En ny rapport från Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, visar att 9 av 10 föräldrar som finns inskrivna i missbruks- och beroendevården upplever att de får stöd i sitt föräldraskap.
CAN:s direktör Håkan Leifman är positivt överraskad av siffrorna.
– Med tanke på att vår förra rapport visade att bara en fjärdedel av barnen till föräldrar som vårdas för beroende eller missbruk får stöd, så var det förvånansvärt att så många föräldrar upplever att de får det, säger han.
Oväntat var också att skolan skulle nämnas av så många, 73,4 procent, vilket bara är strax under de 76,3 procent som uppger att de får stöd av den enhet de behandlas på. Familjen stod för det största stödet, 86 procent.
– Att de skulle få hjälp från familjen var ganska väntat, men att så många skulle nämna skolan blev vi förvånade över, säger Håkan Leifman.
Andra instanser som föräldrarna fick stöd av var barnpsykiatrin, 37,3 procent, Socialtjänsten, 57,1 procent, vuxenpsykiatrin 37,8 procent, habiliteringen 33,1 procent, vårdcentralen 36 procent och förening eller frivilligorganisation, 37,9 procent.
– Det är viktigt att påpeka att det är föräldrarnas upplevelse av stöd vi fått svar på. Vi vet ingenting om vilken sorts stöd de fått eller kvalitéten på stödet. Eftersom den här undersökningen bara gjorts en gång så vet vi heller inte om det är bättre eller sämre än tidigare, säger Håkan Leifman.
Om stödet kommer barnen till godo är svårt att veta med säkerhet.
– De föräldrar som upplever att de får mer stöd tycker också att vardagen fungerar bättre och att de har en bättre relation till sina barn. Vad barnen tycker vet vi inte, men det borde i alla fall inte vara dåligt för barnen att föräldrarna får stöd.
Sedan ska man vara försiktig med att tolka det som ett orsakssamband, enligt Håkan Leiman.
– Det behöver inte vara så att de fungerar bäst för att de får mest hjälp. Det kan också vara så att det är de bäst fungerande föräldrarna som också får mest hjälp. Kanske för att de vågar be om den eller för att de tar emot. Det vet vi inget om, säger han.
Han vill gärna fortsätta följa upp de missbrukande föräldrarna och deras barn.
– Det är ett stort jobb att samla in alla uppgifter, men jag tycker att vi borde fortsätta. Då skulle jag också vilja ställa mer konkreta frågor om vilken typ av stöd föräldrarna får, säger han.
Det här var den tredje och avslutande i serien om barn, familjer och missbruk som CAN producerat på uppdrag av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
De viktigaste resultaten från de tre rapporterna:
- Antalet barn som växer upp i familjer med missbruks- och beroendeproblematik är minst 100 000.
- Andelen barn som får stöd är relativt sett liten, trots att gruppen är känd genom att föräldrarna är i vård och trots att alla dessa barn befinner sig i en riskutsatt miljö.
- Stödinsatser är vanligare bland de äldre barnen och bland dem med många problem. Resultatet indikerar tydligt att man inom missbruks- och beroendevården inte arbetar med att stödja alla barn som växer upp i missbruksmiljöer. Stödinsatser sätts inte in tidigt när barnen är små som en preventiv insats utan först när barnen är gamla nog för att själva ha fått problem.
- Föräldrarna får mer stödinsatser än barnen och de upplever att vardagen som förälder fungerar relativt sett väl.
- Det tycks som om att stödet till föräldrar indirekt kan påverka barnens situation i positiv riktning.