Matilda Höfling gick med i IOGT-NTO i augusti. Just nu läser hon en projektledarutbildning på Wendelsbergs folkhögskola. I framtiden skulle hon vilja ägna sig åt konst och musik.
Varför gick du med i IOGT-NTO?
– Jag gick med nu i augusti. Min mamma är nykterist och har varit med, och så läste jag i tidningen om en projektledarutbildning på Wendelsbergs folkhögskola. Utbildningen verkade intressant och då var man ju tvungen att gå med i IOGT-NTO också, och det verkade ju trevligt. Jag har följt med mamma på några möten och familjekvällar innan.
Hur ser utbildningen ut?
– Schemat är lite flytande, så det kommer nytt varje vecka. Det är mycket drogpolitik, vi övar ledarskap, vi har praktik, och vi har haft några projekt. En period hade vi som projekt att samla in pengar till Världens barn tillsammans med företag, ett annat projekt har varit att starta mellanstadiedisco tillsammans med Junis, och sedan ska vi komma ut och öva på att värva folk.
Vad vill du att utbildningen ska leda till – vad har du för framtidsplaner?
– Jag är väldigt estetisk, och det kan vara bra att veta hur man kan klara sig och hålla i sitt eget projekt. Det är ju många inom den branschen som är frilansare, så det kan vara bra att veta lite om ledarskap. Jag funderar på att syssla med konst eller musik.
Har du alltid varit nykterist eller blev du det när du gick med i IOGT-NTO?
– Jag har aldrig varit ute varje helg. Jag har druckit ganska sällan och inte varit någon storfestare.
Hur reagerade dina kompisar när du gick med i IOGT-NTO?
– De var väl lite skeptiska först – de har skrattat lite och tyckt att det verkar rätt töntigt. Men nu tycker de att det verkar rätt bra. Några har hälsat på här på skolan också och tycker att det verkar fint. På vår linje får man inte röka heller, eftersom man ska vara en förebild om man ska hålla på med små barn.
Tänker du fortsätta vara med i IOGT-NTO efter att utbildningen är över?
– Det finns ju väldigt mycket man kan få ut av det, så det vet man aldrig. Det finns väldigt mycket man får lära sig nu som man inte kände till.
Jenny Stadigs