Psykedelisk renässans
Farmakologen David E. Nichols i samspråk med konferensdeltagare. Foto: Anna Simonsson

Psykedelisk renässans

Begravd sedan slutet av 1960-talet har forskningen kring psykedeliska droger nu återuppstått. Accent var med på Sveriges första konferens som lyfter frågan.
Av: Jens Wingren

Förespråkarnas förhoppning är att med psykedeliska preparat kunna bota och lindra posttraumatisk stress, depression, beroende och flera andra psykiska sjukdomar.

Ayahuasca gjorde väldigt stora förändringar i mitt liv, säger Johan Eriksson, vice ordförande i Nätverket för psykedelisk vetenskap, NPV, och psykolog inom primärvården.

Vi sitter i en flott hotellbar i Nacka väster om Stockholm med Waldemarsviken utanför fönstret. Runt oss myllrar de cirka 360 andra konferensdeltagarna. Forskare från hela världen har flugits in för att berätta om sin forskning kring psykedeliska droger och deras medicinska användningsområden.

Trots att de bara funnits i två och ett halvt år har NPV samlat runt 500 medlemmar och arrangerar nu Sveriges första konferens om psykedelisk forskning. Detta utan att en enda studie med människor som försökspersoner med psykedeliska droger har genomförts i Sverige sedan 1960-talet. Ännu. De som rör sig runtom oss i hotellbaren utgör den psykedeliska renässansen.

 

Ursprunget till den första guldåldern för psykedelisk forskning var när kemisten Albert Hoffman 1938 i läkemedelsföretaget Sandoz laboratorier upptäckte det ämne som vi idag kallar för LSD. Det var en kraftfull drog som framkallade hallucinationer och ett ändrat sinnestillstånd under flera timmar. Men Albert Hoffman var inte först med att upptäcka psykedeliska droger. Hallucinogena växter och svampar har ingått i religiösa ritualer genom mänsklighetens historia i syfte att skapa kontakt med den metafysiska världen. Men med Albert Hoffmans upptäckt skulle psykedelia komma att ta en helt ny plats i den västerländska kulturen.

Det stora genombrottet för psykedeliska droger kom under 1950- och 60-talen då LSD inte bara inspirerade en generation psykologiforskare utan också blev ett centralt element i en amerikansk motkultur; ”Turn on, tune in, drop out” var slagorden för ungdomar som gjorde uppror mot 1950-talets konservatism och Vietnamkrigets vansinne. Men ivern och tilltron till den psykedeliska upplevelsen gick över styr. När LSD populariserades ökade också olyckorna kopplade till drogen tills den till slut kriminaliserades. Forskningen kring psykedeliska substanser gick i dvala.

Psykedeliska substanser är vad man vet inte fysiskt skadliga eller beroendeframkallande i den klassiska meningen. Men den psykedeliska upplevelsen är väldigt stark, framstå som skrämmande och i värsta fall utlösa psykoser eller farligt beteende hos användaren. Enligt Matthew Johnsson, forskare på Johns Hopkins University får var tredje person ”svåra upplevelser” av LSD. Men en majoritet av de som genomgått ruset rankar det som en av de mest meningsfulla upplevelserna i sitt liv.

 

Efter tre dagar med ayahuasca så hade jag en extremt stark känsla av ödmjukhet inför hur små vi är.

 

Johan Eriksson, vice ordförande psykadelisk vetenskap. Foto: Anna Simonsson

Tillbaka till Johan Eriksson i hotellbaren. Han berättar att han hade varit nyfiken på Ayahuasca i flera år innan han bestämde sig för att åka till Holland och prova.

– Det framstod som väldigt läskigt. Jag hade en psykologkollega som reste dit, men först vågade jag inte följa med. Men samtidigt började jag meditera mycket och efter ett år av att ha mediterat dagligen så kände jag mig mer samlad och trygg. Jag har alltid haft ett sökande efter att förstå mig själv, säger han.

Ayahuascaritualer varar ofta flera dagar i sträck.

– Efter tre dagar med ayahuasca så hade jag en extremt stark känsla av ödmjukhet inför hur små vi är och hur lite vi egentligen vet, säger han.

 

Konferensens deltagare strömmar in i föreläsningssalen rustade med anteckningsblock och kaffemuggar. Alicia Danforth är konferensens första talare och hon pratar om hur MDMA kan underlätta vid psykoterapi. Att som psykolog inte få administrera MDMA till sina patienter kan ibland kännas som att vara en brandman utan en brandslang säger hon.

