Opioidkris i USA

Från piller till heroin

En drogepidemi härjar i USA. Det senaste decenniet har opioidbruket ökat flera gånger om. Det här är berättelsen om epidemin och de stora läkemedelsbolagens roll i den.

Han rasar ihop och börjar skaka i spasmer. När han vaknar till medvetande igen står en polisman böjd över honom. Han lyfts över på en bår. Sedan faller han ned i mörkret igen. Det är dagen före julafton 2016 och han dör nästan. Polisen räddade hans liv med naloxon, ett nässpray som häver effekten av heroinöverdoser.

Vi träffar Dan Arnone i staden Waterbury, Connecticut, ett av de samhällen där den drogepidemi som rasar i USA slagit hårt. Den före detta industristaden, Brass City (mässingsstaden) som den kallas, är ungefär lika stor som Linköping. Här dog 38 människor av opioider överdoser 2015 (opioider är samlingsnamnet för en stor grupp droger, bland annat heroin och starka smärtstillande medel som morfin och oxykodon).

Vi står på parkeringsplatsen utanför ett motell, det blåser iskalla vindar. Motellets föreståndare har precis berättat att det brukade bo en massa langare och drogkurirer på motellet, men att de nya ägarna sparkat ut dem.

– Ni undrar över heroin? Ni har kommit till rätt ställe. Det här är en riktig jävla högborg för droger. Folk kommer till Waterbury från hela Connecticut för att köpa billigt heroin, säger Dan Arnone.

Han är 25 år gammal, klädd i mjukisbyxor och en hoodie. Tittar genom tjocka glasögon. Han ger oss knarkarens Waterbury, en rundtur till platserna i en missbrukares vardag. Han visar oss apoteket där man kan köpa rena nålar, bostadsområdet med förfallna trähus där flera drogtillhåll finns, närbutiken på Walnut street där langarna samlas, den lilla parkeringsplatsen uppe på höjden intill ett bostadshus där han brukade parkera och skjuta heroin. Han berättar om desperationen: langarna som inte ser någon annan möjlighet att tjäna pengar, knarkarna som gör vad som helst för att skaffa droger.

Det började på högstadiet för Dan Arnone. En kompis mamma gick på smärtstillande. Hon hade en burk piller i badrumsskåpet och kompisen tog med sig några till skolan. De tog dem på lunchrasten.

– Det pratades om heroin och marijuana. Men ingen pratade om smärtstillande. Som ung tänkte jag att pillren inte kan vara dåliga eftersom det är läkare som ger dem till folk. Det är ju medicin, hur farligt kan det vara?

Hela sitt liv hade Dan Arnone känt som ett tomrum inom sig, att någonting saknades, att han inte passade in. Av pillren blev han självsäker, utåtriktad, produktiv. Han började ta dem allt oftare.

– Det är helt sjukt. Vissa får en jobbrelaterad skada och smärtstillande skrivs ut. När de blir bättre och doktorn drar in medicinen är de redan beroende. Och de vänder sig till gatan. Det kan vara advokater, hemmafruar, läkare … jag har sett alla typer missbruka.

Vi kör upp på en höjd ovanför staden. Dan kliver ut och tänder en cigarett. Hit brukade han köra med sin bil, sitta i den och sätta sprutan i armen. Han drar djupa, nervösa bloss.

– Jag kom nyss ur missbruket, det har mig fortfarande i ett starkt grepp, säger han.

Vid sjutton års ålder var han en fullfjädrad pillermissbrukare. Köpte smärtstillande som han krossade och snortade. Kroppen utvecklar snabbt tolerans mot opioider, vilket betyder att man behöver mer och mer för att uppnå ruset. Det blir snabbt en dyr vana. Ett piller kostar 30 dollar, ungefär 250 kronor, på gatan. I början räckte det med en fjärdedels piller, snart behövde han två, sedan sex, åtta, tio piller. Hans missbruk kostade flera hundra dollar per dag. Så fort han inte tog piller kom abstinensen, ”drogsjukan” som han kallar den. Det värsta han någonsin upplevt: extrema magsmärtor, muskelsmärtor, svår ångest, depression. Livet kom att handla om att hålla drogsjukan borta. Han började sälja droger för att finansiera sitt missbruk.

