Det är mycket Joel Alme just nu. Han är högaktuell med en höstturné och medverkar dessutom i ”Jills veranda”. I våras släppte han albumet ”Flyktligan”, hans första på svenska. En av hans starkaste låtar heter ”Våran sort” och handlar om just det som titeln berättar: den sortens människor som finns i hans släkt. Den sort som missbrukar alkohol och andra droger och som går ner sig i destruktivitet.
– Jag missbrukar inte själv, men har haft mina problem. Det präglar en naturligtvis att växa upp i en miljö där många sitter fast i ett missbruk. En förälders uppgift är ju att ge sina barn en bra start i livet, ge dem trygghet och en ljus syn på framtiden. När det inte fungerar så blir det ett svek som i vissa fall kan leda till att barnen också börjar missbruka, säger Joel Alme, som egentligen inte tror på att missbruk nedärvs.
– Nej, lika lite som man kan ”ärva” benägenheten att skilja sig. Däremot har olika personer olika grad av sårbarhet. Det är som rysk roulette. Vissa klarar sig, medan andra går under. Det är lätt hänt att man tar efter ett destruktivt beteendemönster som finns i familjen. Men det går att bryta den onda cirkeln, om man lyckas bygga upp en självkänsla.
Han menar att den som växer upp i en familj med missbruk riskerar att inte bli vuxen på riktigt. Man litar inte på familjen som institution, man tycker inte att man är värd att ha ett gott familjeliv utan försöker i stället förstöra för sig själv. Nyckeln till allt är självkänslan – som lätt hamnar i botten.
I hans släkt finns det missbrukare överallt. Hans pappa hade svårigheter i livet och övergav familjen när Joel var liten. Hans morfar var alkoholist, liksom hans farfar. Hans morbröder missbrukar både alkohol och andra droger och en kusin begick självmord på grund av missbruk, bara 19 år gammal.
– Det är tre generationer som bara blåsts bort av missbruket. Jag har varit väldigt arg på min morbror för det som hände min kusin. Men samtidigt vill jag inte fastna i bitterhet. Ingen väljer att bli missbrukare och jag vill inte döma eller anklaga.
Joel själv hade tur i oturen och fick växa upp i en ganska harmonisk familj utan missbruk, bestående av mamma, en styvpappa och lillasyster. Som barn var han inte så medveten om släktens problem. Det kom senare.
– Alla har sina sätt att läka. Jag minns att min mamma försökte att hålla det destruktiva och mörka ifrån sig genom att välja positiva upplevelser i vardagen. Hon såg exempelvis alltid lättsamma serier och filmer. Ingen människa har ju ett helt lyckligt liv, men man kan i alla fall försöka fylla livet med bra saker. I mitt fall har musiken fungerat som ett sätt att kanalisera mina erfarenheter, säger Joel Alme.
I dag känner en stor tacksamhet för det han har. Ett stabilt familjeliv och karriär på uppgång.
– Jag hade lika gärna kunnat vara en av dem som hamnade på botten, säger han.