Johan Eriksson säger att han har upplevt detsamma i sitt yrke som psykolog.

– En brandman kommer ju inte in med brandslangen hela tiden, men man kan få känslan av att ”här är ett tillfälle där det skulle behövas.” Nu har jag varit väldigt intresserad av det här fältet i tre-fyra år och det är ju fortfarande bara med en av tjugo patienter som jag tänker att just här skulle MDMA kunna vara så himla hjälpsamt, säger han.

Värst tycker han att det har varit när han jobbat inom slutenvården, med personer som försöker ta sitt liv trots att de fått all tillgänglig vård.

– Då kan jag inte säga till den här personen att ”du borde åka utomlands och ta de här substanserna”, även fast jag ibland känner att det är oetiskt att inte informera om det.

Alicia Danforth ser också MDMA som ett viktigt komplement till psykoterapin.

– För mig känns det bättre att gå på två fötter än att hoppa på ett ben, säger hon.

Och man får känslan av att konferensen har två ben placerade i olika världar. Här finns ett starkt intresse för den hårda vetenskapen om hjärnan och psyket vid sidan av estetiken från 1960-talets psykedeliska motkultur. Med en fot kvar i historien letar sig den andra foten fram mot legitim vetenskaplig mark.

– Vi gör den här konferensen för att folk ska se att det här är på allvar och att det finns en enorm potential. Vårt huvudsyfte är att få igång forskning i Sverige, säger Johan Eriksson.

 

Foto: Anna Simonsson

 

Den holländska forskaren i posttraumatisk stress, Eric Vermetten, genomför en egen undersökning av konferensdeltagarna från scenen. På frågan hur många som kommer från akademin höjer ena halvan av salen sina händer. Andra halvan höjer sin hand på frågan vilka som kommer från en klinisk bakgrund.

– Hur många här inne har själva testat någon form av psykedelia? frågar Eric Fermetten.

En majoritet av besökarna räcker upp en hand.

Enligt Folkhälsomyndigheten har på sin höjd några få procent av svenskarna någon gång provat MDMA, LSD eller andra hallucinogena droger. Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, CAN, rapporterar i en undersökning att 0,7 procent av svenskarna använt MDMA (eller annan form av ecstacy), och att 0,5 procent under 2017 använt hallucinogener (som LSD, DMT och psilocybin).

Eric Vermetten säger att han inte tror att man kan jobba med att lotsa en patient genom en psykedelisk upplevelse under experiment om man inte själv har upplevt drogernas effekt. Han visar bilder från när hans kollegor assisterar honom genom en MDMA-tripp på deras mottagning.

Johan Eriksson från NPV tycker att det finns en risk för att forskare som själva haft en livsomvälvande upplevelse av pskedeliska substanser kan påverkas i sin objektivitet.

– Det finns helt klart en risk. Det var en av anledningarna till att det gick som det gick på sextiotalet. Vissa trodde för mycket på det här, släppte på alla etiska gränser och tappade det kritiska tänkandet. Jag försöker hela tiden vara medveten om det. Det är en av anledningarna till att jag fokuserar mer på vetenskapen än att gå runt och säga att ”alla borde prova det här”. Jag vill ha datan, säger han.

 

Det har varit en långsam process eftersom vi har behövt arbeta för förändrad drogpolitik.

 

Även om inte alla närvarande på konferensen har ett personligt intresse för de psykedeliska substansernas ruseffekter så krävs onekligen en stark motivation för att ta sig hit. Veckan innan konferensen kostade en biljett över 4 000 kronor. Det är främst deltagaravgifterna som får arrangemanget att gå runt enligt Johan Eriksson. Men de har även samarbetspartners som bidragit med pengar för att konferensen ska kunna bli av.

I tygpåsen besökarna får när de anländer finns, tillsammans med program, penna och klistermärken, också en broschyr från Beckley foundation. Deras tvehövdade örn återfinns även på bandet som håller besökarnas laminerade namnbrickor och på många forskares powerpoints.

Beckley foundation är en brittisk tankesmedja som grundades 1998 av grevinnan Amanda Fielding. Hon började intressera sig för psykedeliska droger redan på 1960-talet och har sedan dess målmedvetet arbetat för att få till stånd psykedelisk forskning. För Amanda Fielding är det inte tal om att den psykedeliska renässansen skulle ha kommit plötsligt.

