Ulla-Britt Pettersson

Av: Maria Zaitzewsky Rundgren

Ulla-Britt Pettersson har haft ett stort engagemang i teater och bland annat satt upp Astrid Lindgrens böcker som pjäser tillsammans med teatersugna barn och ungdomar från UNF och Junis. Foto: Joakim Abrahamsson

Hur länge har du varit medlem?

– Åh, jag har ett livslångt engagemang. Jag kom som fosterbarn till Fagersta 1937 och mina fosterföräldrar var med i IOGT. Jag gick med i ungdomslogen, som hade en stor verksamhet. Som vuxen blev jag bland annat sekreterare och kassör i Bergslagsbygdens nykterhetsförening, jag satt med i distriktsstyrelsen för Juniorförbundet i Västerås och har varit väldigt engagerad i NBV. Där är jag fortfarande aktiv och sitter som ledamot i den lokala styrelsen i Fagersta. Jag kallar mig studiesamordnare och ser till att alla cirklar vi har fungerar och syns utåt.

 

Varför är det viktigt att synas utåt?

– Vi har en omfattande verksamhet med studiecirklar av alla de slag. Jag vill att så många som möjligt på orten ska få ta del av vårt utbud och se vilken fantastisk verksamhet IOGT-NTO bedriver. Dessutom har vi jättefina lokaler! Vi har ett 20-tal cirklar i bland annat litteratur, matlagning, bugg, data och olika typer av hantverk som luffarslöjd och stickning. Vi har också haft föräldracirklar där man kan få tips om hur man talar med sina barn och tonåringar om alkohol. Tyvärr hade vi svårt att få folk att komma till just de cirklarna, men de som kom fick ut mycket av dem. Föräldrar har mycket att lära av varandra!

 

Blir några av cirkeldeltagarna medlemmar?

– Det händer. Men huvudsyftet är inte att värva medlemmar, utan att göra pr för oss och allt bra vi gör. De som kommer tycker det är väldigt trevligt här och vill knappt gå hem. Och många trogna deltagare återkommer år efter år.

 

Du har haft ett stort engagemang för teater också. Berätta!

– Jag har bott 23 år i Köping och där drog jag igång ungdomsteater tillsammans med UNF och Juniorförbundet. Juniorteatern utvecklades fantastiskt och flera grupper startades. Jag fick tillstånd att göra egna manus av Astrid Lindgrens böcker och teaterverksamheten blomstrade under flera år under 1990-talet. Vi blev nästan proffs med oväntade och spännande effekter på scen, bra dekor och en mängd bejublade uppsättningar som visades för skolor bland annat. Det var roliga och hektiska år. Jag sydde scenkläder och ungdomarna skickades på danskurs för att lära sig dansa proffsigt på scen när vi uppförde musikaler. Vi var ett fint team, jag och mina ungdomar!

 

Vad har teatern och engagemanget för de unga gett dig personligen?

– Med min egen bakgrund har jag alltid värnat extra för barn. Och särskilt för utsatta barn. Jag vill ge mycket till gamla och barn! Det ger så mycket glädje tillbaka. Men jag är ju också en social och aktiv person som gillar när det händer saker och som får saker att hända. Och jag gillar att få andra att blir engagerade, det är min drivkraft.

Dela artikeln:
0