Sverre Broström

Sverre Broström Sverre Broström med dragspelet. Foto: Maria Zaitzewsky Rundgren
Av: Maria Zaitzewsky Rundgren

Hur länge har du varit medlem?

– Jag har varit med sedan jag var barn, eftersom mina föräldrar var aktiva godtemplare. Jag var femton år när jag gick med i SGU och kom tidigt med i styrelse- och programverksamhet. 1946 blev jag medlem i IOGT-NTO. När jag och min fru Ann-Marie, som också var SGU:are, byggde vår villa 1953 i ett helt nytt bostadsområde, upptäckte vi att många godtemplare från olika loger bodde där. Vi startade en ungdomsloge som växte och 1957 bildade vi en ny loge av IOGT. Vi köpte en nedlagd Konsumbutik och byggde om till ändamålsenliga lokaler. Vi hade verksamhet där varje dag. Eftersom jag var tecknare i reklambranschen höll jag i tecknings- och målerikurser. Dessutom spelade jag gitarr och dragspel, så det blev gitarrkurser och en omfattande programverksamhet med ungdomar.

 

Musiken är fortfarande viktig för dig. Berätta!

– Ja, musiken har gått som en röd tråd genom livet. För drygt tjugo år sedan drog jag och ett gäng äldre herrar igång träffar som vi kallar ”Gyllene Tider”. Per Gessle får ursäkta, men äldre människor som är starka och friska och som kan delta i våra träffar tycker att vi har en gyllene tid! Vi gör våra egna program med hjälp av våra förmågor och ser vi till att träffdeltagarna trivs. Sedan tiotalet år övar jag en sång- och programgrupp. Vi träffas varje måndag, sjunger, planerar och övar. Den första måndagen varje månad har vi öppet hus i ordenshuset i Jönköping dit alla som vill vara med och spela – inte bara medlemmar – är välkomna. Vi brukar vara en handfull som spelar olika instrument tillsammans och 60–70 besökare som kommer för att lyssna och sjunga med ur visskatten från bland andra Evert Taube, Pälle Näver och Dan Andersson. Vi går efter en spellista och sedan spelar vi efter förmåga i en halvtimme. Det är väldigt uppskattat!

 

Vad är det bästa med musiken?

– Ja, jag kan ju inte låta bli att hålla på, det är så roligt. Jag har säkert skrivit ett 100-tal låtar under alla år. Men de flesta kom till efter 70 års ålder. Under en period var jag nästan besatt, jag kunde knappt sova för alla idéer, texter och melodier som kom till mig. Jag skriver mest berättande visor, av traditionell typ. Nu är det lite glesare med idéer, men rätt vad det är kommer jag på något och sätter mig och skriver. Jag kan inte hjälpa det, det bara kommer till mig.

Intervjun publicerades i Accent nr 1/2014.

Dela artikeln:
0