Mottagningen för elitidrott och hälsa startade 2015 och tar emot idrottare och tränare på landslagsnivå.
– Vi identifierade ett icke-tillgodosett vårdbehov i den här gruppen. Elitidrottare lider lika ofta som andra, eller oftare, av psykisk ohälsa, men de har blivit missförstådda av vården, säger Anders Ekstrand, psykolog på mottagningen.
På mottagningen har man flera mål för behandlingen.
– Vi vill verkligen att de ska kunna fortsätta prestera på hög nivå, men må bättre när de gör det, säger han.
Vanligaste problemet är ätstörningar.
– Särskilt stor är risken för lång- och medeldistans- samt uppvisningsidrotter. På kort sikt kan svält ge en prestationshöjning, tre kilo på tremilen är avgörande. Men hos dem som jobbat länge med för lite energi kan vi se effekterna: benskörhet som hos en 80-åring, till exempel, säger han.
Andra vanliga åkommor är ångest, depression, utmattningssyndrom och social fobi.
– Ångest är oftast relaterat till prestation. För en som har social fobi och kanske är rädd för att hålla föredrag, går det oftast att hantera, men för en elitidrottare kan det bli förödande, säger han.
Att elitidrottare drabbas av utmattning är kanske inte så förvånande.
– De pressar sig själva hårt, både fysiskt och psykiskt, och sedan ska de kanske prestera bra på en utbildning och samtidigt försöka få ekonomin att gå ihop, säger han.
Omkring en fjärdedel av mottagningens patienter har en beroendeproblematik.
– Alkohol är vanligast, men även andra substanser förekommer. Cannabis, kokain och amfetamin har jag stött på. Idrottare har en stressig tillvaro. Många använder nog alkohol för att slappna av.
Mottagningen för elitidrott och hälsa är en del av Riddargatan 1, en mottagning för alkohol och hälsa i Stockholm. Elitidrottare från hela landet är välkomna.
– De kommer via sjukgymnaster, förbundskaptener eller tränare. Eller så har de googlat och hittat oss på egen hand. Genom Fritt vårdval Sverige kan vi få ersättning för att ta emot dem, säger han.
De som inte bor i Stockholm får behandling delvis via videolänk.
– Första gången kommer de hit och träffar vår läkare och vi utformar en vårdplan. Sedan räcker det att de kommer hit var femte–sjunde gång. Däremellan har vi videosamtal. Idrottarnas krav på tillgänglighet har drivit på utvecklingen med videobehandling. Nu kan även andra grupper få tillgång till den, säger han.
Bland elitidrottare är det fortfarande stigmatiserat att söka hjälp.
– Det kanske inte är så konstigt med tanke på vad som står på spel, som sponsorkontrakt och annat, men vi ser att när de väl kommit till oss så upptäcker de att det inte är så farligt. De är ju ganska offentliga personer, men många lägger ändå själva upp bilder på Instagram och berättar, säger Anders Ekstrand.
Verksamheten ska utvärderas.
– Vi samlar in uppgifter och följer noga behandlingsresultatet. Vi börjar få lite data som visar att det fungerar, säger han.