Olle Hermansson var ordförande för en IOGT-NTO-förening i 45 år. Han har sett hur nykterhetsrörelsen förändrats genom tiderna.
Hur länge har du varit medlem?
– Jag gick med i november 1930. Då var jag 14 år. Min far var alkis, så min mor sa att det var lika bra att jag gick med i Godtemplarna. Vi var många fler medlemmar på den tiden. Då hette det loger, nu heter det föreningar, och vi hade flera stycken i Landskrona. Det var något möte varje dag – det är skillnad mot nu, i dag finns det bara en förening kvar i Landskrona.
Varför slutade du som ordförande för din förening i år efter 45 år på posten?
– När man har varit ordförande i 45 år är det på tiden att någon annan tar tag i det. Det är skönt att få sitta i lugn och ro och lyssna på de andra, utan att behöva ha någon kommentar eller behöva lägga sig i på något annat vis.
Varför har du varit så engagerad i nykterhetsrörelsen?
– Det var ju min mor som tyckte att jag skulle gå in så att jag skulle bli nykter i alla fall. Och kommer man någon gång in så kommer man inte ur det om man inte bromsar själv. Om du engagerar dig så är du snart ordförande.
Vilken är den största förändringen som har skett sedan du gick med i nykterhetsrörelsen?
– Förr drack kvinnorna aldrig något, men i dag dricker kvinnorna lika mycket som männen på kalas. På det sättet har samhället förändrats.
Och på vilka sätt har själva rörelsen förändrats?
– Nykterhetsrörelsen har gått tillbaka mycket. Det var 50–60 medlemmar varje kväll, på alla aktiviteter, förut. Nu är vi inte mer än 37 stycken i vår förening.
Vad beror det på?
– Det är modernt att dricka. Vi har fått in en del yngre nu, men här i Skåne har vi det väldigt hårt. Det är båtar som åker över till Danmark och Tyskland med sprit, det är billigare att dricka.
Har du någon spådom om framtiden?
– Man kan ju bara hoppas att nykterhetsrörelsen återigen växer sig stor och stark, men det är inte lätt i dag när folk har så mycket pengar. Det har mycket med saken att göra – de har råd att dricka. Och så är det umgänget – det ska vara vin till maten så fort det är en bjudning.
Jenny Stadigs