Sommarrysare med magisk mystik i sjunkande mosse
Foto: pressbild

Sommarrysare med magisk mystik i sjunkande mosse

Offermossen av Susanne Jansson är en suggestiv rysare där den hotfulla naturen står i fokus. Det finns platser där de döda aldrig försvinner och där jorden kräver nya offer.
Av: Maria Zaitzewsky Rundgren

Mossmarken är en ödslig, dimhöljd plats långt bortom allfartsvägarna. Enligt sägner offrades för länge sedan människor till gudarna här.

Biologen Nathalie återvänder till trakten där hon bodde fram tills hon fyllde tolv år, dels för att ta prover till sin doktorsavhandling, men också för att – på ett omedvetet plan – knyta ihop säcken med sitt förflutna. Snart upptäcker hon att det händer mystiska saker ute på mossen. Hon hittar en märklig grop och ser djur plötsligt slukas av jorden. Och när hon träffar en gammal granne uppdagas det att det är många som genom åren spårlöst har försvunnit ute på den sanka mossmarken. En av dem var Nathalies kompis syster – och efter det var ingenting sig likt.

Nyfikenheten driver henne att nysta vidare i vad som egentligen hände dem som försvann, samtidigt som minnesbilder från barndomens trauma bubblar upp mot ytan. Än värre blir det när nya kroppar hittas. Susanne Janssons rysardebut Offermossen (W&W) är riktigt spännande på ett lite gammeldags vis. Den dimmiga mossen och den omgivande naturen får hotfullt liv, vilket är den kanske största behållningen med boken.

Gränsen mellan liv och död, natur och människa, verklighet och saga, fångas fint i vackra bilder. Det är suggestivt och krypande obehagligt. Jag kommer aldrig mer att se på sjunkande mossmarker på samma sätt. En sommarrysare att försjunka i en regntung dag.

Dela artikeln:
0