Alkovåld i Nya Guinea

Kvinnor och barn i Västpapua har länge lidit av alkoholrelaterat våld både i och utanför hemmet. För det mesta i tystnad. Men nu har det ökande alkoholmissbruket bland ursprungsbefolkningen fått en grupp kvinnor att sluta tiga och kräva ett alkoholförbud på den indonesiska ön.
Av: Martin Schibbye Foto: Jonas Gratzer

Det knastriga ljudet från tolvårige Boy Somares radio letar sig ut genom de trasiga fönstren. I mörkret går det knappt att urskilja de nyfikna ansiktena hos ett tjugotal unga pojkar.

Det skulle kunna vara vilken förskola som helst. Men inga föräldrar kommer att hämta barnen. Ingen har heller ansökt om att komma hit. Alla gatubarn på det provisoriska centret i det inre av den indonesiska ön Västpapua har en sak gemensamt: Upplevelser av alkoholism.

– Min pappas drickande fick mig att rymma hemifrån, berättar Boy Somare, vrider kepsen bakochfram och slår sig ner på mattan så att dammet yr.

Barfota gick han fem dagsmarscher från byn i bergen till närmaste stad. Under sin första tid som gatubarn överlevde han genom att stjäla och göra inbrott. Han blev snabbt rekryterad av ett mindre gäng med andra pojkar.

– För att hålla hungern borta började jag dricka och andas in lim på kvällarna, berättar Boy Somare.

Luften utanför barnhemmet är frisk men inte klar. De omgivande bergstopparna släpper aldrig taget om molnen under regnperioden. Så fort skymningen sänker sig suger dalarna åt sig dimman: brunröd jord, varmt och fuktigt.

Den isolerade och bördiga Baliemdalen har odlats av människor i tusentals år men ”upptäcktes” först 1938. Några decennier senare genomförde de första missionärerna den månadslånga vandringen från kusten genom den svårforcerade djungeln för att nå hit. Deras ankomst förändrade allt. En ny Gud, ”civilisation”, investeringar och turister – men också alkohol och droger, hiv, bordeller, skogsskövling och palmoljeplantager. Ursprungsbefolkningen kastades in i en världsomspännande urbaniseringsprocess som de fortfarande utkämpar för att bevara sin identitet.

I västerländska resereportage beskrivs dalen ofta som paradisisk. Bilder på nakna urinvånare med penisskydd som enda plagg har kommit att representera folkets urtillstånd. Men de exotiska bilderna döljer konsekvenserna av det oskyddade mötet med den moderna världen.

En bit bort i den mörka lokalen sitter centrets föreståndare, papuanen Isac Wandikbo. Han är 36 år men ser ut att vara det dubbla. Det var inte länge sedan hans förfäder slogs med varandra i blodiga stamkrig och de förlorande stamledarna fick sina hjärtan uppätna.

– Missionärerna fick slut på stamkonflikterna. Men alkoholen har skapat en ny typ av våld, säger Isac Wandikbo.

När han såg hur stamsamhällets möte med alkohol och arbetslöshet resulterade i att de sociala fibrerna brast, bestämde han sig för att samla in gatubarnen i staden och ge dem en andra chans.

– Vi är ingen rik hjälporganisation, men vi har ett överflöd av kärlek. De dricker för att de saknar kärleken, tror Isac Wandikbo.

Tillsammans med sin fru har han sedan 2004 tagit emot hemlösa pojkar och flickor på centret som de döpt till PS Boom. Utan stöd av vare sig den indonesiska staten eller någon hjälporganisation håller de barnen vid liv, vänjer dem av vid alkohol och lär dem att läsa och skriva. För att få verksamheten att gå runt föder de upp kaniner och grisar som de sedan säljer, eller äter upp.

– Om de lär sig läsa och skriva har de en framtid, annars kommer de att få det svårt.

Det tar femtio minuter att ta sig de femhundra åren med flyg framåt i tiden, från Baliemdalen till huvudorten Jayyapura i Västpapua. Halvön var länge en holländsk koloni som annekterades av Indonesien först 1961. Efter en demokratiskt mycket tveksam ”folkomröstning” 1969 godkändes detta av FN. Ungefär samtidigt hittades världens största guldfyndighet på ön. Sedan dess har den indonesiska militären slagit ner alla försök till självständighet och flyttat in sin egen befolkning vilket skapat stora sociala problem.

I en förort har kvinnogruppen Papuan Women Human Rights Network samlats för möte.

