De vill ge barnen en trygg uppväxt

Stiftelsen Trygga Barnen vill ge alla barn en trygg uppväxt och arbetar för att barn som växer upp med missbrukande föräldrar ska få hjälp. I år firar de fem år. Accent hängde med dem på föreläsning för att prata engagemang och hur man kan göra skillnad.
Av: Nathalie C. Andersson

Det är i pausen mellan två föreläsningar som det händer. Medan de andra högstadieeleverna högljutt lämnar aulan sitter en ensam tonåring kvar. Någonting i berättelsen har rört honom, och när Filippa Barfvestam från Trygga Barnen frågar hur det är så börjar pojken berätta.

De sitter så en stund, hon, pojken, pojkens lärare. Runt omkring dem är det stilla. Det är några minuter kvar till nästa föreläsning börjar. Oliva Trygg börjar förbereda nästa powerpointpresentation.

– Jag har fått styr på min pappa nu, säger pojken till Filippa Barfvestam, och innan de skiljs åt har han blivit inbjuden till en träff med Trygga Barnen, han har fått kontaktuppgifter till kuratorn och hans lärare vet om hur det egentligen är. Kanske blir det här en början på något nytt.

 

Stiftelsen Trygga Barnen grundades av Agneta Trygg år 2010. Det var efter att hennes man dött av alkoholism som hon insåg att hon ville hjälpa andra som var i samma sits. Hon ville ta bort munkaveln, skammen, från alla som levde med missbruk i familjen.

Den första aktivitetsgruppen startade 2012 och sedan dess har verksamheten sakta växt: firanden vid högtider, stödpersoner som blir som en extra storasyster, hängkvällar varje vecka på Trygga Barnens kansli och utbildningar för volontärer.

I dag är Agneta Tryggs dotter, Oliva Trygg, generalsekreterare för stiftelsen som nu firar fem år.

– Det är helt fantastiskt att idén blivit verklighet och att det vi tror på når ut. Men det är trist att vi fortfarande behövs, säger Olivia Trygg.

Största skillnaden sedan starten är att Trygga Barnen blivit en organisation som tas på allvar, och att det pratas mer om missbruk än tidigare.

– Vi har sett stor förändring, men det går långsamt. Det pratas mer om beroende, men skammen är fortfarande stor, säger Oliva Trygg.

Själv har hon pratat många gånger om sin uppväxt med en alkoholiserad pappa. I höstas var hon och hela hennes familj med i SVT:s program ”Djävulsdansen” som handlade om människor som levt med eller vuxit upp med missbrukare i familjen. Efter programmet hörde ännu fler av sig till Trygga Barnen, för att berätta sin historia.

– Vi fick över tusen mejl efter ”Djävulsdansen”. Det var många som för första gången kunde sätta ord på vad de känt under sin uppväxt och berätta vad de gått igenom. Många är nu 40–50 år. De ville berätta för oss så att vi på så sätt skulle kunna hjälpa deras barn.

 

När pojken har gått blir aulan tyst igen, och Filippa Barfvestam och Olivia Trygg tittar igenom presentationen på datorn. Det är torsdag innan lunch och den sista föreläsningen de håller den här veckan. Sedan i måndags har de träffat alla elever på skolan, från första till nionde klass. De har haft möten med lärare och föräldrar.

– Vi är lite trötta, men det är det här vi vill göra, vara ute på skolorna och berätta. Det är så vi kommer i kontakt med barn, de kommer fram och pratar och efter några dagar får vi jättemycket chattmeddelanden och telefonsamtal. Ibland dröjer det något halvår och så hör något barn av sig och säger att de inte vågat höra av sig tidigare, men att det nu har hänt något, säger Olivia Trygg.

Några elever börjar droppa in i aulan. Snart är de första raderna fulla. Olivia Trygg och Filippa Barfvestam presenterar sig, och sedan får alla elever säga vad de heter och något de är bra på. Stämningen är lite rörig, eleverna viskar till varandra medan andra pratar.

Men så är rundan slut och Olivia Trygg tar tillbaka ordet.

– Nu ska jag berätta om min uppväxt, säger hon, och när hon börjar den sanna berättelsen är det som att ett lugn sprider sig över elevgruppen, och alla tystnar. De vill höra vad som hände. Kan det verkligen vara så att pappan på bilden bakom Olivia Trygg valde alkoholen framför familjen?

 

Olivia Trygg är inte trött på att prata om det förflutna, trots att hon berättat om det många gånger. Berättelsen utvecklas, tar upp andra detaljer.

Olivia Trygg, generalsekreterare för Trygga barnen. Foto: Nathalie C. Andersson

Olivia Trygg, generalsekreterare för Trygga barnen. Foto: Nathalie C. Andersson

– Jag levde i det i 21 år, så det finns 21 år att berätta om, och det är viktigt att sprid­a budskapet, säger hon.

Hon vill att fler ska prata om beroende, och om att växa upp i en familj med missbruksproblem.

– Jag blir så irriterad på vårt samhälle. Att alla har en bild av hur man ska vara och vad man ska göra. Min drivkraft är att ingen ska behöva gå igenom det jag gick igenom. Det är så mycket kvar att göra. Problematiken finns där, så jag kommer aldrig tröttna. Men man måste visa solskenshistorierna också, visa att det finns hopp.

Trygga Barnen är en stiftelse och har ingen medlemsverksamhet, i stället styrs organisationen av stiftelsens styrelse. Men ändå är det många som vill engagera sig ideellt i Trygga barnen.

