Magnus Johansson

Av: Maria Zaitzewsky Rundgren

Hur länge har du varit medlem?

– Två år i IOGT-NTO. Men dessförinnan var jag medlem i Junis och senare i UNF. Jag har alltid varit nykterist och valde att gå med i UNF på gymnasiet. Men till en början var jag bara stödjande medlem. Jag tyckte att UNF hade väldigt bra verksamhet, men jag var inte så aktiv själv. Jag förblev passiv medlem tills jag flyttade till Skövde. När jag senare flyttade till Norrköping för att plugga till socionom gick jag med i IOGT-NTO. Men det jag brinner för är att arbeta med ungdomar. Jag sitter med i IOGT-NTOs styrelse och sedan ett år har jag även varit med och startat en UNF-förening här i Norrköping. Det har inte funnits tidigare. Och den behövs verkligen.

Vilken roll har du i UNF-föreningen?

– Jag är styrelseledamot och fungerar väl som en slags mentor för de yngre medlemmarna. Jag vill vara till stöd och peppa dem att upptäcka vilket unik möjlighet de har att påverka. I nuläget har föreningen – som heter The Practical Jokers – sex, sju medlemmar, alla killar. Vi sysslar mest med spel, det är ett intresse som jag har haft i många år och som jag delar med medlemmarna i föreningen. Jag tycker visst att nykterheten är viktig som gemensam värdegrund. Men det är lika viktigt att man har kul tillsammans och delar intressen. Då blir man ett sammansvetsat gäng.

Hur ska ni locka tjejer till föreningen?

– Ja, det handlar om att lokalen i IOGT-NTO-föreningen Majblomman, där vi håller till, görs tillgänglig för alla ungdomar. Vi har skaffat möbler, TV och X-box. Här finns också en stor sal som lätt skulle kunna omvandlas till en cool dans- och dramalokal med speglar på väggarna. Jag hoppas att vi ska rekrytera fler ungdomar, men vi måste ju ha något att rekrytera till. Vi jobbar på det och jag har många idéer som jag hoppas kunna genomföra tillsammans med ungdomarna. Förra terminen hade vi öppet på tisdagseftermiddagar. I höst kan det bli en annan dag eller så utökar vi öppethållandet.

Vilken är din personliga drivkraft att jobba med ungdomar?

– Jag är i grunden en föreningsmänniska som älskar föreningslivet. Min förhoppning och utmaning är att få de här ungdomarna – de flesta är 15-16 år – att förstå vilken potential och vilka möjligheter de faktiskt har. De har enorma resurser, exempelvis har de tillgång till en lägerlokal. Det är bara fantasin som sätter gränser. Lyckligtvis har vi också jättebra stöd från IOGT-NTO-föreningen, som förstår vikten av att satsa på ungdomar. Det får kosta, för det är det värt. Unga medlemmar är en investering för framtiden. Jag hoppas kunna förmedla detta till de här UNF:arna.

Hur då?

– Genom att prata om det gång på gång, banka in det i deras skallar! Och genom att genomföra konkreta projekt tillsammans. Vad vill vi? Hur ska vi genomföra det? Och så genomför vi det. Då ser de att planer kan omsättas i verklighet.

Publicerad i Accent 8/2013

Dela artikeln:
0