Medberoende

Vad är medberoende?

De senaste månaderna har det talats mycket om medberoende, inte minst i media. En av anledningarna är höstens SVT-dokumentär Djälvulsdansen, där medberoendet har fått ett ansikte. Men vad är egentligen medberoende? Accent har bett Bo Blåvarg, psykolog och verksamhetschef på Ersta Vändpunkten, att reda ut begreppet.

Vad är medberoende?

– Medberoende är ett relationsmönster och en självbild som vi kan utveckla i en lång, nära relation till någon som har ett missbruk eller en beroendesjukdom och som har en negativ inverkan på våra liv. Medberoende kan vi utveckla både om vi växte upp i ett hem där det fanns en beroendesjukdom och i en kärleksrelation som vuxen. Viktigt är också att påpeka att medberoende har sin utgångspunkt i kärlek och omtanke, och ju närmare relationen är desto lättare är det att glida in i ett medberoende. När vår omsorg inte hjälper eller förändrar situationen, försöker vi öka insatsen och våra val styrs av mer och mer av viljan att rädda den som har ett missbruk. Och vi kan i den utvecklingen bli mer och mer främmande för våra egna känslor, behov och önskningar. Risken finns också att vi tar med oss beteendet in i andra relationer. Den som växer upp i en miljö där en eller bägge föräldrar har ett missbruk måste inte nödvändigtvis utveckla ett medberoende. Varje uppväxt är unik och hur man reagerar beror på en mängd faktorer: den individuella sårbarheten, om man har syskon och hur relationen mellan syskonen i så fall fungerar, om det finns andra vuxna man kan vända sig till och om det finns en öppenhet kring att prata om förälderns sjukdom.

Kan man vara medberoende utan att ha vuxit upp i en familj med missbruk?

– Man kan absolut uppvisa liknande beteendemönster om man exempelvis vuxit upp med en förälder som är psykiskt sjuk. Oberäkneligheten och otryggheten är ofta densamma. Men jag anser ändå att termen ”medberoende” bör avgränsas till de relationsmönster som kan uppstå i en lång, nära relation till någon som har ett missbruk.

Vilka tecken finns det på medberoende?

Bo Blåvarg. Foto: Britt-Marie Sedwall
Bo Blåvarg. Foto: Britt-Marie Sedwall

– Det handlar ofta om låg självkänsla och upplevelsen av att man inte har rätt att önska något för egen del. Man har ofta problem med intimitet och att kommunicera sina känslor och behov. Som medberoende upplever man ofta skuldkänslor om man tänker på sig själv. Man har svårt med gränssättning och det är lätt att hamna i social isolering. Man upplever ofta bristande tillit till andra, eftersom man är van vid att det som är en sanning ena dagen kan omkullkastas nästa. Oberäkneligheten blir en normalitet, man förväntar sig kaos – och känner igen sig i känslan. Det finns en risk att vi i framtida relationer söker nya människor att hjälpa, en hemtam situation där vi slipper känna själva och där rollerna känns bekanta. På sikt kan dessa beteenden leda till utmattning och depressioner.

Går det att komma till rätta med ett medberoende?

– Ja, absolut. Det finns alltid möjlighet till en förändring och det går att leva ett gott liv också om man tidigare levt som medberoende. Man är ju inte sitt medberoende, utan det är en del av ens person. När man kommer till insikt bör man söka hjälp. Någon kan behöva individuell terapi, medan andra mår bäst av gruppterapi eller självhjälpsgrupper. Genom att möta andra med samma beteendemönster kommer man till nya insikter om sig själv och man känner sig inte längre ensam med de här problemen. Sedan kan man göra mycket själv genom att vara uppmärksam på varningssignaler. Om man exempelvis vet att man har svårt att säga nej, kan man lära sig att inte omedelbart säga ja, så som man är van vid, utan i stället säga ”jag vill fundera lite innan jag svarar”. I nya relationer kan man fråga sig: ”vad vill jag? Mår jag bra?” Men det är inte så enkelt att bli av med ett inrotat beteendemönster. Det kan ibland vara svårt att veta var gränsen går mellan exempelvis normal omtanke och överdriven omtanke där man åsidosätter sig själv. Och man kan absolut välja att fortsätta att leva med en person med beroendesjukdom – bara man gör ett medvetet val och vet varför.

Mer från Accent