– Vi har lidit av våld både i och utanför hemmet i över fyrtio år. För det mesta i tystnad. Men nu har vi bestämt oss för att det är slut med tigandet, säger Frederika Korin.

Kvinnorna som samlats har under de senaste åren upplevt hur fler och fler sökt hjälp undan berusade män och relationsrelaterat våld.

– Männen dricker alkohol och fruarna blir halvt ihjälslagna. Men ingen arresteras. För några år sedan insåg vi att vi inte bara kunde jobba med att rädda drabbade genom brandkårsutryckningar. När kvinnorna väl kom till centret hade de fysiska såren redan läkt, berättar Frederika Korin.

De bestämde sig för att trappa upp kampen mot alkoholen och ställa sig i första ledet. Bokstavligen.

– En del av oss kvinnor gick till de kinesiska köpmännen och slog sönder spritflaskorna, berättar Frederika Korin.

Men på dagens möte söker de efter en mer långsiktig lösning. Tillsammans kräver de nu att stadens kommunfullmäktige ska ta tillbaka butikernas tillstånd att sälja alkohol.

– Vi kan inte se alkoholen isolerat, det är en del av en större social tragedi som inbegriper aids, prostitution, och våld mot kvinnor i hemmet, säger Frederika Korin.

Inspirationen till förbudskravet kommer från den andra halvan av ön. I det självständiga Papua Nya Guinea tvingades polisen nyligen besluta om alkoholförbud för att kunna återställa lag och ordning i en av provinserna. Befolkningen fick dricka upp eller sälja av sina lager, därefter slog polisen till för att få bukt med våld och annan kriminalitet.

Men för kvinnorna i Jayyapura handlar förbudet inte bara om att minska våldet. På sikt är det en kamp för överlevnad.

– Alkoholen används av myndigheterna för att bryta sönder och splittra oss. De sista tio åren varit fruktansvärda för papuanerna, vårt folk är stressat, splittrat och nu i minoritet i vårt eget land. Många har goda skäl att vilja fly verkligheten, säger Frederika Korin.

Om inget görs tror hon framtiden ser mörk ut. Under en resa i Australien nyligen fick hon se en grupp berusade aboriginer som tagit sin tillflykt till en park. Hon försökte ta kontakt med dem men utan att nå fram.

– Den kvällen kände jag verkligen att vi måste ta tag i frågan om alkoholen, annars är det snart mina landsmän som sitter där, minns hon.

Statistiken från grannlandet erbjuder en skrämmande läsning. Aboriginernas medellivslängd är till exempel sjutton år lägre än för befolkningen i övrigt.

Men trots den ökande alkoholismen hos ursprungsbefolkningen på Papua saknas till skillnad från i Australien både statistik, forskning och åtgärdsprogram. Röda korset hade ett program, men organisationen kastades ut ur Papua av den indonesiska regeringen efter en kritisk rapport om människorättssituationen.

Själv planerar Frederika Korin därför att resa tillbaka till Darwin för att se vilka erfarenheter som finns bland aboriginer.

– Alkoholen dödar papuaner varje dag. Men ingen tar ett helhetsgrepp om alkoholsituationen, vi måste göra något snabbt säger hon.

Redan i dag har papuanerna i övriga Indonesien ett rykte om sig att vara försupna, lata och arbetslösa. Fördomar florerar om att papuanerna är mer mottagliga för alkohol än andra. Men enligt kvinnorna hade vilken annan folkgrupp som helst som hade hamnat i samma situation fått problem med att många söker tröst hos alkoholen.

– Det är inte ett kulturellt eller socialt problem hos oss utan ett politiskt problem. Vi borde starta hem för missbrukare, åtgärdsprogram, stöd till kvinnorna med makar som dricker, men inget görs, säger Fredrika Korin.

Tillbaka i Baliemdalen flyter landskapet runt omkring barnhemmet ut likt en fuktig sydostasiatisk akvarell. Dalens politiker har noterat kvinnorörelsens krav men hävdar att eftersom det inte finns några garantier för att våldet skulle upphöra samtidigt som försäljningen, kan de inte fatta ett sådant beslut.

Tolvårige Boy Somare tackar sin lyckliga stjärna för att han kom bort från gatan. Han vill inte återvända till byn men känner inte längre något agg mot sin far utan bara sorg.

Hans dröm är i dag som hos de flesta i hans ålder att en dag bli fotbollsproffs.

– Ska jag lyckas med det kan jag inte var alkoholist, säger han med övertygelse i rösten.


 

Dela artikeln:
0