I Sverige ökar antalet personer som får läkemedelsassisterad rehabilitering för opiatberoende, LARO, även kallad substitutionsbehandling. I Norge är situationen annorlunda. Där har man många fler i behandling, men nu förefaller marknaden vara mättad.
– Vi har inte någon nyrekrytering till heroinbruk i Norge längre, vilket gör att antalet patienter som får substitutionsbehandling varit stabilt de sista åren. Det gör också att för varje år blir gruppen ett år äldre, säger Sverre Nesvåg, forskningsansvarig vid Korfor, ett regionalt kompetenscentrum för rusmedel vid Stavangers universitetssjukhus, och en av forskarna bakom en studie publicerad i Nordic studies on alcohol and drugs, NAD.
Han konstaterar att andelen av substitutionspatienterna som är över 45 år ökar väldigt starkt.
– Vi ville ta reda på hur och när åldersrelaterade hälsoproblem slår till i den här gruppen. Vår undersökning visar att de drabbas 20–30 år tidigare än normalbefolkningen, ofta redan i 45-årsåldern, säger han.
Egentligen tycker han inte att det är så förvånande.
– I genomsnitt lever människor med allvarlig psykisk sjukdom cirka tjugo års kortare än andra, och till den gruppen får de här personerna räknas. Då är det ju inte så förvånande att de drabbas av ålderskrämpor tidigare, säger han.
Det mest anmärkningsvärda tycker han är vad de drabbas av.
– De drabbas av somatiska sjukdomar. Ofta har det lagts stor vikt vid de psykiska problemen, men de förvärras inte med åldern. Det gör däremot den fysiska hälsan, säger han.
Det är inte substitutionsbehandlingen som orsakar det förtidiga åldrandet, även om den inte heller underlättar.
– Ett långt liv med illegala droger, som kanske också dragit med sig hepatit C och andra sjukdomar liksom dåliga levnadsvanor, leder ofta till problem med hjärta, njurar och alla möjliga organ. Drogerna orsakar ofta även kognitiva problem, något som inte är positivt för hälsan. Sedan är ju substitutionspreparaten också opioider även om den jämnare tillförseln är mindre skadlig, säger han.
De åldersrelaterade problemen innefattar också existentiella problem.
– Ensamhet är något som ökar med åldern. Många av de här personerna har förlorat vänner på vägen och kanske tappat kontakten med sin familj. När man börjar bli äldre så kommer också grubblerierna: Var det så här livet skulle bli? Man kanske känner sorg över att inte ha varit närvarande när barnen var små, skuldkänslor över att man har skadat andra eller för att man inte bidragit som man borde, säger Sverre Nesvåg.
Borde inte det gått att förutsäga?
– Det verkar som om ingen har funderat över det. Det är ju allmänmänskliga problem som drabbar oss när vi blir äldre, fast den här gruppen drabbas tidigare, säger han.
Lösningen anser han inte vara särskilda vårdinrättningar.
– Det finns ingen anledning att särbehandla den här gruppen, men erfarenheten visar att de ofta får sämre tillgång till den vård som finns. Därför hoppas jag att de som arbetar med substitutionsbehandling kan se sig som dörröppnare och bli advokater och stöttepelare för de här patienterna. Subsitutionspatienterna uppfattas ofta som besvärliga. Personalen som känner gruppen kan fungera som ”kulturtolkar”. Det skulle alla tjäna på, säger han.’
Vill du läsa mer om alkohol och andra droger? Prenumerera kostnadsfritt på Accents nyhetsbrev och få veckans nyheter direkt i din mejlbox:
Din e-post
»