Alkoholdemens

Svårt upptäcka alkoholdemens

Alkoholdemens är en dåligt uppmärksammad demensform, som ofta upptäcks alltför sent. Den går att hejda, men det kan kräva tvångsvård.

Alkoholdemens skiljer sig från andra demensformer på flera sätt. Den verbala förmågan behålls länge intakt. Vid andra demensformer är svårigheter att uttrycka sig tvärtom ett tidigt tecken. En annan viktig skillnad är att alkoholdemens faktiskt kan hejdas och i viss utsträckning gå tillbaka, vilket gör det extra angeläget att den upptäcks i tid.

– Tar man bort alkoholen kan förloppet stoppas upp, och det brukar kunna inträda en viss förbättring under upp till ett år, förklarar Lars Blomström, överläkare på Maria beroendecentrum i Stockholm. Andra demenssjukdomar är alltid progressiva.

Sjukdomen börjar ofta relativt tidigt. Många som drabbas är fortfarande yrkesverksamma. Kanske märker kolleger att arbetet inte sköts lika strukturerat och planerat som förr. Anhöriga och vänner ser att det inte finns någon initiativkraft hemma. Räkningar betalas inte, och praktiska göromål sköts inte. Men personen själv har gott om förklaringar, ofta trovärdiga, till varför det blir som det blir.

– Utvecklingsmönstret blir inte tydligt för omgivningen i början, eftersom det grumlas av att personen faktiskt är alkoholpåverkad av och till, förklarar Lars Blomström.

Att sluta dricka direkt och totalt är vad som gäller.

– Socialtjänsten brukar inte ta till tvångsvård förrän i absolut sista hand. Men jag menar att i de här fallen kanske man måste använda visst tvång tidigare, även om det kränker både autonomi och integritet, säger Lars Blomström. Det sker ju av omsorg, för att tillståndet inte ska förvärras. Speciellt som man vet att den som avhåller sig från alkohol kan förbättras till viss del.

Något som också kan ha effekt i ett tidigt skede är en kurs i återfallsprevention – en form av förenklad kognitiv beteendeterapi. Däremot är det inte meningsfullt att sätta in till exempel Minnesotabehandling på någon som börjat utveckla demens, anser Lars Blomström.

– Den som ska kunna motiveras att bryta ett missbruk måste ha en god förmåga till självinsikt, kunna se tillbaka, analysera den aktuella situationen, förutse framtida konsekvenser och kunna dra lärdom av andras erfarenheter. Allt detta förutsätter en frisk hjärna, säger han.

Också Wilhelmina Hoffman, geriatriker och föreståndare på Svenskt Demenscentrum, anser att det behövs klarare diagnoser och mer kunskap kring olika demenssjukdomar. Hon tror också att alkoholdemens är en underdiagnosticerad sjukdom och menar att felaktiga diagnoser dessutom kan slå åt båda håll.

– En del människor som drabbas av demens börjar självmedicinera med alkohol. Jag har mött patienter som kommit in med misstänkt alkoholdemens, men som i själva verket haft en annan demenssjukdom och därför börjat dricka, säger hon.

Förutom att den kunskap som finns om alkoholdemens behöver uppmärksammas mer efterlyser Lars Blomström både mer forskning och bättre diagnostik.

– Det behövs forskning kring själva förloppet. Den som finns är väldigt gammal. Och det behövs forskning kring förekomsten, så att man får en bild av hur det verkligen ser ut. Sedan behöver vi komma överens om diagnostiska kriterier. Nu används ofta samma kriterier som för andra demenser, och de passar dåligt för den här formen. Det finns bättre kriterier som tagits fram av amerikanska forskare, men av någon anledning har de inte fått genomslag i Sverige.

Yvonne Busk

Mer från Accent