Hur länge har du varit medlem i IOGT-NTO?
– Jag flydde krigets Syrien för tre år sedan och kom till Glava i Värmland. Redan från starten fick jag kontakt med NBV, deltog i språkcirklar för flyktingar och lärde mig att uppskatta studieförbundet. Jag frågade vad NBV var för något och när jag fick veta det bestämde jag mig för att bli medlem i IOGT-NTO. Jag har också värvat min fru och alla mina syskon, som också bor i Arvika. Nu är jag anställd av NBV i Arvika som studieorganisatör på grund av mitt engagemang och mitt kontaktnät. Jag är väldigt tacksam mot NBV. Språket är den största och viktigaste gåva man kan få som flykting och NBV har hjälpt mig mycket, både när jag gick på språkcirklar, och nu när jag är anställd. Personalen är mina kompisar och jag jobbar med att lära flyktingar svenska och ge dem samhällsinformation. Till andra lär jag ut som jag själv har lärt mig.
Det var snabbt jobbat – hur lyckades du?
– På fem månader blev jag klar med SFI och övergick därefter att läsa svenska som andraspråk, samhällskunskap och matematik. Sedan fördjupade jag mina kunskaper ytterligare genom att delta i studiecirklar. Jag fick jobb på Arvika kommun med att starta språkcirklar i svenska för nyanlända. Språket är som ett stort hav. När man tror att man har lärt sig tillräckligt, finns det ännu mera kvar.
Hur gör du för att komma in i samhället?
– Jag läser svenska tidningar, lyssnar på radio och tar egna initiativ för att få kontakt med svenskar. Det finns alltid de som är nyfikna och vill lära känna dig. Det är viktigt att vara öppen! När man får kontakt med svenskar blir allt enklare, man lär sig att förstå vanor och seder.
Berätta om ditt första intryck av Sverige!
– Det var lite av en chock. Jag anlände vintertid och tyckte det var fruktansvärt kallt och mörkt. Men nu har jag lärt mig att uppskatta och förstå Sveriges varierande klimat. Här måste man hålla koll på termometern. Det kan vara soligt och fint, men ändå väldigt kallt ute!