Hur länge har du varit medlem?
– Jag har varit medlem i 20 år. Jag växte upp i Stockholm och gick med i UNF som 15-åring, eftersom jag aktivt ville ta avstånd från alkohol och droger. Hemma fanns det nämligen beroendeproblematik, även om där också fanns mycket kärlek, och jag kände att jag behövde hitta en nykter identitet och gemenskap. Men särskilt aktiv blev jag aldrig som UNF:are och har inte heller varit det som IOGT-NTO-medlem. Jag har levt ett ganska ensamt nyktert liv och har inte varit föreningsaktiv.
Men nu har du klivit fram och blivit mer aktiv, berätta!
– När jag började arbeta som fritidsledare på skolan här i Jonsered kände jag att jag ville starta ungdomsverksamhet för att ge ortens unga en möjlighet att träffas och ha kul utan alkohol. Det hade jag behövt när jag var tonåring. Jag hade redan ett gott samarbete med idrottsföreningen på orten och fick låna idrottshallen på fredagskvällar. Sedan två år fullkomligt väller det in ungdomar i åldrarna 12–14 år, som vill hänga, spela spel, lyssna på musik, spela basket, fika och bara vara. Det är jättekul! Det har blivit väldigt populärt. ”Alla” vill komma hit och vi har ofta hundra barn här på fredagarna. Vi är stolta över att vi lockar både tjejer och killar. Alla ska känna sig trygga och välkomna, oavsett kön eller läggning.
Hur har du marknadsfört verksamheten?
– Det är mest mun-mot-mun metoden faktiskt. Många av dem som kommer är elever jag själv haft på fritids. Det var så det började. Ett tjugotal hakade på, eftersom vi redan hade byggt upp en relation via fritids, och i deras kölvatten har fler och fler kommit. Nu är den nyktra verksamheten i Jonsered hetast i stan. Jag är jättestolt över att vi lyckats göra detta tillsammans med ungdomarna och att det har blivit så lyckat. Att vi valde fredagskvällar är för att det är den kvällen då vi verkligen behövs. Just nu är det jag och en lärarkollega som jobbar här, men vi försöker få föräldrar att engagera sig också.
Förra året fick du pris för dina insatser?
– Ja, förra året fick jag Partille kommuns barnkonventionspris för att jag arbetar för barnens bästa. Det känns hedrande, men utan alla ungdomar hade verksamheten inte blivit så här bra. Detta är väldigt stimulerande och roligt!