”Beroendevården måste börja se barns behov”

Föräldrar som är inskrivna i beroendevård vill ha stöd i sitt föräldraskap. Det visar en ny kartläggning som SKL låtit göra. Positivt är att många känner stöd av den behandlingsform de befinner sig i. Oroande är att många barn får stötta sina föräldrar.
Av: Eva Ekeroth

Sveriges kommuner och landsting, SKL, har, inom ramen för utvecklingsarbetet Kunskap till praktik, låtit FoU i Väst göra en kartläggning av föräldrar i behandling för missbruk eller beroende.

Kartläggningen är starten på en satsning för att stärka barn- och föräldraperspektivet inom missbruks- och beroendevården.

− Vi vill att verksamhen ska bli bättre på att möta brukarnas behov. Med brukare menar vi både vuxna i beroendevården och deras barn. Anledningen är att vi vet att en god relation med sina föräldrar, även om de missbrukar eller man inte bor med dem, är en viktig skyddsfaktor för barnen, säger Gunborg Brännström, ansvarig för satsningen Kunskap till praktik.

Alla som var inskrivna i någon form av missbruks- eller beroendevård under sista veckan i september förra året erbjöds att vara med i undersökningen.

Resultat av undersökningen

De 2 446 föräldrar som besvarade enkäten har tillsammans 3 800 barn under 18 år.

− Föräldrar som är beroende kan brista i sitt föräldraskap på flera sätt. Oftare än andra föräldrar är de utagerande och har dålig impulskontroll. Kontinuiteten i vardagen brister ofta för barnen och föräldrarna är oftare drabbade av psykiska problem. Det här leder till kontinuerlig stress för barnen, säger Gunborg Brännström.

Hon påpekar att en del kan kompenseras av en icke-missbrukande förälder eller annan närstående vuxen liksom om konfliktnivån i hemmet är låg.

− Det är också viktigt, även för små barn, att förstå varför pappa eller mamma beter sig konstigt. De behöver därför få anpassad information om hur alkohol och andra droger fungerar, säger hon.

Både positivt och negativt

Glädjande är att 74 procent av föräldrarna anser sig få stöd i sitt föräldraskap från aktuell behandlingsställe, 62 procent av skola eller fritids och 59 procent av förskolan.

Så många som 70 procent får också stöd av barnets far- eller morföräldrar. Relativt många, 32 procent, får också stöd från någon frivilligorganisation. Både formella och informella nätverk verkar alltså fungera ganska bra.

Oroande är dock att så många som 62 procent anser att de får stöd i sitt föräldraskap av eget barn under 18 år. Det är ett välkänt fenomen att barn till missbrukande föräldrar ofta får ta ett för stort ansvar för familjen och det tycks kartläggningen bekräfta. Drygt en tredjedel av föräldrarna är oroliga för sina barn. Kartläggningen visar att föräldrar som inte har något stöd är mer oroliga, liksom föräldrar som upplever att barnen har problem. Föräldrar som blandmissbrukar är oroligare än övriga.

− Över hälften av föräldrarna vill ha stöd, 56 procent vill prata om föräldraskap och 53 procent vill prata om barnens behov. Föräldrar som har problem med gränssättning upplever ökat behov av stöd, säger Gunborg Brännström.

Även barnen behöver stöd.

Enligt föräldrarna har 26 procent av barnen särskilt stöd, men ytterligare 23 procent önskar särskilt stöd för sina barn.

− Vi måste utveckla stödet till barnen, det är alldeles för lite att bara 26 procent får stöd. De 23 procenten som önskar stöd till sina barn borde förstås också få det, säger Gunborg Brännström.

Hennes slutsatser av kartläggningen är att föräldraskapet måste bli en del av vården, att även barnens behov måste tas hänsyn till i behandlingen och att stödet till barnen måste utvecklas. Hon anser också att den andra föräldern bör involveras, liksom att nätverket runt familjen måste stärkas. Barnens kontakt med andra vuxna måste stimuleras och föräldrarna måste stöttas i gränssättning.

Dela artikeln:
0