Du jobbar som elevkonsulent på en skola och har lett Junisgrupper i 22 år, hur kom det sig att du började engagera dig i barnverksamhet?
– Det har blivit genom mitt engagemang i IOGT-NTO. Jag började som Junisledare redan under den tiden då jag var aktiv inom UNF. För åtta år sedan började jag leda grupper för barn till missbrukare. När Norrtullskolan sedan sökte en elevkonsulent tänkte jag att det jobbet skulle jag vilja ha och jag fick det.
Vad är det som är så roligt med att jobba med barn?
– Man får så otroligt mycket tillbaka och det är kul att få vara med och se hur människor utvecklas.
Du ägnar både jobb och fritid till barn, hur fungerar den kombinationen?
– Jättebra, de flesta som är med i Junisgruppen går på skolan. Så när vi träffas i korridorerna eller på lunchen frågar de saker om vad vi ska göra nästa gång eller pratar om någon aktivitet vi haft. Det skapar intresse och nyfikenhet bland de andra barnen. Jag är faktiskt lite orolig att det ska komma alldeles för många barn till Junis när vi startar i höst.
Tröttnar du aldrig?
– Det går alltid upp och ner. Förra året hade vi endast fem barn i Junisgruppen och det var bara jag som höll liv i det. Det var ganska trögt. Då bestämde jag mig för att starta en ny grupp med nya yngre barn och flera ledare. Så det senaste året har varit jättekul.
Men du är inte bara elevkonsulent och Junisledare, du är ordförande för IOGT-NTO i Söderhamn och kassör i UNF, hur hinner du med allt?
– Ordförandeskapet i vuxenföreningen tar mest tid. Sedan vi började med kamratstödsverksamhet har antalet aktiviteter fördubblats. Men vi har också fått in många nya yngre människor som är drivande så jag behöver inte vara med på allt.
– Det som jag skriver in allra först i kalendern är Brobergs bandymatcher och Söderhamns fotbollsmatcher. Jag försöker alltid undvika att lägga styrelsemöten på de tiderna.
– Ja just det, jag spelar korpbowling på måndagskvällar också.
Text och foto: Joanna Wågström