Hur länge har du varit medlem?
– Sedan 1935. Jag gick då med i Hallingebergs förening. Och där har jag blivit kvar. Min adoptivfar var medlem i sin ungdom, även om han senare gick ur. Många unga i bygden var medlemmar på den tiden. Det fanns ju inte så mycket att annat att göra. När jag så småningom fick rollen som biträdande sekreterare ”växte” jag och fick ökat självförtroende, vilket gjorde att jag gärna stannade kvar inom IOGT-NTO. Föreningslivet blev en riktigt bra skola. Jag lärde mig att skriva protokoll, lärde mig att tala inför andra, föreningsteknik, att föra kassabok och göra bokslut. Kunskaper som jag har haft stor nytta av under livet.
Vad har du arbetat med?
– Jag har varit ”barnplågare”! Alltså folkskollärare och det trivdes jag bra med. Under 13 år har jag bott på andra ställen än i Gamleby, bland annat i Linköping. Då var jag fortfarande medlem, men inte aktiv. Jag gifte mig 1956 och fick en son. Nu har jag två vuxna barnbarn. Men min hustru gick tyvärr bort på nyåret, vilket är en stor sorg.
Vilket är ditt bästa minne från IOGT-NTO?
– Åh, det var nog när jag var på en veckokurs i Halland och fick träffa E.H. Thörnberg, hedersdoktor i sociologi. Han är den förnämsta föreläsare jag någonsin har träffat. Han var unik på alla sätt. Både genom sin briljans, men också genom sin speciella stil. Han bar galoscher och ytterrock mitt i sommaren!
Är du fortfarande aktiv inom IOGT-NTO?
– Nej, inte sedan årsskiftet. Då lämnade jag styrelsen. Jag känner att sammanträdena fungerar bättre utan mig. Om jag ser ett protokoll eller en ansökan med stavfel, så måste jag bara anmärka. Det är väl en yrkesskada antar jag. Men det tas inte så väl emot av övriga ledamoter. Folk blir lite irriterade på mig. Dessutom börjar jag bli till åren. Jag är pigg i huvudet, men har problem med ryggen.