Ju fler som inte konsumerar alkohol, desto mindre dricker de som är alkoholkonsumenter, även storkonsumenterna. Det är en av slutsatserna i den avhandling som Jonas Raninen, forskare på CAN och Karolinska institutet, disputerade på i torsdags.
När konsumtionen går ner minskar också skadorna.
Då kan man alltså se IOGT-NTO:s satsning på att värva nya medlemmar som en samhällsinsats?
– Det är din tolkning. Det säger inte jag, men resultatet visar att ju färre som dricker desto mindre dricker andra grupper, säger han.
Avhandlingen ger starkt stöd för totalkonsumtionsmodellen. Enligt modellen stiger skadorna när alkoholkonsumtionen ökar och minskar när konsumtionen går ner.
Det stöder tanken att en restriktiv alkoholpolitik skyddar befolkningen från skador.
– Åtminstone visar den på att förändringar är kollektiva. Vi befinner oss inte i ett vakuum utan påverkar och påverkas av andra, säger Jonas Raninen.
En av studierna som ingår i avhandlingen visar att den som vuxit upp i en period när alkoholpolitiken varit mer restriktiv dricker mindre än den som vuxit upp i ett mer alkoholliberalt samhälle.
Hur skulle du beskriva det alkoholpolitiska klimatet för den som växer upp idag?
– Det är svårt att klassificera läget i dag. Nu är vi inne i en mer liberal period där skatterna, som inte höjdes på många år, har lett till lägre priser, serveringstillstånden har blivit fler och införselkvoterna är borta. Det är de klassiska alkoholpolitiska instrumenten. Men det måste inte nödvändigtvis betyda att det blivit mer liberalt för alla, säger Jonas Raninen.
Enligt Jonas Raninen har den finska forskaren Thomas Karlsson visat att Sverige är det enda nordiska landet som gjort ett seriöst försök att flytta ansvaret för alkoholpolitiken från en nationell till en lokal arena. Han syftar då på de åtgärder som vidtogs efter EU-inträdet med stora satsningar på Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika och mycket stöd till preventiva verksamheter runt om i landet.
– Väldigt lite har letts i bevis för att det varit effektivt, men det kanske är vi som inte förstår, eller inte klarar av att mäta. Det är i alla fall många miljarder som har satsats, säger han.
Ju mer som görs lokalt, desto svårare är det förstås att få ett samlat grepp om läget i landet.
Jonas Raninen är inte främmande för tanken att lokala åtgärder kan få olika effekter på olika grupper.
– Ungdomar påverkas ju inte så mycket om det blir fler serveringstillstånd. Inte heller reser de utomlands och handlar. Däremot vet vi att föräldrar har blivit mer restriktiva. De kan ju ha påverkats av insatser som gjorts lokalt eller kampanjer som ”Tänk om” eller IQ. Det är svårt att veta, säger han.