Amanda Feilding, grundare av Beckley Foundation. Foto: Anna Simonsson

– Det har varit en långsam process eftersom vi har behövt arbeta för förändrad drogpolitik för att överhuvudtaget kunna genomföra den forskning som jag velat göra sen sextiotalet. Jag gillar egentligen inte att jobba med drogpolitik, det har varit en skyldighet för mig snarare än ett nöje, säger hon.
Hon har bland annat varit rådgivare i narkotikafrågor åt Guatemalas president, men även om hon hyser en genuin tro på skademinimerande politik så har hennes främsta intresse alltid legat i den psykedeliska forskningen.
– Jag slutade själv med nikotin efter bara en dos LSD 1966. Så jag vet hur kraftfulla de här substanserna kan vara, och hur de svartmålas. Särskilt LSD, säger hon.
Det var för att komma runt LSD:ns dåliga namn som hon kom in på psylocybin-forskning.
– För det vet ingen varken hur det stavas eller vad det är. Men det var ett sätt att få ett etiskt godkännande för forskningen.

Det är en viljestark kvinna som sitter i fönsteralkoven bakom sitt informationsbord. En kvinna som drivs av starka idéer och spirituellt sökande. En drift stark nog att föra ett korståg för psykedelisk forskning under ett halvt sekel och en målmedvetenhet stark nog att borra ett hål i sitt eget skallben för att frigöra hjärnans puls. Idag har hon till slut fått göra de avbildningsstudier på en mänsklig hjärna påverkad av LSD som hon så länge försökt få till stånd. Men hon tänker inte stanna där.
– Jag gör mitt bästa för att göra de här substanserna till licenserade mediciner. Men jag anser att de bör göras tillgängliga för den som vill. Det blir nästa steg, först måste vi göra dem medicinskt tillgängliga för de som behöver dem, säger Amanda Fielding.

 

Kelan Thomas förklarar sin poster för Kyk Greenway till höger. Foto: Anna Simonsson.

 

Det är fikapaus och konferensens deltagare trängs kring kaffe, nötter, torkad frukt och andra förfriskningar. I salen finns även forskningsposters som presenterar pågående forskning. Kelan Thomas har sammanställt en lista över vilka antidepressiva mediciner som riskerar att blockera effekten av psylocybin. En bit bort står Mattias Äng och Oskar Eriksson, två läkarstudenter från Lund.

– Det vore ju intressant om man kunde behandla människor med de här substanserna i framtiden, framförallt tryptaminerna som psilosybin, säger Oskar Eriksson.

– Det är ett spännande ämne som växer explosionsartat, säger Mattias Äng.

Sam Loefler är filmare och medlem i Nätverket för psykedelisk vetenskap. Hans intresse för ämnet vaknade efter en psykedelisk upplevelse han hade för några år sedan och han är mycket nöjd med konferensen. Den är ett viktigt steg att få ut korrekt information, menar han.

– Vi behöver inte fler pissiga youtubedokumentärer som inte vet vad de pratar om. Vi behöver mer av det här, säger han och visar mot resten av rummet.

 

Sam Loefler, filmare. Foto: Anna Simonsson

 

Filip Bromberg, ordförande i Nätverket for psykadelisk vetenskap. Foto: Anna Simonsson.

Filip Bromberg, ordförande i NPV slår sig ner i en av de rymliga sofforna i hotellobbyn. Han har nyligen avslutat sin praktiska tjänstgöring som psykolog på Statens Institutionsstyrelse där han främst jobbat med unga män som har problem med beroende, kriminalitet eller annat antisocialt beteende. Intresset för beroendeproblematik var vad som fick honom att från början få upp ögonen för psykedelisk forskning.

– Jag läste en fantastisk bok av Gabor Maté som jobbat med injektionsmissbrukare i Vancouver och blev väldigt tagen av hans medkänsla och syn på beroende som en spirituell åkomma. Sen hittade jag en intervju där han pratar om att använda ayahuasca mot beroende. Det var första gången som jag hörde talas om det, säger han.

Han vill dock poängtera att man måste vara noggrann med vad man skickar ut för signaler kring den psykedeliska forskningen.

