Hur känns det att medverka i Melodifestivalen 2015?
– Det känns jätteroligt att vara tillbaka igen. Jag deltog senast 2005 och placerade mig bra med låten ”A different kind of love”. Sedan dess har jag ägnat mig åt musiken, främst jazz och soul och har utvecklats både som person och artist. I dag är jag ännu mer målinriktad och vet vad jag vill. Jag är förstås laddad och tror mycket på min låt ”Black Swan”, som till viss del speglar mina erfarenheter. Att man måste kämpa i livet och framför allt att man duger som man är. Jag var som ung mobbad och utfryst och passade aldrig in. Den känslan tar jag med mig in i låten. Och så har jag gett den en egen touche med lite retrosoul och jazztoner.
Vad skulle en vinst betyda för dig?
– Åh, det skulle så klart vara fantastiskt och skulle ge min karriär en bra skjuts. Jag skulle nå ut till ännu fler. Men oavsett hur det går i Melodifestivalen så kommer jag att fortsätta som innan. Jag har redan en fin musikkarriär och är lyckligt lottad som får göra det jag älskar mest, att glädja människor med min musik. Mitt liv står inte och faller med en vinst. Men jag kommer förstås att satsa 100 procent!
Du är nykterist och medlem i IOGT-NTO. Varför?
– Mina föräldrar är medlemmar i IOGT-NTO och har varit teaterlärare på IOGT-NTOs folkhögskola Wendelsberg, så det är genom dem som jag har blivit en del av nykterhetsrörelsen. De startade teaterlinjen och min pappa Jan har också varit rektor på skolan. Själv gick jag aldrig där, men är förstås präglad av folkhögskoletänket. Mina föräldrar har varit väldigt stöttande och de har inspirerat mig mycket i mitt artisteri. Jag har aldrig druckit alkohol och är heller inte intresserad av att börja. Jag behöver inte alkohol för att ha kul, för att hitta mig själv eller för att uppleva mer. För mig är nykterheten ett helt naturligt förhållningssätt till livet. Men det finns ytterligare en anledning till varför jag är nykterist. Vi hade en god vän i familjen som vi lärde känna genom Wendelsberg. Han var missbrukare oh höll sig periodvis nykter och drogfri. Han var en mycket kreativ människa, full av idéer och drömmar. Under sina nyktra perioder var han ofta hos oss och han brukade säga att vi var hans familj och jag hans lillasyster. men han orkade inte till slut. Alkoholen tog över. Jag sjöng på hans begravning.
Vilka reaktioner möts du av bland dina artistkollegor?
– Alkoholnomen är ganska stark inom artistbranschen, det förekommer mycket alkohol i olika sammanhang. Men det brukar fungera bra att helt enkelt säga ”nej tack, jag dricker inte”. De flesta accepterar det svaret. Men jag kan säga att inom den genre som jag brukar sjunga – jazz – är alkohol inte särskilt närvarande. Jag upplever det i varje fall inte som ett problem.
Du är adopterad. Hur har det påverkat dig?
– Jag adopterades från Rio de Janeiro i Brasilien som femåring. Där bodde jag på ett barnhem med 200 andra föräldralösa barn. För mig var det helt underbart att komma till Sverige, att få en egen familj. Mina första minnen av Sverige är att det var stort, nytt, tryggt och också lite skrämmande. Som barn önskade jag få veta vilka mina biologiska föräldrar var, men i dag har jag släppt det. Jag har fått så fantastiska föräldrar här, jag känner inget behov av att ta reda på mina biologiska rötter. Som barn blev jag mobbad, delvis på grund av att jag är mörkhyad, och det har så klart påverkat mig som människa. Mobbningen sitter fortfarande kvar som en tagg, även om jag inte längre hyser agg mot dem som mobbade mig. Jag försöker att se framåt, inte bakåt. Musiken har hjälp mig mycket att komma vidare.