Banas familj stannar i Syrien, trots att kriget kommer allt närmare deras hemstad Aleppo. När situationen förvärras är det för sent för dem att ge sig av. De försöker leva ett så normalt liv som möjligt, men skolan bombas av regimen.
”Jag grät inte när jag hörde bomben, men jag grät sedan när pappa och mamma bestämde att jag inte skulle få gå i skolan längre. Det var farligt, för det kunde komma en bomb och trilla ner på skolan.”
En period flyr familjen till Turkiet, men flyttar tillbaka när situationen lugnat sig – tillfälligt skulle det visa sig.
Familjen lever farligt och läget blir allt mer desperat. Hennes far blir tillfångatagen, men släpps efter förhör.
När invånarna bygger upp en provisorisk skola blir även den bombad. För att Bana ska ha något att göra visar hennes mamma henne hur man skriver inlägg på Twitter. Hon twittrar under hashtaggen #StandwithAleppo för att uppmärksamma världen på situationen i Aleppo.
Nu har hon samlat erfarenheterna från kriget i en bok: Hallå världen! utgiven på Libris förlag 2017. Det är en annorlunda krigsskildring, sedd ur ett sjuårigt barns synvinkel. Som för alla barn är fokus här och nu.
Banas berättelse varvas med hennes mammas och det är inte svårt att leva sig in i fasan att inte kunna sörja för sina barns säkerhet, och inte ens veta om man kan få tag på tillräckligt med mat och vatten för att överleva.
Det är en gripande bok om krigets fasor. Barnets språk skildrar situationen rakt på sak:
”Frivilliga kom och hjälpte till. /…/ Det var farligt för dem, för regimen gillade ingen som hjälpte folk. Så ibland när de frivilliga kom efter en bomb vände stridsplanen tillbaka för att kunna bomba dem också.”
Det är också en viktig bok. Läs den gärna.