– Eftersom det är substanser som har en historia av att missbrukas och det finns en riskprofil. Utifrån vad vi vet så verkar det inte som att deltagarna i de här behandlingarna går och söker upp psykedeliska substanser i efterhand, säger Filip Bromberg.
– Det är samma sak som med morfin i sjukvården, där vi vet att det finns en beroendepotential.

 

Farkalogen David Nichols håller föredrag. Foto: Anna Simonsson.

 

Farmakologen David E. Nichols tar över scenen i den stora föreläsningssalen. Hans första bild pryds av en målning av Pablo Amaringo, en sydamerikansk konstnär känd för att ha gestaltat upplevelserna av ett ayahuascarus i sin konst.

– Idag är våra antidepressiva mediciner riktade mot specifika delar av hjärnan. Att hitta en medicin som fungerar handlar mycket om trial and error. Psykedeliska terapier har en helhetssyn på hjärnan, säger han.

Anne Wagner. Foto: Anna Simonsson

I publiken sitter Anne Wagner, klinisk psykolog och forskare från Toronto, som senare på dagen ska presentera sin forskning om MDMA och posttraumatisk stress, PTSD. I ett sammanhang där äldre män utgör en majoritet sticker hon ut i schemat över föreläsare. Det var inte heller intresset för psykedeliska droger som tog henne hit.

– Jag jobbade inom PTSD när mitt forskningsteam kontaktades av kollegor som frågade om vi var intresserade av att göra forskning inom MDMA. Jag visste ingenting om psykedeliska substanser och var tveksam till en början. Jag fick läsa på en hel del för att bli övertygad.

I Anne Wagners forskning får par där den ena lider av posttraumatisk stress genomgå terapi och behandling med MDMA.

– Vi ser förbättringar inte bara hos den som lider av PTSD utan också hos partnern och i förhållandet överlag, säger hon.

När hon började med sin forskning 2014 möttes hon av mycket skepticism.

– Folk såg ut som frågetecken när jag berättade vad vi jobbade med. Men nu har intresset verkligen växt. Idag vill alla studenter lära sig mer om fältet, säger hon.

Forskningen får finansiellt stöd genom organisationen Multidisciplinary Association for Psychedelic Studies, MAPS, som arbetat för att öka intresset för psykedelisk forskning i 30 år. De främjar också forskning om medicinsk cannabis, spiritualitet, kreativitet och neurovetenskap.

– Vetenskapen är vår moderna religion, och när dina resultat börjar vara lovande så hjälper det verkligen fältet. Det har öppnat dörren för personer som annars inte skulle överväga att forska på den här sortens substanser, säger Anne Wagner.

 

Framåt lördagskvällen har en panel samlats i den mindre föreläsningssalen på andra våningen för att diskutera den psykedeliska forskningens historia. Det är forskare med ett långt perspektiv, många med över ett halvsekels erfarenhet. Här finns både Amanda Fielding från Beckley Foundation och David E. Nichols med.

1960-talets LSD-forskning var bitvis grovt oetisk. Vissa forskare utsatte ovetande testpersoner för LSD-trippar eller gav psykedeliska droger till barn. Mest ökänt är kanske CIA:s projekt MKUltra där man undersökte möjligheten att utöva kontroll över människor med hjälp av LSD. Inte heller den vetenskap som forskningen resulterade i var av särskilt god kvalité.

– Dagens psykedeliska forskning har ju en helt annan nivå av forskningsdesign, säger David E. Nichols.

En knäckfråga för dem är hur psykedeliska substanser ska kunna göras tillgängliga för bredare kretsar. Konferensens sista talare är den svenska läkemedelskemisten Fredrik von Kieseritzky, som också är en del av NPV:s vetenskapliga råd. Han uppehåller sig kring hur det internationella regelverket kring psykedeliska substanser påverkar synen på drogerna så väl som forskningen kring deras verkan. Genom stiftelsen Spinalis har han tidigare verkat för att göra cannabis mer tillgängligt som medicin i Sverige.

– Psykedeliska substanser ingår i en internationell klassificeringskategori som påstår att de inte har något som helst medicinskt användningsområde, säger han.

 

Det är väldigt preliminära resultat och små studier. Men mer storskaliga studier är på väg.

 

Filip Bromberg är övertygad om att det inte finns så många konkreta hinder för psykedelisk forskning i Sverige.

