Trots att det är välkänt att barn till föräldrar med missbruksproblem är en riskgrupp är det dåligt med stödinsatser för barnen. Endast 24 procent av barnen till de föräldrar som får behandling för sitt missbruk har någon form av stödinsats.
Håkan Leifman, direktör på CAN, är besviken på resultatet.
– Jag tycker det är dåligt. Vi talar ändå om barn vars föräldrar finns i missbruksvården, inte om något okänt mörkertal, säger han.
Enligt Håkan Leifman rör det sig om cirka 50 000 föräldrar som tillsammans har omkring 80 000–90 000 barn.
– Det borde inte vara omöjligt att kolla om de behöver stöd och ge dem det. I stället väntar man tills barnen uppvisar problem. Det är cyniskt, säger han.
Även Ann-Britt Hagel, generalsekreterare på Junis, är missnöjd med resultatet.
– Det kan tyckas självklart att man ska fråga de patienter man får i behandling om de har barn hemma och följa upp dem, men så är det inte. I vår senaste undersökning av kommunernas satsning på barn i familjer med missbruk frågade vi vad som skulle behövas för att de skulle bli bättre på att fånga upp de här barnen. Vi trodde att de skulle svara mer resurser, men i stället blev svaret bättre samordning. Så det finns en del att göra.
Till grund för CAN:s studie ligger en unik enkätundersökning som lämnades ut till alla föräldrar som befann sig i missbruks- och beroendevården under vecka 39 år 2012. Föräldrarna fick svara på frågor om sina barns hälsa och om barnen fått någon form av stöd.
Mest upprörd är Håkan Leifman över att det är så stora skillnader över landet.
– Det är oförsvarligt att det är så stora skillnader mellan länen vad gäller andelen barn som får stöd när det inte finns några regionala skillnader mellan de problem som föräldrarna rapporterar, säger han.
Andra skillnader som framkommit är att de barn som är äldst i syskonskaran har mest problem.
– Det gäller även när vi kontrollerar för ålder. Vi har sett att problemen blir fler och fler ju äldre barnen blir, men oberoende av det så far de äldsta mer illa. Det verkar som om de får ta över en del av föräldraansvaret, säger Håkan Leifman.
De problem som föräldrarna uppger att deras barn lider av är främst oro och ängslan. Därefter kommer svårigheter att klara skolan, inlärningssvårigheter, problem i umgänget med kamrater och depression.
Andra resultat som framkommit av studien är att fördelningen är skev. Föräldrarna rapporterar att 70 procent av barnen inte har några problem. Omkring en fjärdedel av barnen rapporteras stå för 60 procent av problemen medan de sista fem procenten av barnen står för hela 40 procent av problemen.
Barn med föräldrar som missbrukar annat än alkohol har större problem liksom barn som är omhändertagna av samhället. Däremot märks ingen skillnad mellan om föräldrarna fått vård av kommunen eller landstinget.
I november kommer CAN att ge ut ytterligare en rapport baserad på materialet. Denna gång med fokus på föräldrarna.