Medicinsk marijuana – hur funkar det?
Foto: iStock

Medicinsk marijuana – hur funkar det?

Nästan hälften av USA:s stater har legaliserat så kallad medicinsk marijuana. Är det en välkommen lindring för de allra sjukaste – eller en smyglegalisering som inte har något stöd i forskningen?
Av: Pierre Andersson

Kalifornien var först ut med så kallad medicinsk marijuana. Kampanjens upphovsmakare var Dennis Peron. Hans partner Jonathan West hade använt marijuana för att lindra vissa symptom när han var sjuk i aids och nu ville Peron att det skulle bli lagligt för andra att göra samma sak.

Redan 1991 lyckades han få staden San Fransisco att ställa sig bakom medicinsk marijuana. Inte långt därefter kom lagförslag fram som skulle godkänna medicinsk användning av cannabis. De röstades igenom i såväl delstatskongressen som senaten – men stoppades av dåvarande guvernören Pete Wilson som valde att använda sitt veto.

Efter att ha samlat över 400 000 namnunderskrifter inför valen 1996 lyckades Dennis Peron få till en folkomröstning i Kalifornien om ”proposition 215” som det officiella namnet blev. 55,6 procent av rösterna gick till ja-sidan.

Efter Kalifornien har stat efter stat följt efter och i dag har 24 av USA:s 50 delstater öppnat för någon form av medicinsk marijuana. Ytterligare sju stater har startat processen och har lagändringar på gång.

Gemensamt för alla stater som legaliserat medicinsk marijuana är att man där som patient kan få ett särskilt tillstånd som gör att man får inneha och köpa marijuana. I många stater tillåts man också att odla själv.

 

Tillståndet får man genom en läkares rekommendation. Det fungerar dock inte som med läkemedel – där läkaren skriver ett recept med noga angiven dos och användningstid – här är det snarare godkänd eller inte.
Vilka tillstånd eller sjukdomar som kan komma i fråga för de här tillstånden varierar från stat till stat. I Colorado är listan lång och kontrollen liten. I delstaten New York har man betydligt striktare begränsningar: listan på sjukdomar som godkänns är kortare, man tillåter få försäljningsställen och det är inte tillåtet att använda marijuana för medicinskt bruk i rökt form (vilket är det absolut vanligaste sättet på alla andra ställen).

I Colorado röstade man igenom medicinsk marijuana år 2000. Men inte så mycket hände. Visst odlade en och annan några plantor i källaren efter att ha fått sitt tillstånd, men det fanns inte en enda butik på flera år.

2009 och 2010 förändrades situationen snabbt. Från federalt håll kom nu budskap om att man inte tänkte agera mot den här typen av marijuanahantering om delstaterna hade godkänt den och plötsligt exploderade användningen av medicinsk marijuana i Colorado, mycket till följd av den snabba kommersialisering som skedde.

 

I mitten av 2008 fanns inte en enda marijuanabutik, i slutet av 2009 fanns omkring 900 – allt enligt delstatens officiella statistik. Konkurrensen blev snabbt stenhård och marknadsföringen blev väl synlig både ute på gatorna och i tidningar och magasin.

Innan kommersialiseringen – mellan 2001 och 2008 – beviljades totalt 4 819 personliga tillstånd för medicinsk marijuana i Colorado. I slutet av 2009 var siffran uppe i 41 039 och i mars 2015 låg den på 114 097.

Förespråkarna för medicinsk marijuana för ofta fram exempel med allvarligt sjuka patienter som genomgår svåra lidanden i sviterna av cancer, aids eller MS. Och det fungerar: många väljare tycker att det är svårt att neka lindring till någon som lider.

Men om man tittar på vilka som verkligen använder medicinsk marijuana så står de allvarligast sjuka bara för enstaka procent.

I Colorado är den vanligaste diagnosen ”allvarlig smärta”. Hela 93 procent av patienterna uppges ha den diagnosen. Cancerpatienter står för tre procent av tillstånden. HIV/aids-diagnoser står för en procent.

Tittar man på åldersfördelningen är den största åldersgruppen 21–30-åringar. Betydligt fler är män än kvinnor.

Colorado verkar på kort tid ha fått ett allvarligt problem med svåra, kroniska, smärttillstånd bland unga män.

 

Det finns en del som talar för att det faktiskt finns medicinska användningsområden för cannabis. Något som inte borde vara särskilt kontroversiellt – apotekens hyllor kryllar av receptbelagda preparat som är narkotikaklassade.

Kruxet är förstås att det som kallas medicinsk marijuana inte är läkemedel. Läkemedel kräver noggranna tester och uppföljningar för att godkännas. Eventuella sidoeffekter måste dokumenteras. Läkemedlet ska kunna doseras och distribueras på ett säkert sätt.

Marijuana i rökt form uppfyller inga av de kraven. Samtliga stora läkarorganisationer och den amerikanska motsvarigheten till cancerfonden har bestämt sig för att säga nej till medicinsk marijuana. Kritiker menar att medicinsk marijuana i sin nuvarande form har sin grund i anekdoter snarare än forskning.

Det finns några få godkända läkemedel som är baserade på de verksamma substanserna i cannabisplantan. Mer forskning behövs dock. I USA har det varit svårt att genomföra sådan forskning, klassificeringen av marijuana som en klass 1-drog (vilket innebär att staten säger att den inte har några medicinska egenskaper) gör det krångligt, men regelverket – och tillgången på marijuana att forska med – verkar vara på väg att bli mer generöst.

Dela artikeln:
0