En kraftkälla för anhöriga
Marie Hillner, distriktskonsulent i IOGT-NTO, har erfarenhet både av att vara beroende och av att vara anhörig. Foto: Maria Hansson

En kraftkälla för anhöriga

I höstas startade IOGT-NTO Dalarna en mötesplats för anhöriga: Familjekällan. "Att förstå problemet är viktigt, men vårt fokus är den personliga utvecklingen", säger Marie Hillner.
Av: Ulrica Ambjörn

När Familjekällan bjöd in till ett inledande öppet hus i november kom ett 50-tal gäster, och till träffarna varannan tisdagskväll i Falun brukar 30–40 personer komma. Dessutom finns två facebookgrupper; en öppen och en sluten, för information och samtal.

Marie Hillner, distriktskonsulent i IOGT-NTO Dalarna, har erfarenhet både av att vara beroende och av att vara anhörig till beroende. Nu har hon varit nykter i 21 år.

– Anhöriga är en viktig målgrupp för IOGT-NTO. Vi visste att det finns ett behov, men gensvaret är större än förväntat. Som ideell kraft kompletterar vi det utbud som redan finns, och vill gärna samarbeta med andra aktörer, säger hon.

Familjekälllan är öppen för alla över 18 år, det krävs inget medlemskap (även om flera valt att bli medlemmar), och det kostar inget att delta. Det sker inte heller någon registrering av namn eller andra personuppgifter, och tystnadsplikt gäller. Det innebär att deltagare är fria att tala om sina egna upplevelser från Familjekällan och om innehållet i föreläsningar, men inte tala om andra deltagare, eller vad de delat.

– Det är också viktigt att veta att det är öppet för alla slags anhöriga, till exempel för anhöriga till personer som har psykisk funktionsproblematik eller andra slags missbruk. Även om alkohol och andra droger är vår hjärtefråga, säger Marie Hillner.

Vi visste att det finns ett behov, det är därför vi gör detta, men gen­svaret är större än förväntat.

IOGTNTO Dalarnas hemsida har Familjekällan en egen flik där man kan läsa mer om verksamheten och om att vara anhörig. Om verksamhetens syfte och mål står där att det är ”att genom ny kunskap, gemenskap och inspiration stärka individer som påverkas av andras missbruk eller annan psykisk ohälsa. Målet för individen är individuellt, men kan handla om att förbättra sin självkänsla, få nya kommunikationsstrategier, upptäcka egna destruktiva mönster, eller bli fri från ett medberoende. Eller bara en önskan om att träffa andra som är i samma situation.”

Bland deltagarna är kvinnorna i majoritet. På träffarna finns möjlighet att ställa frågor och att prata med andra. Foto: Maria Hansson

Vid de fysiska träffarna varannan tisdagskväll bjuds det på föreläsningar, ofta av Marie Hillner själv.

– Hittills har föreläsningarna handlat om vad medberoende är, hur det fungerar kemiskt, om sorg, gränssättning, och om att vara ett vuxet barn, säger hon.

Efter föreläsningarna finns det möjlighet att ställa frågor och samtala med andra deltagare. Framöver är planen att bjuda in fler externa föreläsare, och att få igång studiecirklar som sedan kan utvecklas till samtalsgrupper.

Marie Hillner talar hellre om anhörigproblematik än medberoende.

– Anhörigproblematik omfattar så mycket mer än medberoende. Man kan vara anhörig, uppleva problem och känna medkänsla, utan att se sig som medberoende.

Vad är då skillnaden?

– När någon annans problem tar för mycket plats i ditt liv, och du känner att du får mindre utrymme för egna tankar, känslor och egna självvalda upplevelser, så är du förmodligen inte bara anhörig utan kan även ha utvecklat ett medberoende.

När en människa anpassar sitt liv efter den som är beroende, och gör avkall på egna behov och gränser, så menar Marie Hillner att hen är aktiv i sitt medberoende.

– När jag däremot sätter gränser och ser till mina egna behov först, och hjälper till utifrån mina egna förutsättningar, så är jag inte aktiv i medberoende. Däremot är jag fortfarande en anhörig som snabbt kan tänja på gränserna och pendla mellan att vara passiv och aktiv i mitt medberoende, säger hon.

Bland dem som kommer till träffarna är kvinnorna i majoritet. Åldrarna varierar.

– Det märks att det är mycket mer skamfyllt i den äldre generationen. Yngre har lättare att tala om de här frågorna. Tack vare internet så har de skaffat sig mer kunskap och vet att de inte är ensamma.

Det är viktigt att inte fastna i problemen, menar Marie Hillner.

– Vi har fokus på den personliga utvecklingen, inte på problemet. Men man behöver förstå problemet för att komma vidare, säger hon.

Dela artikeln:
0