Missbruk

Könsidentitet och social situation påverkar vilken hjälp alkoholister får

Om en person anses behöva hjälp med att hantera sin alkohol- eller narkotikakonsumtion beror på vem det gäller och vem som gör bedömningen. Social situation, ålder och kön påverkar, liksom om den som frågar arbetar i socialtjänsten eller i landstinget.

Eva Samuelsson, nybliven doktor vid Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) på Stockholms universitet, har tittat på vilket behov av hjälp en person bedöms ha beroende på vem personen är, vilken utbildning personalen som möter personen har och erfarenhet samt i vilken del av missbruksvården personalen arbetar.

Studien visar på stora skillnader i synen på bruket av olika substanser. Illegala droger anses allvarligare och individen bedöms oftare behöva hjälp än om det handlar om alkohol.

Behandlare gör även skillnad mellan kvinnor och män. Unga kvinnors drickande ses som mer allvarligt än unga mäns. Yngre och personer med hög socioekonomisk status bedöms ha mindre behov av behandling och större möjligheter att klara sig utan professionell hjälp.

– Det som framkommer i intervjuerna är att kvinnors alkoholproblem oftare ses som orsakade av psykiska problem, medan samma resonemang inte gäller för män. En man dricker för att han är man och en kvinna för att hon mår dåligt. Det kan vara problematiskt när fokus flyttas från dem som verkligen står för de flesta problemen, medelålders män, till kvinnor, invandrare och yngre, även om vi säkert kommer att se ökningar i de grupperna framöver, säger Eva Samuelsson till Accent.

Inte förefaller det som om männen klarar sig så bra själva heller.

– Tvärtemot vad många tror så har män som söker vård i regel fler problem och är mer marginaliserade än kvinnor, säger hon.

Vilken social situation personen som söker hjälp har påverkar också bedömningen. Har man ansvar för barn anses konsumtionen som allvarligare än om man är ensamstående.

– Är man arbetslös anses det också mer allvarligt än om personen arbetar, säger Eva Samuelsson.

Enligt Eva Samuelsson kan den inställningen bero på oro för den arbetslöses större utsatthet, men det kan också vara ett uttryck för moralisering där arbetslösas beteende bedöms hårdare än andras eftersom de inte bidrar till samhället på samma sätt.

Det är också skillnad mellan socialtjänstens och landstingets bedömningar. Landstingets personal anser oftare att personerna behöver hjälp att hantera konsumtionen.

Tvärtemot vad man skulle kunna tro visar studien inga tydliga tecken på ökad medikalisering.

– Både landstingets och kommunens, mer socialt inriktade, praktiker rekommenderade i lika hög utsträckning psykosocial behandling.

Något som Eva Samuelsson tolkar som att sådan behandling uppfattas som en viktig del av missbruks- och beroendevården i Sverige.

Mer från Accent