Behandlingsfamilj kan vända drogberoende
Foto: Giuseppe Milo/Flickr-CC by. 2.0

Behandlingsfamilj kan vända drogberoende

Mindre kriminalitet och mindre droganvändning. Det blir resultatet om ungdomar får eftervård i familj istället för på institution, enligt en utvärdering av SBU. Accent har talat med en behandlingsfamilj.
Av: Anna Fredriksson

Ska man hålla på med det här ska man tycka om ungdomar. En god portion humor är också bra och vilja att lära dig vad de håller på med. Det kan vara svart ibland men det går att vända! säger Anette Holmgren, som tillsammans med sin man hittills tagit emot 17 unga.

 

Varje år placeras ungefär 2 000 ungdomar i hvb-hem (hem för vård eller boende) eller på ungdomshem som drivs av SiS, Statens institutionsstyrelse. Många av dem är kriminella eller har drogrelaterade problem. Institutionsvård är dyr och även tveksam när ungdomarna riskerar att ”smitta” varandra med sina beteenden. Enligt en ny granskning av SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, kan placering i det som kallas behandlingsfamilj vara effektivare och dessutom billigare.

En sådan placering leder enligt SBU till mindre kriminalitet och färre intag på låst avdelning. De ungdomar som bott i behandlingsfamilj verkar också lida mindre risk för psykisk ohälsa och använda mindre narkotika än de som placerats på institution.
Den variant av behandlingsfamilj som prövats i studier kallas Treatment foster care Oregon, TFCO, och används ganska sällan i Sverige idag. Varje år placeras 30–40 ungdomar i förstärkta familjehem och får vård enligt modellen.

 

Anette Holmgren och hennes man har varit behandlingsfamilj sedan 2004. Då var deras yngsta dotter 12 år.

– Vi var själva unga föräldrar och det började bli lite tomt hemma. Min bästa vän jobbade med TFCO, men vi blev lite skrämda av att jobba med missbruk, våra egna barn hade varit lätta, säger hon.

Så fick de besök av Cissi Green, som är metodgarant för TFCO på vårdföretaget Humana som tog modellen till Sverige år 2000. En central del är en poänglista.

– Det har i forskning för barn och ungdomar med svåra beteendeproblem visat sig att om de beteenden som man önskar att ungdomen istället ska göra, finns nedskrivna och är tydliga och rimliga, så är sannolikheten mycket större att den gör just så, förklarar Cissi Green.

Behandlingsfamiljernas huvuduppgift är att se till att ungdomarna lyckas med förändringarna.

– Vi kände att hela det inrutade systemet passade oss, säger Anette Holmgren.

Sedan dess har familjen haft 17 ungdomar placerade enligt programmet. Alla har dock inte fullföljt placeringen, som är mellan åtta och 12 månader lång.

Vad kräver metoden av er?

– Man ska som en vanlig familj och en vaktande ängel. Vi omhuldar barnet, ser till att det kommer till skolan. Men vi är också vaksamma för om det finns små beteenden som tyder på dåligt sällskap till exempel, säger Anette Holmgren.

 

Det mesta kretsar runt poänglistan. Varje kväll går Anette Holmgren igenom den tillsammans med ungdomen över en kopp te, en mysig stund utan stress. Listan sammanfattar hur dagen varit.

– Till att börja med när barnen kommer har de ganska likartade listor. Det kan vara sådant som: kom du i tid i säng igår, skötte du skolan, berättar hon.

Om ungdomen har specifika problem, som dålig attityd eller ett fult språk, kan listan ta upp att man ska träna det.

– Punkten är då formulerad utifrån det beteende vi vill se och utveckla, utifrån att metoden främst bygger på att uppmärksamma och förstärka bra beteenden, säger Cissi Green på Humana.

 

Metoden TFCO innebär att det finns ett helt team som arbetar runt ungdomen och hens familj. Utöver behandlingsfamiljen också en samordnare, en familjeterapeut, en ungdomsterapeut och en färdighetstränare.

–Det är en massiv insats, och den med högst intensitet som finns i Sverige för den här målgruppen. Allt för att en inlåsning ska undvikas, säger Cissi Green.

Det är bara tillåtet för behandlingsfamiljen att ha en ungdom placerad i taget, och åldern varierar mellan 14 och 18 år. TFCO fungerar oftast som eftervård till en institutionsplacering. Men kan också ske i ursprungsfamiljen istället för en institutionsplacering.

– Ungdomarna kan ha haft ganska allvarliga problem med droger, ofta kommer de från SIS behandlingshem. Vi får oftast inte en ungdom som är i ett aktivt missbruk, även om det har hänt, säger Anette Holmgren.

 

Hon tycker att det är en fördel att ungdomarna kommer direkt från SIS, att de är utredda för eventuella diagnoser, kanske har börjat medicinera.

– Det är svårare att få en ungdom direkt hemifrån. De har snurrat, haft frihet och härjat hela nätterna, då är det jättetufft att komma till oss. De första tre veckorna ska de dessutom vara med mig eller min man hela tiden.

Tillsammans med behandlingsfamiljen och resten av teamet ska ungdomen hitta strategier för att inte börja med alkohol eller droger igen, kunna tacka nej, veta vilka situationer som triggar dem att ta alkohol eller narkotika.

 

Färdighetstränaren kan hjälpa till att hitta och stimulera intressen. Anette Holmgren och hennes man driver ett lantbruk och har hästar.

– De kan umgås med hästarna till exempel. Det gäller också att hitta kompisar utanför drogerna.

Ungdomarna ska helst inte komma från grannkommunen, men oftast ligger deras hemort någonstans i Skåne.

– De går i skolan här under tiden och i slutet på programmet ska de kunna åka hemifrån till skolan här.

Anette Holmgren och hennes man har en restriktiv syn på droger och alkohol, även om de inte är nykterister.

–Vi måste kunna rycka ut och hämta. Det kan gå åt helsicke när ungdomen är på hemmaplan till exempel.

 

Ursprungsfamiljerna har ofta levt med stress och oro för sina ungdomar länge. En förändring måste ske för hela familjen för att ungdomens förändring bort från destruktivt beteende ska lyckas.

– De har kämpat för att få det att vända, men inte lyckats. Deras krafter är slut när de kommer till TFCO, och de har tappat hoppet om att de tillsammans ska få vardagen att fungera. I TFCO ser vi inte ungdomarnas problem som isolerat till dem utan i ett vidare familjeperspektiv. Därför finns många terapeuter runt familjen. säger Cissi Green.

Anette Holmgren har fortfarande kontakt med många av de ungdomar som varit placerade hos henne.

–Jag har sett en del unga, när de flyttar härifrån, då dippar de. Här har de haft regler som fungerar. Börjar de sedan hänga ute och inte kommer upp på morgonen så är det igång igen.

 

Hon tycker det kan kännas sorgligt ibland när ungdomen flyttar. Men man klickar inte heller med alla. Då kan det vara skönt att veta att programmet är åtta-tio månader.

– En del har psykisk ohälsa med sig, vi får många med adhd. De matchar de ungdomarna till oss eftersom jag också har det och har myror i kroppen.

Alla behandlingsfamiljer i trakten träffas en gång i veckan för att stötta varandra och ge råd.

 

 

Läs rapporten ”Behandlingsfamiljer för ungdomar med allvarliga beteendeproblem – Treatment Foster Care Oregon. En systematisk översikt och utvärdering inklusive ekonomiska och etiska aspekter” (2018) med slutsatser och sammanfattning.

Dela artikeln:
0