”Det var dårhus eller bårhus”
Utanför normen. Foto: Ulrica Ambjörn

”Det var dårhus eller bårhus”

”När jag drack blev det tyst i huvudet, det ständiga bruset försvann. Alkoholen blev min överlevnadsstrategi.” Det säger Göran Lager, som skrivit självbiografiska Utanför normen.
Av: Ulrica Ambjörn

Göran Lager, konstnär, journalist, författare och fembarnsfar, är nykter sedan drygt 25 år. Men i sin självbiografiska bok Utanför normen, Mormor förlag, beskrivs hur han under många år självmedicinerade sin odiagnosticerade ADHD med alkohol. Han berättar om sin uppväxt och om hur ”ADHD och många andra bokstavsdiagnoser är intimt förknippade med alkohol och drogmissbruk.”

 

Jag hade ett så starkt behov att ordna, reda ut, försöka förstå. Gå på djupet.

 

Varför skrev du Utanför normen?

Göran Lager. Foto: Privat

– Jag gick i terapi några år och frågor väcktes kring hur det kunde bli eller vara som det är. Jag fick min ADHD-diagnos och den blev som en slags sammanställning. Boken började som lösa lappar av hastigt nedtecknade minnen. Jag hade ett så starkt behov att ordna, reda ut, försöka förstå. Gå på djupet. När så jag satte mig ner för att skriva kom det där flytet över mig som alltid när jag skriver böcker och är fokuserad. Det är en sådan befrielse i skrivandet, i orden.

Vem vill du ska läsa din bok?

– Jag tror att min historia är angelägen för de i kretsen runt människor  med diagnoser; föräldrar och syskon som gärna hamnar i ett medberoende som inte är hälsosamt. Den är också skriven för mina generationskamrater som igenkänning. Vi som aldrig fick någon diagnos som barn. Vi fick aldrig adekvat förståelse eller hjälp, utan var utelämnade till egna strategier för att hjälpligt ta oss fram. Några av oss gick under på vägen.

 

Jag förstod att det som återstod var dårhus eller bårhus. Då ringde jag min kompis Birgitta och fick till en behandling.

 

Hur gick det till när du slutade dricka?

– När jag drack tystande det ständiga bruset i huvudet och jag kunde fokusera. Alkoholen blev min bästa överlevnadsstrategi. Men beroendet ökade och till slut var jag ingenting; inte själ, inte personlighet, inte kropp, inte fysik, inte en klok tanke. Jag förstod att det som återstod var dårhus eller bårhus. Då ringde jag min kompis Birgitta och fick till en behandling på Nämndemansgården. Från första dagen där för över 25 år sedan har jag inte behövt någon sinnesförvirrande drog alls.

Hur är ditt förhållande till alkohol idag?

 – Jag brukar säga att alkoholen inte längre är något problem – det är Göran Lager som är problemet. Men skämt åsido så har jag snart 26 års rak nykterhet. Jag har skapat struktur för att slippa kaos, men det är klart att ibland, eller snarare titt som tätt, återfaller jag i kaostänk och brist på självkänsla och självtillit med ångest som följd. 

 

Förr skulle alla idéer förverkligas, den ena mer utopisk än den andra. Nu blir det böcker istället.

 

– Men jag behöver inte längre fly med hjälp av alkohol för att få tyst. Jag vet att bara jag väljer bland tankarna och alla idéer, och bollar med min omgivning så ”hyvlar jag rätt och behöver inte bry mig om vartendaste spån.” Förr skulle alla idéer förverkligas, den ena mer utopisk än den andra. Nu blir det böcker istället, mest kokböcker, men också biografier och historiska faktaböcker. 

Dela artikeln:
0