– Vi har precis börjat med volontärer och får mejl flera dagar i veckan från folk som vill engagera sig. Alla är inte klara med att bearbeta sig själva, vilket är jätteviktigt att de är innan de kan engagera sig hos oss. Alla kan inte engagera sig direkt heller, men vi mejlar tillbaka och sedan när vi har tillräckligt många håller vi en utbildning. Det är ett guldkorn att det finns så många fantastiska människor som vill engagera sig, säger Olivia Trygg.

Hon tror att människor vill engagera sig i Trygga Barnen för att hjälpa barn som far illa.

– Ser man att ett barn far illa måste man hjälpa, men det är inte alla som vågar hjälpa av rädsla. Då kan det kännas lättare att hjälpa andra via en organisation och engagera sig på det viset. Dessutom är vi opolitiska, inte religiösa och vi har inget nykterhetslöfte. Det räcker att människor har ett sunt förhållande till alkohol, vilket kan göra det enklare att engagera sig.

Genom volontärarbete kan Trygga Barnen hjälpa fler.

– Men volontärarbete tar mycket tid, det ska man komma ihåg. Man måste följa upp, skapa strukturen och göra så volontärerna får träffa varandra genom olika träffar.

 

Efter en frågestund (”är det sant att alla era aktiviteter är gratis?”) är sista föreläsningen slut och eleverna går till lunch. Några stannar kvar för att prata, andra kanske hör av sig senare.

– Från 14 år och uppåt är det många som hör av sig själva. Oftast hör de av sig för att de är oroliga för sina föräldrar, säger Olivia Trygg.

Hon tycker inte det är svårt att veta vad man ska säga till barnen när de vill prata.

– Man får vara en bra lyssnare. Vi bekräftar vad de säger, ifrågasätter aldrig och låter dem prata. Om de har svårt för att prata kan vi berätta ”när jag var liten så …” och så frågar vi ”vad tänker du när du hör det?”. Det är viktigt med öppna frågor.

Föreläsningsveckan har gått bra, och de hoppas få föreläsa mer bland klasser.

– Nästa steg är att öppna Trygga Barn­en i flera kommuner. Vi har några på gång, men jag kan inte avslöja dem nu.

Målet är att ge så många barn som möjligt en trygg uppväxt, utan föräldrar som missbrukar alkohol. Därför fortsätter de föreläsa, och erbjuda hjälp. Och Olivia Trygg är inte orolig för att de inte ska kunna ta emot alla som kommer och vill ha hjälp.

– Allt löser sig. Det har gjort det hittills.

 

Olivia Tryggs tips:  Så får du människor att engagera sig för olika uppdrag.

▪ Ställ samma krav som du skulle gjort på en anställd, att man ska hålla tider och leverera till exempel.

▪ Var ärlig och tydlig och be om ärlighet och tydlighet tillbaka. Berätta: ”Det här innebär uppdraget”.

▪ Låt de ideella ta sitt eget ansvar, ge dem ägandeskap.

▪ Gör det tydligt varför man engagerar sig. Hos Trygga Barnen är det för att göra något bra för barnen.

 

Foto: Nathalie C. Andersson

Foto: Nathalie C. Andersson

Tips. Så kan du bemöta barn som har det jobbigt hemma

• Vidga vyerna. Det är inte bara bråkstak­en i klassen som kan vara den som har det jobbigt hemma, det kan lika gärna vara den duktiga eleven. Barn använder sig av olika typer av överlevnadsstrategier och gör ofta allt för att dölja det som pågår hemma.

• Lita på magkänsla. Om du får en känsla av att det är något som inte stämmer med ett barn så är det stor chans att du har rätt. Tveka inte att fråga barnet rakt på sak: ”Hur mår du egentligen? Hur har du det hemma?”. Det är inte säkert att barnet kommer svara ärligt, men då vet barnet i alla fall att någon har uppmärksammat den. Om du inte får ett svar första gången så fråga igen och igen, visa att du finns där. Femte gången du frågar kanske barnet vågar anförtro sig.

• Var inte rädd för att lägga näsan i blöt. Många barn vet inte hur de ska ta steget och berätta och önskar inget annat än att någon bara frågar rakt ut!

Våga stå kvar. Om ett barn väl anförtror sig till dig så våga stå kvar och lyssna på svaret. Ta det barnet säger på största allvar, men överdramatisera inte. Förmodligen är det som barn­et berättar något som är en del av barnets vardag, om du ställer till en stor scen så kan det göra att det känns värre.

• Ifrågasätt inte. Anklaga inte barnet för att ljuga och skuldbelägg inte. Detta kan låta självklart, men är tyvärr mycket vanliga reaktioner som barn får erfara när de anförtror sig till en vuxen.

• Våga agera. Du kan inte ensam rädda barn­et, men se till att ta till hjälp. Ring Trygga Barnen eller BRIS för vägledning om du är osäker på hur du ska agera. Tveka inte heller att kontakta socialtjänsten eller BUP. Om du väljer att orosanmäla till socialtjänst så var noga med att förklara för barnet varför du gör det och vad som kan hända och se till att den har en trygg utomstående vuxen vid sin sida om socialtjänst­en beslutar att utreda familjesituationen. För att socialtjänsten ska kunna hjälpa på bästa sätt är det viktigt att barnet känner sig tryggt och vågar berätta sanningen. Du kan även orosanmäla anonymt till socialtjänsten om du upplever att det finns risk att föräldrarna bryter kontakt­en mellan dig och barnet om du orosanmäler.

Dela artikeln:
0