– Det handlar om att forskare inte tror att de kommer få godkänt av etikrådet och vetenskapsrådet. Men så länge man skriver ett bra protokoll så kan man hänvisa till forskning i andra länder som är godkända och som är av hög kvalité. Så jag tror att det kommer förändras väldigt snabbt, säger han.

Den psykedeliska forskningens stora problem för att vinna legitimitet och skaka av sig tabun är att de studier som finns fortfarande är relativt få och ganska små. Johan Eriksson manar till tålamod.

– Det är väldigt preliminära resultat och små studier. Men mer storskaliga studier är på väg. Där vi ligger närmast just nu är att använda MDMA för att behandla posttraumatisk, stress och där tror man det kommer finnas en behandling i USA inom två, tre år – tillsammans med terapi. Men det behövs pengar och det är inga läkemedelsbolag som sponsrar de här studierna, säger han.

Om drogerna ska kunna klassas som mediciner måste de genomgå rigorös testning. En typ av testning som bara större läkemedelsföretag har råd med.

– De stora läkemedelsföretagen har ingen aning om vad det är som håller på att hända. De skulle inte kunna sälja sina antidepressiva mediciner om psykedelia var tillåtet, säger David E. Nichols.

Psykedelisk forskning har heller inte tilldelats särskilt mycket skattepengar under de senaste 20 åren enligt Filip Bromberg. Man har därför tvingats förlita sig på rika filantroper som donerar till forskning som de tror på.

– Men det håller på att öppna upp sig så pass att vinstdrivande företag och riskkapitalister kan tänka sig att investera i det här för att de ser en vinning.

Samtidigt är han kluven till de risker det kan innebära att släppa in stora finansiella intressen.

– Det finns ju också en historia där CIA har försökt utveckla LSD för kemisk krigsföring. Så det är klart att den psykedeliska vetenskapen behöver regleras för att förhindra allt för stora privata vinster, det handlar ju också om folkhälsa. Vi har ett ansvar att se till att de här nya medicinerna blir tillgängliga för de patienter som behöver dem, inte bara för de som har pengar, säger Filip Bromberg.

 

Att kämpa sig genom tabut kring psykedeliska substanser är också något som Amanda Fielding jobbat medvetet med i femtio år.

– När jag försökte hitta samarbetspartners på sextiotalet var det många som inte vågade ge sig in i fältet eftersom de var oroliga för att det skulle förstöra deras karriärer.

Hon har alltid ansett att det är genom vetenskap som tabut ska brytas.

– Det är bara genom den allra bästa forskning som vi kommer kunna ta oss förbi det vansinniga tabu som omger de här substanserna som under årtusenden kallades ”gudarnas föda”. Och jag tror att vi är på god väg, säger hon.

Stigmat kring substanserna gör sig påminda också under pågående konferens. De tas upp i föreläsningar, och några vi pratar med på konferensen vill inte bli citerade. Det skulle kunna påverka deras arbete och studier, säger de.

Men i just det här rummet, just den här kvällen finns en känsla av framtidstro, en pågående renässans.

– Det här är framtiden, det här är det nya paradigmet, säger David E. Nichols.

 

 

DMT/Ayahuasca

DMT finns bland annat i den sydamerikanska brygden ayahuasca. Genom att koka olika växtdelar får man en dryck som tillåter användaren att inta DMT oralt. Ämnet bryts annars ner av enzymer i magen. Ruset liknar det hos LSD och används traditionellt av shamaner i spirituella ritualer.
Ayahuasca har bland annat använts för att komma till existentiella insikter och bearbeta sorg.

 

MDMA

MDMA är en amfetaminsubstans som framkallar en känsla av eufori och öppenhet. Forskare har intresserat sig för MDMA sen 50-talet. Under 80-talet blev drogen populariserad som det aktiva ämnet i festdrogen ecstacy.
Vissa forskare tror att behandling med MDMA i kombination med psykoterapi skulle kunna hjälpa mot bland annat depression och posttraumatiskt stressyndrom. Patienten får då en dos MDMA i en kontrollerad miljö och lotsas genom ruset av en terapeut för att sedan bearbeta upplevelsen i fortsatt terapi.

 

Psilocybin

Det aktiva ämnet i så kallade psykedeliska eller magiska svampar är psilocybin vars rus liknar LSD men är betydligt kortare. Svamparna är narkotikaklassade i Sverige och det är därför förbjudet att plocka dem. Forskningen kring psilocybin handlar mycket om att behandla depression.

Dela artikeln:
0