Hur länge har du varit medlem i IOGT-NTO?
– Sedan jag blev för gammal för UNF. Jag har alltid varit nykterist, trots att jag inte är uppvuxen i en helnykter miljö. Jag har helt enkelt aldrig varit intresserad av att dricka och ville med mitt medlemskap stötta nykterhetsrörelsen. Jag är inte föreningsaktiv. Däremot sprider jag mycket om nykterhetsrörelsen på sociala medier. Och så försöker jag vara en förebild för andra genom att inte dricka.
Vad jobbar du med?
– Jag jobbar som eventansvarig på Friends, som är en ideell organisation mot mobbning. Jag tar hand om alla som vill engagera sig. Vi jobbar med sponsorer, insamlingar och opinionsbildning och driver olika frågor för att motverka mobbning. Just nu driver vi frågan att alla skolor ska ha en kurator på heltid. Alkohol och mobbning kan ibland vara sammankopplade. Missbruk i familjen kan leda till ett utanförskap och utfrysning.
Var hittar du ditt engagemang?
– Mitt engagemang handlar om övertygelsen om att jag kan göra en skillnad. Vad gott kan jag göra av min korta tid här på jorden? Min drivkraft är att älska min nästa. Och jag kan konstatera att alkohol ofta är ett utvecklingshinder. Jag brinner också för integration och människors rätt till ett värdigt liv. Men jag pratar inte bara, utan går till handling. Jag och min man har drivit ett eget projekt i privat regi där vi, tillsammans med några andra svenskar, varje måndag bjuder hem fem ensamkommande flyktingbarn, unga män från Afghanistan på middag. Vi lagar mat och umgås på lika villkor och lär av varandra. Jag har också bjudit hem tiggande romer så att de får duscha och fräscha upp sig hemma hos oss.
Många skulle inte våga. Vad driver dig?
– Det är klart att det är en tröskel att ta sig över, att våga och inte bara prata. Det pratas alldeles för mycket! Men jag tänkte: vad kan hända? Och jag inser att det romska par jag bjöd in antagligen var lika nervösa. De kände ju inte oss heller. Men det gick jättebra! Huvudsaken är att man gör något, även om det bara är något litet.
Intervjun publicerades i Accent nr 1/2015.