– Vissa jag känner tog pillren under några år, sen bara slutade de. För mig fungerade det inte så. Jag kunde inte sluta.

En dag greps Dan Arnones leverantör av polisen och han kunde inte sälja droger längre. Hans pengar började ta slut och desperationen växte. För 20 dollar fick han fyra påsar heroin. Det var en nödsituation, han skulle bara testa det denna enda gång.

– Jag tog en och blev så hög. Jag spydde, sov inte på hela natten. Det var mitt i vintern och jag var ute i shorts och en t-shirt, så varm, totalt stenad, helt upprymd. Det var som att bli hög för första gången.

Han tog aldrig piller igen efter det. Livet handlade från och med då om heroin och ingenting annat. Han lurade folk omkring sig, stal, ljög för sin flickvän, sålde droger. Allt fler människor vände honom ryggen.

– Det är så otroligt ensamt. Att vara en del av samhället, på riktigt, det är motsatsen till att ta droger. Missbruk är att vara totalt frånkopplad och att försöka känna sig okej medan man är det.

Det var till slut ensamheten som fick honom att lägga in sig för rehabilitering. Han hade sålt nästan allt han ägde för att köpa droger. Han var hemlös och bodde i sin bil.

– Det varade inte så länge. Vissa gör det under flera år. Jag vet inte hur de klarar det utan att bryta ihop. Några veckor var det jag behövde för att inse hur miserabelt det var, hur ensamt det var. Jag ville ha något annat. Jag ville ha kontakterna tillbaka i mitt liv, de jag förlorat. Jag ville vara en del av allting.

Vi har kört till en skogsdunge intill en damm. Dan Arnone blickar ut över vattnet.

– Att känna sig lycklig av något alldagligt, bara av att ta en promenad. Känslan man får efter några timmar utomhus, över att känna sitt hjärta slå och komma bort från allt, vara med sig själv. Med hunden. Att vara okej med var man är utan några substanser, det känns så jävla fantastiskt. Det känns som att jag äntligen växer upp.

Dagen före julafton, då Dan Arnone nästan dog, trodde han att han hade skjutit heroin. Men när labbresultaten kom tillbaka visade de att det inte fanns ett spår av heroin i hans kropp – han hade injicerat en blandning av fentanyl och oxykodon, två starka smärtstillande mediciner.

– Man kan inte lita på langare, de vet i fan vad det är de säljer. De vill bara tjäna pengar. När de blandar ut heroinet vet man inte hur starkt det är. Dagen innan jag överdoserade injicerade jag 30 påsar heroin, överdosen fick jag av bara två påsar! Det är som att spela rysk roulette med en nål.

Opioiddödsfall ökar i Sverige

Fler dör av narkotika i Sverige, och majoriteten av dödsfallen är opioidrelaterade. Till opioiderna hör både illegala droger som heroin och läkemedel som metadon.

Text: Eva Ekeroth

I jämförelse med andra EU-länder ligger Sverige väsentligt sämre till än genomsnittet, trots att andelen svenskar som någon gång testat narkotika är jämförelsevis lågt. Den svenska rapporteringen kompliceras dock av att Sverige redovisar narkotikadöd på olika sätt. Dels finns Socialstyrelsens dödsorsaksregister, dels finns Toxreg, ett register som bygger på rättsmedicinska analyser, och slutligen sammanställer Folkhälsomyndigheten statistik till EU:s narkotikabyrå, EMCDDA, utifrån deras kriterier. Men oavsett vilket register man tittar i ökar antalet människor som dör av narkotika i Sverige.

Enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister avled 949 personer av förgiftning med narkotika eller läkemedel under 2015, vilket är den högsta andelen under 2000-talet. Av dem var 70 procent män och 30 procent kvinnor. Bland männen är överdos den vanligaste dödsorsaken, medan självmord dominerar bland kvinnor. Ofta går det inte att avgöra om dödsfallet var avsiktligt eller en olyckshändelse.

Läs också:

Läkemedel som droger

Mer från Accent