”En jul gick det helt överstyr”
Ellenor Öhgren, student:
”Att fira jul med släkten är tyvärr inget som jag har upplevt, även om jag alltid har drömt om att få fira i gemenskap med andra. Jag är ensambarn och har inga släktingar förutom mamma och pappa, så det var alltid bara vi tre på julen när jag växte upp.
Min pappa var beroende av alkohol och drack mycket framför allt på helgerna. På julen blev det förstås extra mycket och han var oftast berusad. Men för det mesta gick det någorlunda bra ändå, även om jag tyckte att det var jobbigt.
Men en jul gick det helt överstyr. Då var jag fjorton år. Morgonen började ungefär som vanligt, men framåt eftermiddagen, innan Kalle Anka, stack pappa hemifrån. Då var han redan full. Mamma sprang efter, eftersom hon var orolig för att han skulle råka ut för något. Mig oroade hon sig inte för, jag var ju trygg hemma.
Så plötsligt, klockan tre, var jag helt ensam hemma på julafton. Jag hade ingen jag kunde ringa, eftersom alla kompisar var upptagna med sina familjer den här dagen. Jag kollade lite på teve och hoppades att mamma och pappa skulle komma hem. Var är de? Varför kan de inte hålla sig inne på julafton? undrade jag. Men de kom inte.
Jag blev hungrig, men vågade inte ta av julmaten, för den skulle vi ju äta tillsammans. Så jag hittade lite rester som jag värmde upp. Först framåt elva på kvällen kom de tillbaka och då stod de och skrek på varandra utanför huset. Det var en jättehemsk jul och en otroligt jobbig upplevelse för mig.
Alla jular har varit jobbiga, men den här tog priset. Mamma hade dåligt samvete för att hon hade lämnat mig och för att jag fick öppna julklapparna först dagen efter. Hon ångrar att hon följde efter pappa, hon borde ju ha stannat hemma med mig. Pappa kom inte ihåg något sa han, trots att han hade förstört julen för oss. Men efter den gången blev det faktiskt bättre och nu när jag har flyttat hemifrån dricker han betydligt mindre och avstår ofta när jag är med. Han är så rädd att förlora kontakten med mig att han skärper sig. Det känns jätteskönt.”
”Förväntningarna grusades gång på gång”
Anna Carlstedt, ordförande IOGT-NTO
”Alla barn som lever i familjer där det finns beroendeproblematik har det extra jobbigt just kring jul. Julen innebär höga förväntningar på hur det ”ska” vara och det är nog få som lever upp till idealbilden, jag tror att många känner sig lite besvikna av olika anledningar. Men i familjer med missbruk blir det extra påtagligt.Som barn är man väldigt utelämnad, eftersom skola och fritids är stängt och kompisarna är hemma med sina familjer och firar.
Jag minns att osäkerheten var värst, att inte veta hur det skulle bli. Min mamma, som var alkoholberoende under hela min uppväxt, slet under december för att ge oss en bra jul, bakade, pyntade och stoppade korv och hon höll oftast ut till julafton. Men sedan började hon dricka och drack sedan resten av julen, hon bara försvann in i en dimma. Så jag fick ägna lovet åt att ta hand om mamma och min lillebror i stället för att njuta av ledigheten.
Jag lagade mat och höll efter hushållet och mamma. Då kändes det helt naturligt. Jag gjorde bara det som måste göras. Men som vuxen ser jag hur orimligt det är att barn tar ett sådant ansvar. Jag har oerhört svårt att förstå hur man kan välja flaskan före sina barn. Mamma var periodare och drack mest under loven.
Några jular lyckades hon hålla sig nykter, men jag klarade inte att glädjas över det utan gick i stället och gruvade mig för hur det skulle bli nästa gång. Mina förväntningar grusades ju gång på gång. Jag levde i en ständig katastrofberedskap och det är något jag har haft med mig upp i vuxen ålder. Min pappa var klassiskt medberoende och försökte få mamma att sluta, men hon ville ju inte själv. Han reste mycket i jobbet och var borta i perioder.
Jag tycker det är fint att detta får ta plats i IOGT-NTO i dag. Ämnet verkar vara mindre tabubelagt. Det är viktigt att barn förstår att de inte är ensamma om att ha det så här. Och jag tycker att man som förälder ska sänka kraven kring jul. Det är viktigare att umgås och ha trevligt än att allt är perfekt.”
”Julen var alltid fylld av oro”
Emelie Lindh, studerar på Wendelsbergs folkhögskola
”Min mamma var alkoholist och började dricka vin redan på julaftons morgon. Vi brukade fira med lite släkt och fram tills vi åt julmaten var mamma med, men sedan gick hon och la sig och var sedan sur och okontaktbar under flera dagar. Hon kunde i och för sig vara tjurig hela dagen under julafton, men drack inte när vi hade besök.
För mig var julen alltid fylld av oro. Skulle det över huvudtaget bli någon jul? Hur skulle det bli? Jag visste aldrig var jag hade mamma, det var hemskt. Hennes sambo sa inget när hon förnekade. ”Okej, jag var lite grinig i helgen, men vadå?” kunde hon bara säga och han protesterade inte.
Jag kände mig förstås väldigt ensam i det här, men kunde i alla fall prata med min bästa vän på telefon. Och så hade jag mina katter, de gav mig tröst. Så här såg det ut i stort sett alla jular från att jag var 8-9 år gammal och så snart jag flyttade hemifrån valde jag att bryta kontakten med min mamma, jag har inte firat jul med henne på flera år.
Förra julen firande jag med min pojkvän och hans familj och fick uppleva riktiga jultraditioner redan från morgonen. Det var matlagning, julklappar och gemenskap, sådant som jag aldrig hade hemma. Det är tråkigt att julen är så fokuserad på familjen, för det är svårt för dem som inte har bra familjer eller lever i familjer med problem. Alla firar med ”sin” släkt, det känns inte okej att ringa och prata med kompisar och det är synd. Även om jag hade min bästa vän jag kunde ringa till.
I dag är jag nykterist på grund av min mammas alkoholberoende. Jag tycker det är tragiskt att alkoholen är ett ”måste” på julen.”