Missbruk

Susanna Alakoski pratar om utsatta barn

Susanna Alakoski nedverkade i Göteborg under uppmärksamhetsveckan. Foto: Linn Heiel Ekeborg

Den här veckan är det Var femte barn-kampanjvecka där man uppmärksammar barn till missbrukare. I hela Sverige ordnas seminarier på ämnet. I Göteborg pratade författaren Susanna Alakoski om människor i utsatta situationer.

Susanna Alakoski har skrivit boken Svinalängorna som fick stor uppmärksamhet i Sverige. Hon fick mängder med läsarbrev från människor som beskrev situationer liknande de som boken handlar om. Människor som sett missbruk och våld på nära håll.

– Det är otroligt att det finns ett sådant enormt behov av en sådan berättelse. Mina böcker har gjort svåra saker talbara, säger Susanna Alakoski.

Hon har jobbat som socialsekreterare i många år och nu har hon kommit ut med en ny bok om anhöriga till personer i fängelse, Håpas du trifs bra i fengelset. Hon tycker att Femte barn-veckan är bra, men anser att man varje vecka bör uppmärksamma barn som lever i utsatta situationer och inte bara en gång om året. Alakoski säger att den socialpolitiska debatten är död och att man måste våga prata om frågorna.

– Föreningar och organisationer måste jobba tillsammans för att dessa frågor ska lyftas upp i samhället. Man måste vara modig och våga lägga sig i. Tillsammans kan vi använda vår kunskap, säger hon.

Håpas du trifs bra i fengelset handlar om de vuxna syskon Anni och Sami och deras relation. De har haft två helt olika liv. För Anni har livet gått bra. Hon har arbete, man och barn. Men för Sami har det inte ordnat sig lika väl. Han började som en rastlös pojke som fick gå i OBS-klass och sedan gick det utför.

När Alakoski skrev boken tänkte hon på fyra ord. Anhörig, narkotika, diagnossamhälle och fattigdom. Det är ord som har varit centrala i arbetet med boken

Susanna Alakoskis böcker handlar ofta om anhöriga till missbrukare och det förklarar hon är för att anhöriga ofta lider mer än missbrukarna själva.

– Man måste se omfattningen på problemet. Och det är viktigt att anhöriga tar hand om sig själva och berätta om sin situation för någon.

Linn Heiel Ekeborg

Mer från Accent