Britt-Marie Johansson

Av: Accent

Hur länge har du varit medlem?

– Sedan jag var barn. Jag är född och uppvuxen i nykterhetsrörelsen. Båda mina föräldrar och mina morföräldrar var aktiva och engagerade nykterister, så jag har det i blodet. Men det var väl först i 18-årsåldern som jag verkligen förstod vad det innebär. Sedan ungefär 25 år är jag ordförande i 204 Ledstjärnan IOGT-NTO i Bergvik.

Hur kommer det sig att du blivit kvar som ordförande så länge?

– Det beror på den fantastiska gemenskapen. Vi är som en enda stor familj, vilket skapar en väldig trygghet. Trivs man kan man hitta på vad som helst. Dessutom har vi stora lokaler på 2 000 kvadratmeter, med mycket potential. Vi har utvecklats genom åren och arrangerar både bowling, dans och filmkvällar och en massa andra aktiviteter för våra medlemmar och andra som är intresserade. Vi har verksamhet i huset i stort sett varje dag och det känns bra!

Är du i föreningslokalen varje dag?

– Oh, nej, mitt ordförandeskap sköter jag ideellt. Vi har flera anställda som finns på plats dagligen. Själv är jag blomsterhandlare och bonde till yrket numera. Tidigare arbetade jag som lärare. Jag och familjen bor lantligt på en gård. Nu håller jag, tillsammans med en annan medlem, på och startar ett upplevelseturismföretag. Vi har också en kolarkoja som man kan besöka och till och med övernatta i. Blomsterhandeln har jag haft i ett litet köpcentrum i Bergvik i ungefär 15 år. Jag gillar att ha ett omväxlande liv!

Beskriv dig själv som person.

– Jag är positiv och gillar när det är glatt. Jag ser fler möjligheter än hinder. Det är säkert därför jag har hoppat på så mycket olika saker. Jag vågar prova nytt. Och är inte rädd att hugga i. På mitt jordbruk tar jag tag i det mesta och är gärna ute i skogen och hugger ved. Som tur är orkar kroppen fortfarande.

Hur ser du på din framtid som föreningsordförande?

– Jag tror att den dag den gamla ”stammen” medlemmar dör ut, de som utgjort kärnan och som jag arbetat med under alla år, då är det kanske dags för mig att lämna över till någon yngre förmåga. Det känns tråkigt på ett sätt, men livet har sin gång. Många är väldigt gamla nu och de som är med i UNF flyttar när de växer upp.

Text: Maria Zaitzewsky Rundgren Foto: Pontus Orre

Dela artikeln:
0