruktlöst. Vi kan också bli den som ringer och sjukanmäler till jobbet, eller på andra sätt gör allt för att hålla fasaden uppe.

– Det gör man för att det finns goda skäl. Beroende innebär skam och stigma och många vill inte att det ska synas utåt. Då kallar man det medberoende, men jag tycker att anhörigskap är ett bättre ord, säger Anders Hammarberg, psykoterapeut och forskare.

Om pappa är för full för att köra till fotbollslägret är det svårt att säga till sina barn att de får stanna hemma. Men att bli den som får skjutsa är att göra ett val mellan olika dåliga konsekvenser.

 

Han tycker att uttrycket medberoende är problematiskt och undviker helst att använda det.

– Det klumpar ihop alla anhöriga till en kategori. Så som det beskrivs med bakom­liggande antaganden om sådant som en uppväxtmiljö med beroende­problem blir det en karaktärsbeskrivning av dig som anhörig, och det är fel,
säger han.

Det finns, menar han, ingen personlighetstyp som lättare hamnar ihop med någon med beroende.

– Du träffar någon du gillar och bildar familj. Kanske en person som gradvis ökar sin alkoholkonsumtion, det var inget du valde från början. Det är en myt att kaka söker maka och det finns inget stöd för det.

Det finns däremot studier som visar att den som lever med någon som är beroende utsätts för belastning, har fler somatiska symptom och oftare har ångest och depression.

 

Anders Hammarberg. Foto: Anna Fredriksson.

Anders Hammarberg arbetar på Riddargatan 1, en mottagning för alkohol och hälsa i Stockholm, med patienter från alla delar av staden. Sven Andréasson, en av Sveriges tongivande alkoholforskare, startade mottagningen med syftet att nå dem som vanligtvis inte förknippas med alkoholproblem. För fem av sex som borde söka hjälp för sitt drickande gör det inte. Till Riddargatan 1 söker i princip alla patienter själva. 99 procent ringer, vilket är det enda kriteriet för ett nybesök.

– Hit kommer vanligt folk som är obenägna att söka vård, de flesta jobbar, studerar eller är pensionärer, säger Anders Hammarberg.

Mottagningen tar inte emot personer som har behov av socialt stöd och komplex problematik.

 

Många som hör av sig är anhöriga som undrar hur de ska bete sig. Anders Hammarberg har i sin forskning arbetat med metoden CRAFT, Community Reinforcement and Family Training. Behandlingen ska underlätta den anhörigas situation. Det optimala resultatet är om den också leder till att den med beroendeproblem söker behandling för egen del. CRAFT bygger på det som fungerar i omgivningen och den anhörige jobbar aktivt med att förstärka det man vill se mer av.

– Det brukar vara att göra tvärtemot vad man är van vid, inte bråka när något går fel utan istället prata när stämningen hemma är bra. Kanske säga: jag tycker det är roligt att göra sånt här med dig när du är nykter.

 

Modellen som bygger på KBT, kognitiv beteendeterapi, utvecklar färdigheter för att undvika att hamna i negativa spiraler. Den anhörige får träna på att förändra sitt eget beteende. Det är inte alla som berättar för sin partner att man går CRAFT.

– Vi djupdyker i dryckessituationen. I vad som försiggår innan och under ett dryckestillfälle. Vi går igenom det väldigt noga och identifierar risk för våld, säger Anders Hammarberg.

När den anhörige får alternativa handlingssätt ökar känslan av att kunna ta hand om sig själv på ett bra sätt.

– Det psykiska lidandet minskar. Att du vet att du gör på ett sätt som kan förändra situationen, att du vet att du gör rätt, har stor betydelse. Vi uppmuntrar anhöriga att tänka på sig själva.

 

Anders Hammarberg tycker att det är roligt att jobba med anhöriga.

– Vi jobbar med kommunikation. Det är förvånansvärt ofta som det får till resultat att partnern söker vård och minskar sitt drickande.

Utgångspunkten är att beroende är föränderligt tillstånd. För en del inne­bär det att sluta helt, för andra att dricka mindre.

– Kanske vill partnern inte sluta dricka helt, medan det är den anhöriges önskan. Det är ofta en process över lång tid.

Modellen omfattar tolv samtal. Det räcker för att lära sig tekniken menar Anders Hammarberg.

– Men du måste fortsätta öva på att reglera ditt beteende. Många har mycket egna resurser. De investerar tid och känslomässigt engagemang i en person de älskar.

Just nu finns liten beredskap på mottagningen att ta emot anhöriga. Målet är att inom det närmsta året nå ut till fler via ett internetbaserat program. Och även att förbättra situationen för barn som lever tillsammans med en vuxen som dricker.

– Den anhörige får stöd i sitt föräldraskap för att känna sig trygg med att barnet har en bra miljö trots att partnern dricker, säger Anders Hammarberg.

 

Efter sommaren startar ett forskningsprojekt för föräldrar med ungdomar mellan 14 och 18 år. De som ringer till mottagningar för ungdomar med drog- och alkoholproblem i Stockholms län ska få hjälp att hantera sin situation bättre och bli stärkta i sin roll som föräldrar. 

– Sedan tittar vi på föräldrarnas skattning av ungdomarnas drogkonsumtion och hur de fungerar socialt för att mäta effekten.

Dela artikeln:
0