För några decennier sedan, när de genetiska förhållandena bakom alkoholism började kartläggas, hoppades en del att det bara var en tidsfråga innan ”alkoholistgenen” skulle upptäckas. Om man bara fick dem som bar på genen att avstå från alkohol skulle problemen vara lösta.
Arv kontra miljö
Forskningen har dock visat att både ärftlighet och miljö påverkar risken att bli alkoholberoende. Generna avgör hur din kropp reagerar på alkohol, men att vistas i miljöer där det dricks mycket alkohol kan påverka individen att dricka sig till ett beroende, även utan ärftlig belastning.
Ärftlighetsforskningen har gjort stora framsteg det senaste årtiondet. Av det man hittills kommit fram till har man dragit slutsatsen att fördelningen mellan genetiska och miljömässiga orsaker är ungefär hälften – hälften, enligt senaste numret av NIAAAs tidskrift Alcohol Alert.
Alkoholism orskakas inte av en enda gen
Saken kompliceras ytterligare av att den ärftliga delen inte styrs av en enda gen, utan istället av många gener som var och en endast påverkar en liten del. Samma individ kan ha gener som ökar risken och samtidigt bära på skyddsgener som motverkar effekten av riskgenerna.
Alkoholförbränning
Kroppens förmåga att förbränna alkohol påverkas starkt av ärftliga mekanismer. Förbränningen sker i två steg, först omvandlas alkoholen till acetaldehyd och därefter till ättiksyra innan den lämnar kroppen. Nedbrytningen styrs av två enzymer, alkoholdehydrogenas, ADH, och aldehyddehydrogenas, ALDH.
Ett stort antal gener innehåller de genetiska koder som producerar enzymerna. Hur snabbt en person förbränner alkohol beror på vilken kombination av generna personen ärvt.
Vissa förbränner alkohol snabbt, men har problem att förbränna mellanprodukten, acetaldehyd. Det är en giftig substans som orsakar otrevliga effekter som illamående och rodnad. Effekterna är så obehagliga att den som drabbas av detta ofta undviker att dricka alkohol och därmed löper mindre risk att drabbas av alkoholism.
Upplevelsen av alkohol
Alkohol har effekt på hjärnans signalsysten, däribland GABA-systemet som påverkar hur vi upplever berusningen. En gen, GABRA2, som hör ihop med GABA-systemet, anses ha stor betydelse för ärftligheten av alkoholism. Personer med en viss variant av genen är ofta särskilt känsliga för alkoholens effekter. I en studie har man kunnat visa reaktioner i deras hjärnor bara av lukten av alkohol. De personerna löper en större risk att utveckla alkoholberoende.
Andra system som påverkar
Även gener involverade i immunsystemet kan påverka risken att utveckla alkoholism. Gener som är avsedda för att hjälpa till att aktivera immunsystemet påverkas av faktorer som stress och alkohol. När de immunaktiverade signalerna passerar delar av hjärnan påverkas vår beslutsfattande förmåga. Den påverkar i sin tur hur mycket vi dricker och därmed risken för beroende.
Likaså förefaller gener som påverkar vår dygnsrytm ha betydelse för uppkomsten av alkoholism. De både påverkar och påverkas av hur vi dricker. Den som får sin dygnsrytm störd tenderar att dricka mer. Å andra sidan påverkas dygnsrytmen av alkoholkonsumtion. Det blir en ond cirkel. Det samma gäller stress.
Även om forskarna har gjort stora framsteg på väg mot att kartlägga orsakerna bakom alkoholism återstår mycket att göra. Tekniken utvecklas hela tiden och det finns stora möjligheter att få reda på mycket mer.
Gener gör ingen till alkoholist
Trots det kommer vi inte att kunna förutsäga vem som kommer att bli alkoholist. En tonåring med stor ärftlighet för alkoholism som umgås med vänner som inte dricker och har föräldrar som har bra koll på vad han eller hon gör löper inte större risk att missbruka.
Slutsatsen blir ändå att gener inte bestämmer vårt öde. Livsstil och andra miljöfaktorer har stor betydelse, liksom individuella och psykosociala variabler som påverkar när och hur mycket vi dricker, på både kort och lång sikt.