Boxning

Mikaela Laurén: ”Jag är glad att jag åkte fast”

Hon var simstjärnan som låstes in i häktet i 70 dagar och dömdes för grovt dopingbrott. Nu har hon en egen tv-serie och sitter i Skavlans fåtölj. Och i helgen försvarade hon sin världsmästartitel i boxning.

Svett och liniment. Boxningssäckar och några bloddroppar i ringen. När vi tar oss ned för den smala trappan och kommer in på Mikaela Lauréns träningsklubb ser det ut som en helt vanlig boxningslokal.

Men det är det ju inte. Här laddar en världsmästare med utstrålning som få svenska idrottare besitter. Hon har en egen tv-serie på SVT Play och blir stoppad av folk på gatan som vill prata och ta bilder.

– För någon dag sen var det ett buddistiskt bröllop här inne. De gifte sig i ringen, skrattar Mikaela och pekar mot de färgglada vimplarna i taket som därmed får sin förklaring.

I lokalen stryker Leif Carlsson runt, svensk boxnings nestor och förbundskapten 1980–1992. Nu tränar han Mikaela Laurén.

– Hon vill hela tiden lära sig nya grejer, ibland kanske hon lyssnar lite för mycket. Men Mikaela har en oerhörd vilja och envishet och man märker att hon varit elitidrottare tidigare. Hon vet vad som krävs, säger Carlsson innan han hjälp­er en ung boxare med tandskyddet.

Ja, hon vet vad som krävs, Mikaela Laurén. Om hon inte visste det tidigare så vet hon det nu. I juni ska hon boxas på hemmaplan i Erikdalshallen men det är inte bara matchen som är i fokus.

Mikaela är med och arrangerar galan och förutom slagkombinationer måste hon nu också tänka på biljettförsäljning, PR och avtal.

En inte helt optimal uppladdning.

– Jag får psykbryt flera gånger i veckan, känner mig väldigt stressad över detta. Jag har satsat allt jag har ekonomiskt på det här och vi får väl se om jag går i personlig konkurs …

Så du kan inte leva på boxningen fastän du är världsmästare?

– Nej, det kan jag absolut inte göra. Jag har tagit banklån för att täcka förlusterna vi gjorde på förra galan och ändå gör jag det igen. Men det är så jag gillar att leva, man måste satsa.

Du gör hellre allt själv än delegerar låter det som?

– Jag har försökt att lägga saker på andra men det funkar ju inte. Jag förstår inte vad som är fel på vissa nu för tiden. Har jag sagt att jag ska springa en mil och sen stukar foten, då kryper jag sista kilometern om jag måste. Så är det bara. Och när andra inte gör det blir jag bara besviken.
Det är en fighter som sitter framför mig och tittar ut över vattnet i Hornstull. I dubbel bemärkelse.

– Fängelsetiden gav mig perspektiv, fick mig att uppskatta vardagliga saker. Som att kunna gå ut och springa längs vattnet när man känner för det. Alla borde sitta i fängelse nån gång och känna hur det känns.

Det är över tio år sen nu. Polisen slog till i en razzia och hittade 2 300 ampuller och 1 900 tabletter av anabola steroider. Lägenheten var Mikaelas och tillsammans med sin pojkvän hade hon sålt förbjudna preparat.

Domen: 14 månaders fängelse för grovt dopingbrott och grovt vapenbrott.

Dessförinnan hade Mikaela varit en av landets bästa simmare. Med tre svenska rekord och 15 individuella SM-guld var siktet ställt mot OS och internationella medaljer.

Nu satt hon i stället i fängelse utan någon lust att fortsätta leva.

– Tiden i häktet var värst. Jag satt i ett trångt rum i 70 dagar utan att få träffa någon. Som tur var de snälla och lät mig använda ett enkelt gym där det fanns några maskiner som jag kunde träna ur mig all frustration i. Sen körde jag ett eget träningsprogram i cellen i fängelset.

Mikaela stämplades som en fuskare trots att hon aldrig använde de förbjudna preparaten själv. Försäljningen skedde mellan två idrottskarriärer och hade inget med idrottsprestationer att göra, målet var strikt ekonomiskt.

– Jag var väldigt långt nere, livet kändes hopplöst och jag trodde att jag aldrig skulle kunna visa mig på gatan igen.

Foto: Sara Mac Key
Foto: Sara Mac Key

Ville du sluta leva?

– Jag hade ju de tankarna. Kanske vore det bäst att ta sitt liv, jag hade ju ändå inget kvar att leva för kändes det som. Men jag var aldrig nära att göra det.

Vändningen blev träningen, viljan och stöttningen från de närmaste.

– Utan mina vänner och min familj hade jag aldrig klarat den perioden. Det är otroligt viktigt att ha rätt människor omkring sig, speciellt när man är på botten. Då visar det sig vilka som är ens riktiga vänner och som finns när man behöver dem mest. När du är på toppen kommer alla ormar och vill ha en del av en men det är ju på botten man behöver stöttningen.

Mikaela återkommer ständigt till sin envishet och starka vilja att lyckas. Och till sin familj. Det är från mamma och pappa hon ärvt egenskaperna som gjort henne till världsmästare.

– Gud vilka fantastiska människor de är båda två! De har format mig till den jag är i dag och har verkligen stöttat mig, på olika sätt. Vi är väldigt tajta och kärleksfulla.

Foto: Sara Mac Key
Foto: Sara Mac Key

I dag är Mikaela 39 år och står samtidigt på toppen av sin boxningskarriär. Två år till, sedan ser boxningsesset från Kärrtorp slutet på sin karriär. Frågan är bara vad hon ska göra då?

– Ja det är nog den största stressen i mitt liv (skratt). Jag har alltid på hållit på med idrott och jobbat mot tydliga mål. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Jo, mitt mål är att skaffa barn!

Men den skoningslösa träningen mot att bli bäst i världen har fått drastiska konsekvenser i Mikaelas liv. För en tid sen blev hon med barn men fick missfall, delvis på grund av träningen.

– När man tränar så hårt som jag gör och samtidigt är 39 år … det gjorde väl att jag fick missfall. Jag lärde mig att jag inte ska ta något för givet.

Hur tänker du kring det nu? Att du står på toppen av din karriär och samtidigt vill ha barn?

– Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände mig stressad över det. Jag vill ha barn och känner en längtan efter det. Jag älskar barn och tror att jag skulle vara en bra mamma. Men just nu har jag ju inte ens en kille, så jag får väl hoppas på storken, skrattar Mikaela.

Skrattet finns där hela tiden och envisheten som lyser i ögonen. Målet är inställt på juni och Matchen med stort M. Att på hemmaplan få stå där som en vinnare ännu en gång.

Med Mikaela Lauréns bakgrund vet hon vad som krävs för att ta sig tillbaka från botten.

– Man måste tro på sig själv, måste våga satsa och misslyckas. Jag kan förlora min titel men jag måste våga. Om inte du tror på dig själv, vem ska göra det då? Sen är det viktigt att ha rätt personer omkring sig, att lära sig att välja bort människor i sitt liv. Slösa inte energi på fel personer.

Foto: Sara Mac Key
Foto: Sara Mac Key

Mer från Accent